Aftonbladet – 23 april 1869, sida 2

Gamla trädgårdar! utropade Anatole. Känner ni en viss trädgård, som tillhör en viss herr Carmouche? fortfor berättaren. Hvarför denna fråga? Värdshusvärdens och konstnärernas blickar vändes mot Anatole, hvars bleka ansigtstärg visserligen icke kunde blifva mycket blekare, men som tycktes finna sig högst oangenämt öfverraskad af frågan. Hvad har pni att säga om den trädgårlen? sporde Anatole slutligen. Åh, just ingenting för närvarande, gennälde den tillirågade med ett betänksamt ittryck, men den som lefver får väl se Dermed reste han sig och lemnade i största hast cafeet. Blanc-de-Plomb ! utropade en af kamraerna. Du har råkat i en röfvarkula och can blifva misstänkt för att hafva ett finser med i spelet. En fot i brottet! utropade en annan. Du måste flytta från det gamla nästet, Blanc-de-Plomb! tillade en tredje. Aldrig!x blef Anatoles korta, men bestämda Svar. Kamraterna betraktade honom med becymmersamma blickar. Han var verkligen hållen af dem, så stora anledningar de än uinsågo sig hafva till missnöje med honom. Sedan de egnat ett par minuter åt ett tyst ,eklagande, reqvirerade de ny förtäring och jeredde sig att fortsätta den glada festen. Men Anatol2 stod upp, nickade ett knappländigt afsked och begaf sig åter till det lilla enaissancehuset i den gamla, förvildade trädsärden, Han inträdde i sin atelier, men det var hoom icke möjligt att arbeta. Färgerna danade omkring på paletten och bildade de mest antastiska nyanser. Konturerna på duken ördubblades, utvidgade sig och sammandroos åter. Det svindlade för hans ögon. Han