Aftonbladet – 20 april 1869, sida 3

BLANDADE ÄMNEN En stad vid Pacificjernbanan. (Ur Svenska Amerikanaren.) Städerna flytta, som bekant, med Pacificjern banan allt eftersom denna rycker framåt längre från ändpunkterna. Visserligen blifva enstaka hus qvar, för att beteckna den plats, der förut i vec kor eller månaders tid en ursinnig rörelse eg rum, men största mängden af husen eller bodarne blifva nedtagna, bräder, dörrar och fönster numeterade, inpackade och: lastade -påfraktvagnar: möbler och husgeråd likaledes; öch så bär det at till den nya ändstationen, der inom:få dagar den nya brädstaden reser sig och samma lif begynner som på den sista stationen, tilldess man åter rycker längre fram. Det är ungefärligen som ett resande marknadssällskap, som drager omkring med sina marknadsstånd från. plats till plats. Hela befolkningen i dessa vandrande städer kan betraktas som nomader och är lika så ostådig och rofaktig som verkliga sådana. em Hufvudbeståndsdelen af befolkningem i en sådan stad bilda innehafvarne af dryckes-, speloch danslokaler med deras följe af spetsbofvar, halsafskäörare och fala qvinnor. Sedan kommer ett antal personer, som handla med lifsmedel, bröd, kött, grocerier och kläder; vidare böardingvärdar och några små handtverkare. Det gifves naturligtvis ärligt och bra folk deribland, men flertalet består af laglöst pack. Rof och mord hör till ordningen för dagen (och natten); hvar och en går beväpnad; om osäkerheten är för stor, så bidrager då och då domaren Lynch för en kort tid till återställandet af ordningen. Ofta måste två sammanställda tistelstänger företräda galgens plats, då intet träd finnes i närheten. Platsernas osäkerhet förökas ofta nog genom röfvaraktiga och druckna indianer. Omkring 800 mil från Omaha city uppstod orten Bryan på detta sätt; sannolikt har den nu vandrat till någon annan plats. Ett ögonvittne, som ankom till Bryan på aftonen 2 veckor efter sedan dess uppbyggande begynnt, skildrar på följande sätt lifvet och rörelsen derstädes: Platsen utgjordes af en bred gata, besatt med trähus, klart belysta af det ljus, som strålade ut ur restauratörers, salongers, groceriers och köpmansbodars fönster — en granne söker öfverbjuda den andra genom illumination med kololjelampor och färgadt glas. Öfverallt var brus och musik. Der dansades och speltes, der dracks och bjöds, blandades kort och slogs tärning så, som vi aldrig sett dessa nöjen utföras förut. Från danshusen skallade klangen af Hurdy-Gurdies, gigor och banjos — deremellan fröjderop, svordomar och glasens klingande; och liderliga med whiskey fyllda män snurrade om-i ursinniga kretsar med ännu liderligare fruntimmer, klädda i sammet, siden och falska smycken. Jernbanekompaniet hade anlagt staden och sålde lotterna till högt pris. Dessa lotter hafva naturligtvis ringa värde, så snart banan öppnas, men orten är byggd som om utrymmet blott varit mycket inskränkt. Husen stå tätt tillsammans och om -en eldsvåda utbröte skulle de alla snart gå förlorade... Här -han I en stad, som blott är två veckor gammal, med en befolkning af 500 menniskor! Öfverallt sågas och hamras. Här uppbygger en sin försäljnipgslokal, som han just medbragt från sista banstationen vid Green River. Bräderna äro samtliga numererade och om ett par timmar är ban färdig att uttaga sina varor till försäljning. Här är en tysk, som med sin fru utpackar kistor, hvilka innehålla bierseidlar öch andra glas. Inom få minuter skall ban hafva en biersalong i full operation. Der bar en yänkee upprättat ett bageri och byggt sin ugn af tegelsten, som äro fabricerade på ort och ställe. Han säljer varmt bröd och kakor samt har en hop bröd liggande i hörnet och pumpkin pies, i lådorna. Salongerna äro mera besökta om natten än om dagen — men då äfven väl fyllda. Hela befolkningen beror helt och hållet af-jernbanan för sina behof. Skulle bantågen händelsevis uteblifva, blefve staden inom en vecka bragt nära hungersnöd. Men härpå tänker ingen, och denna massa menniskor, som följa med banan, äro endast till för att bemäktiga sig det byte, hvilket genom arbetarne kommer ur kompaniets kassa i deras hand — Curiosum. I Neder-Luleå kyrkas arkiv innes en handling, hvilken, med diplomatisk nogorannhet afskrifyen, lyder så:Konung Carl IX högst onådiga bref rörande Fougder, Skrifvere och deras Räkenskaper. Månge, både Skrifvere och Fougder, äro som icke achte våre bref meer än en skoviske. Och bruke vi mere them och andre sådane tjufver, så må alle tusend djefler bruke dem. Och derföre skole j vara förtänkte att sände theras räckenskaper hit, huruledes tbe hafve betalt thet the hafva stulit och huru mycket för hvart åhr. Och vete j icke bättre se uppå och troligen handla öm thet j ombetrodde ären och med skarpare händer tage uti, så måga j så gerna draga thädan. Vi behöfve Eder intet; Och befalle Eder fördenskull änOR NNE SINE FETARE BE ETOD