Aftonbladet – 28 april 1869, sida 3

Jag menar ingenting, genmälde Anatole, soin ni inte förstår. För närvarande ville! ag blott gifva er en varning — I Är a ni gl len, min herre? ropade eller rät; de mannen. flrarför vill vil tund med sina rop och svi vängde a SU häftigare, inen Anatole bade reda t sig. Det är ju en I karl, den der Carmouche,, tänkte Anatole, elt riktigt djur... Han är bestämdt chef för hela varbandet. Och detta vidunder on sådan flicka, som Heoise! Till detta beklagande återkom Anatoleoupphörligt, Det var endast i i förhållande till Hölvise, som han betiaktade her Carmouche och alla rykten om mystisk sa brott på och under Montmartre. Om ban skulle öfvertala Heloise att fly? Det var också en tanke som ständigt återinde. Eller om han, för att skona hennes slor som dotter, skulle bortföra henne, tan aft låta henne veta den rätta orsaken, hvarför hon ej lävgre borde uppehålla sig i sin faders hus? Hon måste räddas, menade Anatole, och i räddningen inbegreps då alluid tanken på att se henne som den unge målärens brud. Några dagar derefter invträffads den stora Montma irtrefosten Det var ed — t, som numera är afskaffad, men u för några år sedan utyjorde en ar de msta festerna i förstäderna och på landsbygden närmast ormkring Pa Den firade ecken efter midsommar och fortsattes äfven ett par veckor in uti Juli samt var besökt af komedianter med och utan teater, marionetter, trollkonstnäter af allahanda slag, menagerier, underdjur och undermenniskor, virtuoser på alla slags instrumenter, Visfyrsäljare och vissån