UTRIHES. ORD-TTSKLAND, uffentliggörandet af grefve Bismarcks förtroliga depeseh af den 20 Juli 1866 till grefve Goltz har väckt mycket ond biod i Berlin. Antagligen kommer häraf att uppstå en ny törbittrad fejd mellan de preyssiska och österrikiska regevingsbl Afven Bismarck yttranden i riksdagens möte den 22, i anledning af det libera ala partiets önskan att få en blå bok framlagd för parlamentet måste uppfattas såsom syftande på iska regeringens förmenta indiskretionp. Förbundskansleren yttrade sig vid sistnämnde tillfälle utvadsakligen på följande sätt: Jag är skyldig de tyska parlamenten och isy nnerhet rik dagen tac nmhet derför, att de hittills icke fordrat dylika blå b af sina regeringar. Dylika anspråk skulle blott göra vårt arbete ännu svårare och jag tror också lä börda på finanserna, ty ett dylikt dubbelt bokhålleri torde neppeligen kunna skötas med våra nuvarande arbetskrafter. Jag skulle bli tvungen att i samma ämne skr a två slags depescher: för det första sådana som äro betämda för verkligt begagnande i diplomatien och derefter sådana, som äro beräknade offentligheten. Detta sker utan tvifrel öfverallt (2) och bör icke uppfattas såsom bevis på att jag tycket om hemlighetsmakeri, Jag till och med bli ad att onu e, jag måste skvifva många der scher för oftentli. heten, som jag eljest icke skulle skrifva, då de äro alldeles öfverflödiga för ärendenas jemna gång. Jag skulle isyanerbet bli tvungen tilll vär jag genom offent randet at officielia — handlingar, ville in rig i någon agitatorisk täflingsstrid andra reg ringar, som anse detta för sin uppgift. Jag har såsom alla veta, haft stark anledning dertill; jag vill dock ej angifva ar hvil jag har försmått attinlåta mig på denna äftivgsstrid, Jag tror icke, att de regerina riktning missbruka parl mentet och diplom atien som ett språkrör för att offentligg saker, hvartill man eljest begagnar den: icke-officieila pressen, skola skörda mycken glädje af de resultaier, de derigenom uppnå. En skadlig verkan är alltid den misstro, som uppstår hos de andra regeringarna. En regering, som går för Jänvgt i sina offentliggöranden, riskerar att ingen stat ramdeles meddelar densamma annat, än hvad den lika så gerna kunde låta trycka i sitt oficiella blad. Gentemot dylika regeringar måste man vara få tyst och försigtig, att derigenom icke blott det diplomatiska samqvämet kommer att lida, utan att också hvarje utvecklipg af ett förtroligt förhållande . blir qväfdt i brodden. När jag befarar att en regering strax offentliggör bvad jag meddelat den i förlitande på dess diskretion och kanske till och med blir utsatt för att innehålJet blir förvrängdt och besynnerligt hopsatt för alt tjena vissa syftemål, eller meddeladt till främmande kabinetter, i kan det nog här da, att jag bränner mina fingrar en gång, T icke oftare. — Att Bismarek med dessa or yftat på det österrikiska kabinetiet, kan ej viva tvifvelaktigt. I den derpå följande deJen af talet prisade Bismarck det franska nAOE SU UTN SONET AES Vt RITATS