j) nospelets väldige titan, som nu gästar var . hufvudstad, torde möjligen kunna intressera Jen och annan af den musikälskande allmänTheten som icke varit i tillfälle att i utländI ska blad inhemta något om honom. ) Anton Gregori Rubinstein föddes i en b invid Jassy i Moldau nära ryska gränsen 118 November 1829. Farfadren var israelit men fadren uppfostrades i grekiska religionen, hvilken konstnären också bekänner. Antons föräldrar lefde i lysande omständigheter till I dess en process om deras egendomar medförde en betydande minskning i deras förmögenhet. Hans moder, ett fint bildadt fruntimmer af hög börd, som ännu är verksam såsom lärarinna vid en kejserlig uppfostringsanstalt i Moskwå, ledde barnens första undervisning och speeielt de båda yngsta sönernas i pianospelning, hvari hon sjelf var mästarinna. Också den näst äldsta brodren visade lika mycken kärlek som stora anlag för musiken. Dels andra förhållanden, dels önskan att kunna komma i åtnjutande af en högre utbildning, föranlät föräldrarne att flytta till Moskwa. Här erhöllo gossarne regelbunden undervisning i musik. Anton började sina musikstudier vid 6:års ålder och redan 2!fe år derefter gaf han sin första offentliga konsert-i Moskwa Det uppseende, som underbarnet vid detta tillfälle väckte, var ofantligt och, dertill från alla håll uppmanade, läto föräldrarne honom i Augusti 1839 företaga en resa, till Paris, åtföljd af sin lärare Villoing. Anskönt det tioåriga barnet äfven häri verldsstaden väckte stor sensation, var den .omtänksamme fadren dock--tvehågsen, huruvida han skulle låta sonen uteslutande egna sig åt musiken, väl vetande, att med tidens högt stegrade anspråk endast den . ovanliga talangen kan göra sig bemärkt. Då bivistade Liszt den unge Rubinsteins andra konsert i Salle Herz. Den genialiske gossens: spel anslog hovom, så att han, efter slutadt föredrag, lyfte upp och kysste barnet, utbristande: Denne blir arfvingen till mitt spel! Publiken. utbröt.i ett oerhördt jubel, ochunder åtta dagar talade man i Paris. om ingenting annat än denna. scen. Halftannat år idkades nu derstädes de ifrigaste studier under Liszts ledning. Derpå företogs den första stora konstresan genom England, Holland, Sverge och Tyskland, hvilken inbragte ära och guld. Hemkommen härefter, vistades Anton ett år i föräldrahuset. År 1844 kommo sönerna i sin moders sällskap till Berlin, för att hos Delhm fullborda sina teoretiskmusikaliska och vid universitetet sina vetenskapliga studier. Nikolai, den äldre brodren, egnade sig sedermera åt undervisning och leder nui Moskwa konservatoriet och konserterna derstädes. Anton utvecklade sig mer och mer i bestämd riktniog under sina nära två-åriga studier hos Dehn och egnoade sig med största ifver åt studiet af de klassiska mästarnes verk och åt kompositioner. Synnerligen välgörande verkade den personliga bekantsk apen med Mendelssohn-Bartholdy, hvars varma sympati den 15-årige ynglingen lyckades vinna. Under tiden dog Antons fader. Modren måste för de öfriga barnens skull återvända till Moskwa. Anton såg sig sålunda beröfvad hennes vidare stöd och hänvisades till sin egen kratt. Man begaf sig 1845 till Wien, hvarest han med knapp nöd tog sig fram genom undervisning, egnande all sin lediga tid åt komponerande. Här och sedan under en konstresa i Ungern tillsammans med föjtisten Heindl, tillkommo flertalet af de kompositioner — en del blott i utkast — hvilka sedermera under helt andra omständigheter publicerades. Oroligheterna 1848 drefvo honom från Wien; han for till Berlin och der-: ifrån snart till sitt hemland. Från dennal. tid tog den unge konstnärens öde en gynnsammare vändning. Han vann nemligen genom sin talang :storfurstinnan Helenas af Ryssland beskydd. Hon antog honom till sin kammarvirtuos, hvartill sedermera kom en anställning såsom hofkonsertmästare hos kejsarinnan. En egendomlig tillfällighet nöd-: gade honom att på nytt komponera sina,: dels i utkast. dels fullständigt genomförda. arbeten. På resan till Petersburg måste han i nemligen vid gränsen qvarlemna den kista, li som innehöll hans manuskripter, emedan man s uti noterna misstänkte en hemlig revolutionär chifferskrift. Man tog honom för en emissarie: och han var nära på att blifva transporterad till Siberien. Han måste en längre tid hålla, sig dold i Petersburg, tilldess det lyckades. honom att genom sin gynnare, grefve Wiel-: horsky, låta storfurstinnan få kännedom om sin kritiska belägenhet, då naturligtvis för-: följelsen upphörde. Men manuskripterna voro och förblefvo borta, trots alla efterforsknin-) gar. Och sålunda såg sig Rubinstein: nöd-t sakad att taga ihop med det försvunnas pånyttfödelse, hvilket också lyckades, tack vare hans oerhörda minne. Denna verksam-j, het jemte skapandet af nya verk qvarhöllj, honom i Petershurg till 1851. 1 Nu ansåg Rubinstein tiden vara inne attt med sina arbeten framträda inför verlden.-; Han företog efter 3 år sin första stora sjelfi ständiga rundresa såsom virtuos och kompo-s nist genom Tyskland, Frankrike och England. Som virtuos firade han öfverallt trium-o fer, under det att hans kompositioner af krii! tiken till en början åtminstone rönte afvog-! het. Leipziger-förläggarne förstodo likväll. saken bättre. De tryckte hans arbeten och!g betalte dem högt. 1865 kallades han tilllr kejsarens kröning i Petersburg, komponeradel sin Jubelouvertyr tillegnad kejsaren, och beönades med en dyrbar juvel. I storfurstinnans svit medföljde han till Nizza, gjorde sedan åter en konstresa, alltid flitigt komponerande, för det mesta stora verk, såsom oratorier, operor m. m. Utrymmet nekar oss (0 att vidare följa Rubinsteins verksamhet; men att denna varit af ovanlig art bevisas bästt deraf, att han jemte sitt arbete som förfat-I are äfven gifvit privatundervisning, hvarföritan han skapat Ryska musiksällskapetS samt det alla tönkonstens grenar omfattandelB Konservatoriet,, hvars ekonomiska förvalare och ledande direktör samt lärare i komposition han samtidigt varit och kanske ännu Dp År. Bland hans mångfaldiga kompositioner har värstädes nyligen gifvits en storartad symfoni Oceanen) innan han sjelf Fru ova st är inträffade, Vv