Aftonbladet – 26 april 1869, sida 2

siktas. AA andra sidan verkar denna ring-(d vktning för kroppsarbetet derhän att hos delsi på välståndets och den sociala rangens skalan ågot högre ställde framkalla en för det ekosomiska framåtskridandet förderfbringande lt, fan i anspråk på åtminstone skenet aflz rnämligare vilkor. ö Vidare — fullföljer utskottet — faller olicken på en s. k. folkbildning, som i all-Ih mänhet icke uppfostrar till lifvets värf, vare lr: g genom att harmoniskt utveckla de and-K iga anlagen och förmögenheterna eller genom att grundlägga nyttiga praktiska färligheter, utan i stället till det mesta besränsas inom en äfven för sitt ändamål allt Ji annat än tjenligt inrättad religionsundervis-jg ning. Folkskolan förbereder ej den andliga mognad, den tankekraft och reda i omdömet, lI utan hvilka, såsom -en af grundvalarne förl! sjelftilliten, de första mötande svårigheter !S verka afskräckande och nedslående samt ) t K f Nn styrka saknas att slita sig ur vanors och fördomars fängsel. Teoretisk kunskaps betydelse för det materiella arbetet inses och behjertas alltför litet, och dermed försvagas en den väsentligaste bäfstång för näringslifvets utveckling; men så måste det förblifva, i intilldess att folkundervisvingen i vårt land js blifvit från grunden reformerad. I Det var hr Bergström, som öppnade elden j mot denna motivering, och hr Treffenberg 1 fortsatte densamma med ännu större liflighet. I, Isynnerhet funno sig båda djupt indignerade ; öfver antydningarne, att lagskipningen skulle visa ringare hänsyn och grannlagenhet mot den obemedlade och obemärkte mannen af folket, än mot den lyckligare lottade samhällsmedlemmen. Det synes oss, att invändningar med fog kunnat göras mot antagandet af ett samband mellan fattigvårdsbördorna och åtminstone en del af de missförhållanden i socialt och politiskt afseende, hvilkas tillvaro utskottet framhållit. Utskottets, eller rättare hr ÅA. W. Nilssons, vedersakare vände sig dockicke mot denna i vår tanke svaga punkt iresonnementerna. De angrepo i stället sjelfva åsigten, att de uttalade missförhållandena förefinnas. Tyvärr finnas dock ganska goda grunder för åtskilligt, kanske för det mesta, af hvad utskottet i sådant hänseende antydt, och det torde vara på tiden, att man — då lämpliga tillfällen att vidröra dithörande förhållanden erbjuda sig — egnar åt dem en allvarlig uppmärksamhet, och ej blott söker att blifva det obehagliga ämnet qvitt gerom uttryckandet af en m fasa öfver banala fras:r,, och af leda vid kända melodier,. : Också funno sig åtskilliga af Kammarens leI damöter föranlätna att tillbakavisa de mot ! yttrandena i utskottsbetänkandet riktade an! fallen, Hrr Hedlund och OC. A. Larsson isynnerhet gjorde detta mycket eftertryckligt, och stämningen i Kammaren blef, genom de ut-j bytta replikerna, slutligen så upprörd, att vi knappast tillförene bevittnat något dylikt, åtminstone icke inom den nya representatioj nen. I bredd med den häftiga polemiken om utskottsbetänkandets motivering fortgick i lördags striden om grundsatserna i det frami: lagda lagförslaget. Detta är, med få förändringar, lika lydande med det af Första kammeren antagna, och man erfar också att de båda Kamrarnes för frågans behandling nedsatta tillfälliga utskott sammanträdt för gemensam! handläggning af ärendet och dervid i alla väsentligare punkter kommit till enstämmigt beslut. Öaktadt till en början debatten rörde sig kring i sin helhet, uppehöll man sig likvä igast vid den i; första afdelningen deraf, som bestämmer i. hvilka som u föremål för fattigvård. !l ; s g Striden gällde hk tämmandet af gränserna för den obligatoriska fattigvården. En-: F aget skola endast vansinnig person och föräldralöst barn vara ovilkorligen be-i rättigade till fattigvård, hvaremot det i alla andra fall öfverlemnas åt fattigvårdsstyrelsens beprötvande om och när, till hvad belopp och på hvad sätt, understöd skall med! delas. En sådan inskränkning af den obli-i : ; fattigvården förordades, bland dra, äfven af statsrådet Carlsson, som an: att nu gällande stadganden, gjorde vi görenheten obligatorisk, förhindrade uppkomsten af nödig omtanka för egen ochl: andras bergning samt derigenom ökade j fattigdomen och fattigvårdsbördan. Detta l: var hufvudsumman äfven af öfriga yttran1 den, som understödde förslaget. A andra sidan befarades, att den nu föreslagna lagstiftningen skulle kunna komma att med sådan hjertlöshet tillämpas, att man skulle låta personer, som verkligen voro urståndsatta att : försörja sig sjelfva, rentaf dö af svält. Vä-J dorna i denna riktning framhöllos isynnerhet lifligt af br Kohnodin. Från denna sida påyrkades derför antagandet af ett af hr Rib-j: bing formuleradt förslag till bestämmelse, : enligt hvilken vård och försörjning eller un: derstöd skall-meddelas äfven dem, som, efter ! noggrann pröfning af fattigvårdsstyrelsen, : befinnas vara af ålder, vanförhet eller andra : orsaker urståndsatte att försörja sig sjelfveli : : L ( j eller på annat sätt få sin bergning. Utskottets förslag blef emellertid bifallet med 82 röster mot 57. Vid den fortsatta behandlingen af betänkandet i dagens plenum har Kammaren egnat en mycket långvarig debatt åt förslaget: om fattigvårdssamhälles indelning i kretsar4 eller rotar. Både fördelar och olägenhetert af detta förslag ha blifvit omständligt ut-js vecklade. Resultatet har blifvit att Kamlt maren med betydlig majoritet uttalat sig för kretsindelningen, och har Kammaren i öfrigt i l t f såväl i afseende på stadgandena om f: vårdssamhälle som om hemortsrätt fattat slut i fullkomlig öfverensstämmelse med Första kammaren. Afven de två punkter i afdelningen om fattigvårdsstyrelse, hvilka hit-;t tills blifvit genomgångna, ha bifallits sådana ! de blifvit af Första kammaren antagna. ; RER EOS PATA Förordnande. K. M:t har den 161; dennes förordnat de förenade rikenas konsul c å Malta, O. Munch Reeder, att tillsvidarelt förestå svenska och norska generalkonsultet ; i Alexandria. tamde. Med anledning af magistratens i Hernöt Vv -— Ersättning för arfskiftens förrit-h e gand. på erund af föregående beslut af stadsfullt