Aftonbladet – 20 april 1869, sida 2

nstalla utredning, huruvida ett nytt myntystem, grundadt på guld och för öfrigt ordadt i hufvudsaklig öfverensstämmelse med är ofvan angifna grunder, eller möjligen anra, vore för landet ändamålsenligt; samt K. M:t derefter ville till Riksdagen afgifva för-1. lag till ny myntordning och de öfriga at ko-1 ungens och Riksdagens gemensamma beslut s ;eroende stadganden, som i sammanhang der1 ned kunna finnas behöfligar j Utskottets ledamöter ha dock icke alla lt I E I AA farit ense om den grundlagstolkning, som vi ryss omförmält, utan hafva åtskilliga bland lem i afgifna reservationer uttalat sig emot lensamma, och vi befara för vår del, att ut-j! skottets resonnement, huru sinnrikt detj än !! can vara, icke förmår undanrödja det i 721s ;:s nuvarande lydelse befintliga hinder för l antagande af guld såsom grund för riketsj: mynt. ! Men lyckligtvis behöfver frågan derföre icke l: falla. Reservanterna inom utskottet, hvilka alla, utom en enda, äro, i likhet med utskottets majoritet, varma anhängare af reformen, hafva anvisat två olika vägar, på hvilka ett ! icke ovigtigt steg mot dess förverkligande l: skulle kunna tagas. : Den ena vägen är den af grefve J.O. Mör)! ner anvisade, att med ett uttalande af önskvärdheten af en förändringi myntsystemet från : silfver till guld formulera framställningen till K. M:t något varsammare, så att man ickel biträder utskottets åsigt, att något hinder för den åsyftade reformen icke i grundlagen förefinnes. En annan reservant, hr Bergström, har deremot uttänkt en lösning af frågan, hvilken, utan att på minsta sätt komma i kollision med grundlagen, skulle hastigare än utskottets förslag leda till ett mål. Han föreslår nemligen införandet af ett särskildt på guld grundadt myntsystem, att vid sidan af gällande silfvermyntsystem tillämpas af dem, hvilka vilja vid försträckning eller annan kreditrörelse sig deraf begagpa. Att på detta sätt göra det nya myntet till ett konventionelt mynt, som småningom kunde utbreda sig och blifva bekant, och att sålunda förbereda dess framtida införande såsom rikets i allo legala mynt, synes oss vara en särdeles lyckligt funnnen tanke. Då det är gifvet och paturligt, att vid en öfvergång till ett helt och hållet nytt myntsystem det äldre systemet, på grund af hvilket en sådan mängd aftal äro träffade, måste under en öfvergångstid, som kan blifva ganska långvarig, användas i bredd med det nya systemet, så synes oss det vara lämpligt och i sin ordning att sjelfva öfvergången icke göres brådstörtad, och att till en början det äldre systemet får behålla främsta platsen såsom det egentligen legala myntet. Hr Bergströms förslag är, kort och godt, ett andra steg i alldeles samma riktning, i hvilken det första steget uttogs, då statsmakterna beslöto präglandet af Caroliner. Äfven detaljerna af hr Bergströms förslag synas oss väl genomtänkta, hvarför icke någon betänklighet synes möta att Riksdagen nu genast för sin del fattar beslut i öfverensstämmelse med detsamma. Han föreslår naturligtvis, att myntenheten i det nya systemet skall blifva Carolinen, och vi tro att, hvilka tankar man än må hysa om den längre eller kortare tid, som må förflyta innan det myntsystem, till hvilket vi anslutit oss genom präglandet af Caroliner, blir det universella, så lärer det knappast finnas något tvifvel om att detsamma blir beståndande och småningom utbreder sig, samt att det följaktligen är detta system vi böra vidhålla, då vi taga ett nytt steg till införande hos oss af ett på guld grundadt myntsystem: Hr Bergström föreslår vidare, i likhet med motionären, att tiondedelen af Carolinen skall, under benämning af mark, blifva det nya myntsystemets räkneenhet. I afseende å Markens underafdelning skiljer sig deremot hr Bergströms förslag från hr Wallenbergs och har, synes det oss, ett bestämdt företräde framför detta. Han vill nemligen benämna 100-delen af en Mark för Örtug i stället för Ore, på det förvexling med nuvarande Öre ej må komma att ega rum. Utgående från antagandet, att det skulle leda till oerhörd förvirring om, medan båda systemen tillämpades i bredd med hvarandra, af silfver utmyntades myntstycken å delar af Carolinen, anser hr Bergström, att bestämmelse bör meddelas huru bråkdelar af OCarolinen må kunna liqvideras med det lagliga i omlopp varande silfvermyntet och kopparskiljemyntet samt föreslår i sådant hänseende slutligen, att bråkdelar af Carolinen må tillsvidare, och så länge utmyntning af deremot svarande myntstycken icke sker, gäldas med silfvermynt eller, der enligt gällande lag kopparskiljemynt får i liqvid användas, med detta enligt sådan grund, att en mark eller 100 örtug anses gälla lika med 72 öre. I afseende på guldets företräde framför silfver såsom mynt ha vi haft tillfälle att flera gånger uttala oss, och vi kunna således i allo instämma i det sammansatta utskottets yttrande, att då guldet redan är så allmänt antaget såsom värdelikare; då fördelarne af ett för alla länder gemensamt myntsystem numera äro så allmänt insedda, att åstadkommandet af ett sådant fördröjes måhända mindre af meningsskiljaktigheter i fråga om hvilket system som bör antagas, än af de betänkligheter, som framkallas af svårigheterna vid hvarje öfvergång från ett till ett annat system; och då, äfven om en, på ganska ovissa antaganden, fotad åsigt funnes att Sverge borde bibehålla silfret såsom myntgrund, stödet för en sådan åsigt måste fullkomligt förfalla vid hänsyn till fördelarne utaf ett universelt myntsystem, så torde tvekan icke kunna finnas derom, att i Sverge bör införas ett myntsystem, grundadt på guld, då i allt fall en förändring af det nuvarande systemet är af behofvet högt påkallad. Det är nemligen ofta erinradt, fullföljer utskottet, att vårt nuvarande myntsystem, oaf sedt andra brister, bidrager till direkt förlust för landet, genom myntets utförsel och nedsmältning, föranledd, bland annat hufvudsakligen deraf, att vårt mynt innehåller mera silfver än grannländernas samt derjemte en icke oväsentlig del koppar. Den svenska specien är nemligen till sitt silfverinnehåll ?10 procent mera värd än Danmarks och Norges