Aftonbladet – 22 april 1869, sida 3

den i mörkret! Någon hemlighet ligger under allt detta... Skall jag tala med Heloise derom? Höeloise!... Nu först rann det honom på fra i sinnet, att han nödvändigt måste stå i godt förhållande till herr Carmouche, så a han skulle hoppas att en dag erhålla Höloises hand. Han hade förr just aldrig gått in i frågans detaljer, men dessa tvungo sig nu allt mer och mer på horom. Antingen skulle han med ödmjukhet nalkas Heloises far och söka att vinna hans vänskap, en utväg som dock föreföll honom både svår och obehaglig, eller skulle han söka att komma herr Carmouches hemlighet på spåren och derigenom kanske beherrska honom, Det der tålde vid ett grundligt öfservägande, och för att kunna företaga ett sådant, begaf Anatole sig till sin atelier, satte sig framför sitt staffli oc stirrade på ett litet nätt sällskap af glada likbärare, samlade omkring ett dussin buteljer på Dödens cafe. Det var ännu blott en undermålning, men konstnärens öga såg den redan färdig, uppsatt i Luxembourg-, -galleriet och omgifven af en talrik skara beundrande kännare, s som förklarade att staten fått den juvelen för ett riktigt röfvarpris, då konstnären varit nog anspråkslös och nog patriotisk att nöja sig med lumpna tiotusen francs. Här sitter han och drömmer,, ropade en glad röst i: dörren, som lemnades vidöppen för att släppa in ett halft dussin bullrande sällar, alla tillhörande målarekolonien på Montmartre och för öfrigt gamla stamgäster på Dödens eafe. Blanc-de-Plomb, ryck dig ur overksamhetens armar, skrek Jaune-de-Chröme och började i detsamma utföra en fantasidans, soloparti i ateliern, föga respekterande stafflier, stölar, färgskrin, ramar, palettör, studie