Aftonbladet – 27 april 1869, sida 3

het! Då utskottet letat efter orsakerna till paup an rismen, så vore det förvånande, att den uppenbar lls missriktming torparesystemet numera hos oss tagi ett! kunnat undgå utskottet. Jordtorparesystemet had för I nemligen allt mer och mer blifvit efterträdt af et ån stattorparesystem, som visserligen i allmänhe rt I kanske beredde torparen större inkomster, me! ta I som dock visat sig lemna honom mycket mindr då I behållning än jordtorparesystemet, utan att tal re j om jordbrukets med jordtorparesystemet följaktig: ra I förädlande inflytande. sta En annan orsak funnes äfven, och det vore obe gripligt, att en rektor kunnat glömma densamma ke jnemligen alla de i samhället gängse lasterna. Re dan i katekesen lärde vi oss att frossare och drinkare utarmas... Kanhända kunde glömskan ng I detta hänseende förklaras deraf, att författarer de I tillhör den åsigten, som anser menniskan vara be gåfvad med alla de högsta fullkomligheter, och att de nuvarande felen blott äro snedvridningar a! er I fullkomligheterna. il Liksom en talare vid ett föregående tillfälle bad nsj Kammaren om ursäkt för en hans länskamrat ven tal. bedja Kammaren ursäkta hans gamle vän och skolkamrat: han menade ej heller så illa. le Denne talade på ett ställe i betänkandet om sjelf1 hjelpsprincipen ; men om han litet mera vilte anis I vända sjelfkritiksprincipen, så skulle han ej utå I sätta sig för att få baklexor, som passade Dättre 0, I för skolgossen än rektorn. tStatsrådet Carlsson inledde sitt anförande med sjen historisk öfversigt af fattigvårdslagstiftningen i — I vårt nd. Mycket hade blifvit taladt om orsakerna till pauperismen, men tal. trodde, att tillräckligt skäl -) till ändring förefunnes i verkningarne af den nuvarande lagstiftningen. Hos oss hade nemligen samma erfarenhet blifvit gjord som i utlandet, nemligen, att den obligatoriska fattigvården ökar fat-Itigdomen; ty om ock iaster och håglöshet kunde anföras såsom skäl dertill, så vore dock förnämn sta orsaken att söka i bristande omtanke, hvilken -) just uppmuntrades af vissheten att erhålla hjelp. -I I England hade man länge följt samma grundsatajser i detta hänseende som de nu hos oss gällande, -I men resultatet blef der liksom hos oss, att ar1 betslösheten allt mer och mer tilltog, och att AI jordbruk och näringar knappt lönade sig, till följd i jaf den betungande fattigvården. Sedan emellertid -I nya principer blifvit tillämpade, hafva fattigafgif3 terna nedgått till blott en tredjedel af hvad de I förut voro. Detta vore ju ett bevis på, att man genom förändrad lagstiftning kan ernå en förbättrad ställning. I, Om detta vore sannt, så uppstode den frågan, I hvilken riktning man bör välja; och i detta hänI seende ansåg tal., att den af utskottet föreslagna I vore den rätta. Tal. sade med flit riktning, då I han icke ville gå in på bedömande af förslagets I detaljer. Bristfälligheten i vår fattigvårdsstatistik ) hade redan blifvit påpekad; af den stode icke mycket tillförlitliga underrättelser att erhålla. I Men så långt tal:s erfarenhet sträckte sig fann han bekräftelse af sin åsigt, att den af utskottet uttalade grundtanken vore den riktiga och borde fullföljas. Att stora svårigheter vore förenade dermed, ville tal icke förneka, men så låge icke heller för närvarande så stor vigt på detaljerna. Hufvudsaken vore, att så snart tvångets band 1ossas, skall den naturliga känslan för sin fattige like intaga medborgarens bröst. Derefter kommer ock det allmänna att allt mer och mer rikta sin uppmärksamhet på att förekomma fattigdomen. De i brödralandet Norge gällande bestämmelserna hade hufvudsakligen blifvit följda af utskottet; och det vore en stor fördel för oss, att principerna redan i G år blifvit tillämpade i Norge utan olägenhet. Hvad sättet för de nya bestämelsernas genomförande beträffade, så skulle detta Man ktigt här liksom i Norge bli svårt, och gtvifre Sras så lindrigt som möjlig Ör vr 4 har stor fattigbörda, jade g Mas den nya fattigvi den dock icke (ata pra Neal) gvårds lagstiftningens införande. Bra, .. ha isfr Kolmodin. En föregöesde . de vis serligen bestridt, att lagstiftning? fköälle a, öfva inflytande på fattigdomen, men Gstta kaos man dock nu från statsrådsbänken fått höra fa ligen är möjligt. . Tal. gillade principerna i vår nuvarande fattigvårdslagstiftning, som icke kunde rå för att tilllämparne af lagen utmärktes af ett starkt filantropiskt drag att alltid vilja ge den fattige rätt h emot kommunen. Medges måste dock å andra R sidan, att fattigunderstödet ej gerna kunde utgöra någon särdeles stark lockelse. Zz Redan den omständigheten att undantaget (vvansinnig person och föräldralöst barn under 15 år a skall erhålla nödtorftig vård och försörjning samt barfiet deriemte uppfostran), uppställes såsom 6 regel i spetsen för det nya förslaget gjorde tal. !n misstänksam mot den moderna principen. I an-!k Ira punkten stadgas att värför person blott må t kunna påräkna understöd, om fattigvårdsstyrelsen ti oröfvar sådant nödigt. Den vanföre, söm t. ex. ir urståndsatt att gå, är dock vida olyckligare är ,.. len vansinnige; denne senare kan åtminstone gå I utt söka sin föda, men den förre måste dö på stälgi et, i händelse ingen tar hand om honom. Man sg jar hört, att öfvergången från det gamla till det ya skall bli svår; och tal. tviflade icke derpå, hå nen man kunde ju låta uslingarne svälta ihjäl, å blefve det tyst sedan. Det vore visserligen sodt och väl, att föräldralösa barn vore i lika te tort behof deraf. Förslaget, att flera socknar på Hi andet inom samma län kunna förena sig om ge !1e nensam fattigvård, fann tal. opraktiskt. Om t. m x. en person i kommunen A. klagar öfver vägE adt fattigunderstöd, så kan antingen stämman i8 u. församling pålägga B., C. och D. församlingar gl attigunderstöd, eller ock måste en slags mellan-sä ikslag åstadkommas. Om åter en församling på kulle medgifvas rätt att dela sig irotar, så kunde ki et lätt hända t. ex. i kusttrakter, der fisklägen 7: ned mycket fattiga finnas, att den öfriga försam8 ngen skilde sig från denna fattiga del, som dålVe nge draga försorg för sin egen fattigvård bäst al en kunde. Men på sådant sätt skulle fattigvåreg) en för de förmögne bli ganska enkel. — MotIi; atte sig kapitationsskatten, såsom alltför betun-1; ande för de fattigare samhällsmedlemmarne. Tal. ansåg, att bettlandet genom utskottets förde lag skulle legaliseras och tillväxa i en oroande Sa rad, då det förut varit fattigvårdslagstiftningens de yfte att inskränka detsamma. Meningen vorelta ckså att inskränka detsamma inom fattigvårdssa amhällets gräns. Komme ett bettlande barn dertom, så skulle det på fångskjuts sändas till komö ungens befallningshafvande i länet för att deriån transporteras hem igen, en äldre person dermot dömas till tvångsarbete. Om tvenne reseranters mening, att de sålunda bettlande barnen ke skulle hemsändas, finge göra sig gällande, )va kulle man säkerligen göra med dem som en gång I nö ades om privatbankerna, att de skickade sina sedpå ar så långt att de aldrig finge se dem mer; man år kulle då få se vandrande horder af kringstrykande ge arn. til: Ville ej framställa något yrkande utan nöja sig tag ned det beslut Kammaren komme att fatta. de Derefter slutades förmiddagens föredragning. ge e me Sedan vid början af eftermiddagens sammanträde ) ha refve Posse anhållit och Kammaren medgifvit ) ba onom att få till finansministern framställa ett jfat pörsmål i och för statsregleriogens ordnande, huSP: vida det vore sannolikt eller kändt, om vidare nhållanden från de nödlidande delarne af riket bli m understöd vore att förvänta — öfvergick Kamdat aren till fattigvårdsfrågan, och lemnades först de! rdet åt da hr Ribbing. En undersökning om orsakerna— ll pauperismen i allmänhet hörde ej till utskotts uppgift, endast hvad som i detta hänseende unde bero på lagstiftningen. Man hade med skäl lagat öfver den brist i vår fattigvårdslag, att den ppmuntrar till att slå den egna omtanken ur hå