Aftonbladet – 17 april 1869, sida 3

J. Lothorp Motley till sändebud i London efter Reverdy Johnson. LITTERATURTIDNING. Innebål!: Hylten-Cavallius, Värend och Wirdarne. — v. Beskow, Karl den tolfte, andra afdelningen. — Musikaliska akademiens handlingar. — Litteraturoch konstnotiser. Värend och Virdarne. Ett försök i svensk etnologi af G. O. Hylten-Govallius. -Andra delen. (Stockholm, Nordstedt, 1868). Detta. märkliga arbete är nu med denna andra del, som utgör en diger volym om 532 sidor, fulländadt. En så rikhaltig och omfattande arkäologisk och etnologisk skildring af någon svensk landsdel.har ännu aldrig blifvit utgifven och hvad man eljest kan hoppas en gång skola bli ett resultat af de historiska landskapsföreningarnes sträfvanden, det har man för det gamla märkvärdiga Wärend här på en gång erhållit genom en enda mans oförtrutna forskning, hans ovanliga samlingsifver, Jedd af omfattande. insigter, samt hans aldrig svigtande kärlek för saken. Det är emellertid icke blott Wärend, hvars folkliga förbållanden belysas af detta band; det kastar i många hänseenden ljus öfver hela vår kulturutveckling, öfver den svenska nationaliteten. Då dertill komma ett enkelt och ledigt skrifsätt, ett särdeles redigt uppställande och särskiljande af olika fakta samt en klar framställning af slutföljder, så egnar sig detta arbete ej ensamt. till läsning för förskaren, utan äfven för en: större bildad allmänhet. Det borde icke saknas i någon böksamling, der man vill ha den värderika inhemska litteraturen i sina nationalverk representerad, Arbetet borde redan nu vara så bekant, att man sluppe se det — såsom någon gång händt — annonseradt:under den mindre noggranna benämningen Wädret och Windarne. I den nu utkomna delen lemnar författaren först uti en inledning en öfversigt aftraditionerna om och spåren efter folkinvandringarne till Syd-Sverge: Derefter följa särskilda kapitel -om näringsfång; slöjder och handel; boningar och husgeråd; klädedrägt, vapen och smycken; stamförfattning; rättstillstånd och folkseder. Djupare än de flesta andra fornforskare har förf. inträngt i andan, väsendet och betydelsen af våra historiska folkvisor, folksägner och s. k. folkskrock. Resultaterna af hans. undersökningar idessa ämnen äro ofta öfverraskande, alltid värderika. Det: kan här icke komma ifråga att lemna en: genomförd kritik af det stora arbetet, hvilket vi måste lemna åt de litterära tidskrifterna; vi annotera blott några punkter, vid hvilka vi satt märke vid en kursiv genomläsning., Här lemnas speciella undersökningar om Göta rikes urfolk, samt en mängdi hög gråd intressanta uppgifter om Virdafolkets näringsfång, slöjder, handel, boningar, husgeråd, klädedrägt, vapen, smycken, stamförfattning, rättstillstånd, folkseder m. m., illustrerade med ej mindre än 66 i texten införda vackra träsnitt. Förf. antager, att före våra förfäder ett vildt skogsfolk, troll eller lappar, innehaft hela vårt land, ända nedifrån Skånes hafskust och upp till Norrlands fjelltrakter. Dervid förekommer dock den anmärkningsvärda omständigheten, hvarpå förf. ej fästat afseende, att de äldsta minnesmärkena i svenska norden och södern äro af en väsentligen skiljaktig beskaffenhet, och att en mängd af de i södern förekommande fornlemningarne aldrig påträffas i de nordligare trakter, der lappstammar bevisligen haft tillhåll. Måhända torde den modifikation af den etnografiska bestämningen, som förf. sjelf antydt 1 afseende å jättarne, derföre äfven ha bort vinna tillämpning i fråga om lapparne. Med afseende på jättarne påpekas nem-. ligen det vanskliga i att utreda, hvilka elementer, mytiskt och bistoriskt, ingått i detta folkbegrepp. Jättarne stå alltid i en fiendtlig ställning till den herrskande högre kulten och flytta sina råmärken successivt i bredd med denna till nya stadier. Den yngre sägnens jättar äro således näppeligen annat än råare stammar af obestämd härkomst och uttrycka snarare ett. tidsbegrepp än ett bestämdt folkbegrepp, och deri sammanföras : slutligen. såväl forntida troll söm ybgre forntida götör, Förf. doser äldre