Aftonbladet – 26 april 1869, sida 3

Som virtuos hänför han än med den förundransvärda jättestyrka, hvarmed han, utan att öfverträda gränsen för de sköna, förmår ur instrumentet framkalla effekten af en hel orkester, än med det mästerliga återgifvandet af de klassiska verken, hvarvid hvarenda ton, hvarenda fras, erhåller sin rätta betydelse, än förvånar han genom den till det vidunderliga gränsande färdighet, hvarmed de vidunderligaste svårigheter framstå, såsom barning; och hvilken tön sedan! An fyllig som en orgelpipa, än eterisk som en olsharpa, alltid rund, alltid bestämd. Sedan Liszt utträdt. ur det offentliga konstnärslifvet lärer väl ingen kunna göra Rubinstein rangen stridig såsom verldens förste pianospelare, synnerligen som hans spel icke kan hänföras till den vanliga konsertvirtuositeten, utan är uppenbarelsen af en genom srundliga studier utbildad, fullt medveten inelligens, hvartill kommer hans framstående örmåga såsom kompositör. Rubinstein eger äfvenledes en betydande ond af gedigen litterär, vetenskaplig och soal bildning, finbelefvenhet och en vidtomattande beläsenhet. Som menniska är Ruvinstein en öppen, rättfram karakter, i umsänget tilldragande, anspråkslös utan att eferskänka något af sin värdighet, snillrik i samtal, välvillig i bedömande af andra. Selan tre år tillbaka är han gift med en örnäm rysk dam. Sjelf en konung i konstens rike har han af konungarne vå tronerna blifvit öfverhopad med utmär.elser, at hvilka han döck icke tyckes göra ynnerlig affär, enär icke ens en bandstump ynes på hans enkla svarta frack. Utom; det instruktiva uti att få höra en onstnär såsom Rubinstein torde en sädan ättes uppträdande äfven verka välgörande å en och annan gryende talang som redan ror sig vara fullständig, att icke tala om en mängd pygmter som redan tro sig vara ittar. Ett och annat hetsigt artistöfver10d kunde hafva något att lära af Rubins teins flärdfria och värdiga väsende.