Aftonbladet – 23 april 1869, sida 2

Småland, icke kan meddelas på lämpligare t än i formen af anslag eller lån till allnoa arbeten. På samma gång soili de igenom erbjadna arbetstillfällena bereda omst ät dei del af den nödlidande beolkningen, som vid dessa arbeten kan finna ysselsättninig, åstadkomries äfven, genom jelfva det utförda arbetet, med de använda nedlen ett varaktigt gagn för landet. I afeende å gagnelighet åter, lära väl knappast ågra förevag kunde Mäta sip med kommu ikationsanstalter och framiorallt leknvägse nläggningar, helst då de genomlöpa trakter, wilkas naturförhållanden göra dem mäktiga vu eh betydande industriel utveckling. Förlaget synes således, redan ur synpunkten af tt ändamålsenligt sätt att bispringa den pu ådande nöden, förtjent af synnerlig uppmärksamhet, och detta så mycket mer, som, efer hvad vi förmoda, de ortens iivångre; som if anläggningen kunna vinna fördelar, föl imna att sjelfva tillsläppa en betydligare del vt kostnaden, och de sålunda ingalunda förbise vigten af att i första ruwmet och så långt leras krafter sträcka sig, lysshä till maniigen: bjelp dig sjelf. Men äfven oafsedt de tillfälliga omstänligheter, som göra att arbetets företagande ust nu är af vigt, synes detsamma äfven i och för sig väl förtjent af uppmärksamhet. Om man, vid besluten rörande våra hittills utförda stambavebyggnader, af skäl dem det icke pu lönar mödan att undersöka, väl mycket förbisett den omständigheten, att båOrna skulle komma att genomlöpa trakter, der någonting funnes att forsla, så synes man numera blifva mer och mer öfvertygad om nödvändigheten, att de banor, som hädanefter byggas, verkligen beröra sådana trakter, och att detta är af vigt icke blott för näringarne, utan äfven för att skaffa matare åt stambanornas egen trafik. Och man har i detta hänseende riktat sin uppmärksamhet rnämligast åt bergslagerna. Nåväl, det här ifrågavarande förslaget afser just att med jernväg genoriskära en bergslag, som genom sitt läge midt inne i landet haft företrädesvis att kämpa mot olägenheterna af svåra kommunikationer. Det lärer icke undfalla någon, som eguar uppmärksamhet åt planen, att den föreslagna banan skulle upptaga just den trafik, som vid tvisterna om Nässjöeller Lagalinierna ådagalades vara af den vigt, att statsutskottet vid 1860 års Riksdag fann sig böra tillstyrka dra stambanans framdragande just i samma sträckning som den nu if:ågasatta banan skulle genomlöpa. Men det är nu icke med en stambana, man vill betjena denna trafik. Det är med en helt anspråkslös smalspårig bana, anlagd så ekonomiskt, att densamma skulle kunna med materiel åstadkommas för omkr. 155,000 rdr pr mil, till följd hvaraf, för en kostnad af något öfver 1 million ett hundra tusen rdr, landet skulle erhålla öfver sju mil jernväg. Kostnadsförslagen lära, efter hvad vi hört, vara uppgjorda af intendenten Frykholm, hvars erfarenhet synes utgöra en borgen för deras tillförlitlighet. Kommer denana bana till stånd, blefve hon den billigaste hittills anlagda lokomotivbana här i landet. Den billigaste som hittills finnes, nemligen Köping—Uttersbergs-banan, kostar 227,000 rdr pr mil, och till och med af hästbanorna är det blott en, Långban— Yngs jernväg, som är billigare än Tenhult— Vernamo-banan skulle blifva. Långban— Yngs jernväg har nemligen kostat 95,833 rdr pr mil, medan en annan hästbana, Yngs —Daglöse, upptages till 180,500 rdr och den tredje som här finnes, Norrköping—Fiskeby, kostat icke mindre än 279,800 rdr. Det är således, i betraktande på samma gång af anläggningskostnaden och af den trafik som kan väntas uppstå å Tenhult— Vernamo-banan, ganska sannolikt att hon skall väl bära sig. De betänkligheter man med afseende å omlastnivgskostnaderna en tid hyste mot smalspåriga banor, hvilka skulle anknyta sig till stambanorna, synas numera vara temligen undanröjda, sedan erfarenheten visat, till huru ringa belopp omlastningskostnaden kan nedvringas. Det har nemligen blifvit offentligen uppgifvet i Första kammaren af hrr Heykensköld och Reutersvärd, att vid Köping—Uttersbergs-banan denna kostnad numera icke uppgår till mer än !a (säger elt fjerdedels) öre pr centner. 1 jemförelse med den traktförhöjning, som skulle erfordras för att en bredspårig bana skulle bära sig lika väl som en smalspårig, är denna kostnad en n obetydlighet, hvarförutan erfarenheten äfven gifvit vid handen, att smalspåriga banor mycket väl hinna befordra en ganska betydlig trafik. Det ifrågavarande förslaget synes oss således ur alla synpunkter ganska behjertansvärdt. Statsutskottet har vid behandlin oo 0 4 Lar