Aftonbladet – 12 april 1869, sida 3

) AVIDITIOARVÄTRI FÖRTID: CI, HAMIL VM CH IYradu -Irad bokföring af manufakturdiskonten; äfvens! gillades utskottets afstyrkan af motioner, dels on I gästgifveri-, håll-, reservoch post-skjutsens skil jande från jordbruket och dels om förändrad reg lering af tjenstemäns aflöning m. m. Den hem ställan, utskottet gjort om indragning vid inneva rande års slut af ullmagasinet i Norrköping, blej deremot ogillad, efter någon diskussion, hvarun der hrr Wallezberg och L. M. Nordenfelt yr kade bifall till utskottets hemställan, men gref. r I varne C. G. Mörner och Henning Hamilton, frih.: Sprengtporten och Funck samt hr Adler. creutz afslag. Derefter företogs till behandling lagutskottets utlåtande n:r 20, i anledning af väckta motioner åsyftande förändringar i gällande föreskrifter angående rösträtten i kommunala angelägenheter. s Uti de tre första punkterna af detta utlåtande hade lagutskottet afstyrkt åtskilliga inom Andra kam, I maren väckta motioner, afseende dels lika röstI rätt för alla inom kommunen röstberättigade medlemmar, dels antagandet af en tiogradig röstskala I för röstberäkningen inom kommunerna på landet, dels ock slutligen fördelandet af de röstberättir fd i två förmögenhetsklasser. Med bifall til väd utskottet i afsecnde bärå hemställt blefvo samtliga dessa förelag af Kammaren utan dis. ussion förkastade. — Uti fjerde punkten hate ut skottet afstyrkt motioner af hrr D. Isaksson och J. J. Magnell om sådan ändring i nu gällande kommunallagar, att vid omröstning och valingen . I må tillmätas större antal röster, än. som svarar I mot tio gånger den jemna qvot, som uppstår, då hela summan af den kommunen påförda bevillning Jefter andra artikeln i bevillningsstadgan divideras med antalet af dem, som inom kommunen för året läro röstberättigade,, — Denna punkt blef af Kau I maren godkänd. Under uttalande af den öfyertygelse, att en lagförändring, hvarigenom den större I förmögenhetens öfvervägande inflytande på de kommunala -angelägenheterna kunde i lämplig mån begränsas, är en trängande nödvändighet, som ej Jtål vidare uppskof, hade utskottet dock i femte I punkten för Riksdagen med någon omredigerin nu ånyo framlagt det af nästlidna års lagutskott i å iderna uppgjorda lagförslag, evligt n finge vid allmän rådstuga utöfrva I rösträtt för större antal röster än som svarade emot en femtiondedel af stadens hela röstetul efter röstlängden, eller i något fall för mer än ett höndra röster. I öfverenestämmelse härmed hemställde utskottet till en början i denna femte punkt, att Rikslagen måtte för sin del besluta; att 2 momentet i 12 8 af k. förordningen om kommunalstyrelse i stad d. 21 Mars 1862 skulle erålla ude förändrade lydelse: Ej må någon kunna vid allmän rådstuga utöfva rösträtt för större antal röster än som svarar emot en femtiondedel af stadens bela röstetal efter röstlängden; eller i något fall för högre röstetal än det, som motsvarar bevillningen för 10,C00 rdrs inkomst af kapital elier arbete. Om denha punkt uppstod en längre diskussion. Grefve E. Sparre förklarade orsaken hvarför utskottet, oakiadt den utgång frågan fick vid Riksdagen i fjor, nu framlagt sitt ofvan ref förslag, vara: först och främst, att föj förra året åstadkoms genom endast 2 röster. dare kade ej utskottet kunnat blunda för, att utöfvandet af den kommunala rösträtten med den ringa begränsning den nu har isynnerhet inom städerna uppväckt stort missnöje. I flera städer finnas nu personer, som ej vilja begagna sig af Ht ighet, emedan de anse grunden för rättvis. Ett annåt förhållande kan ock uppstå: vid riksdagsmannaval röstas pr capita; det kan vara fara värdt, att de, hvilka tillbakaträngas vid kommunala val, kunna taga sin skada igen vid riksdagsmannaval och i vrede rösta på ett sätt. som de ej skulle gjort under andrå omständigheter. Tal. vore konservativ, det hade han mångfaldiga gånger försäkrat, men ban kunde dock ej annat ån i rätta stunden medgifva det, som rättvisan ovilkorligen fordrar, och som förr eller senare måste gå igenom. Och nu vore just rätta stunden att vidtaga förändring i den kommunala rösträtten, alidenstund man nu ilugn kunde besluta i frågan, och ei, såsom i fjor, stördes af agitationer, som då ofta öfrergingo till hojtande. Hvad tal. nu sagt rörde dock endast kommunalrösträtten i städerna; en annan sak vore det med landsbygden, som, enligt hvad tal. förmenade, ej ännu kräfde förändrivg i nämnda rösträtt. De större egoadomscgarne kunna i de flesta fall ej inverka så mycket på de kommunala valen som de hvilka i städerna ha öfvervigt genom siva många röster. Den enda begränsning i rösträtten, tal. trodde behöflig på landet, vore hvad rörde de stora fabrikernas. Yrkade bifall. Hr Wallenberg kunde ej se något, som kunde inverka på, att Kammaren skulle förändra åsigt från i fjor. Man måste sc till resultatet af den MO nan SR Tä er 5 nu gällande kommunalrösträtten. Tal. hade al-. drig hört ett enda klagomål öfver de personer, som i följd af denna rösträtt valts. — Bifölle man nu hvad utskottet hemställt, skulle det bli början till fortsättning af ågitation i denna fråga. Alltid återstode bolagens rätt att rösta. Det vore visserligen ett sätt att; såsom en motionär i fjor föreslakit, i denna tat stryka bört alla bolag; men på något sådant trodde tal. aldrig att en lagstiftande församling skulle ingå. Gjorde man det, skulle man ge ett siag, som träffade associationsandan. Man bör ej begå orättvisa för beqvämlighetens skull. Tel. försäkrade, att sedan förra Riksdagen ingertiog inträffat, som kunde gifva skäl åt en så genomgripande förändring som den utskottet föreslagit. Men utskottet hade ej brytt . sig om cen motion af tal., neraligen om, att aktieegare må för behållen inkomst af aktie tillerkännas rösträtt i den kommun, der han är mantaleskrifven. Förrän den fråga, han i sin motion af-. handlat, blefve löst, gåfve tal. ej sitt bifall till hvad utskottet nu föreslagit! Hr y. ueyer yrkade bifall. Skulle någon skilnad vid valen till Första kammaren uppstå om förslaget ginge igenom emot hvad förhållandet vid dessa val hittills varit, trodde tal, att denna skilnad skulle bli högst ringa. Hr Faxe påminde om majoriteten i Andra kammaren och den stora minoriteten i Första då frågau i fjor var föremål för behandling. Tal. påminde om, att på den tid pr cspita gällde florerade rösträtten i städerna — nu vore det motsatsen. Yrkade bifall. Hr Ch. Dickson. Rättigheter och skyldigheter böra stå i proportionerligt förhållande till hvarandra; således bör den, som mera bidrar till kommunens inkomster, ock ha mera att säga rörande kommunens angelägenheter — detta är logiskt; men man bör ej alltid för strängt tillämpa logiken. Yrkade bifall. Hr de Marö trodde cj, att denna fråga förr blefve riktigt löst än personiighetsprincipen ännu mer än hvad nu af utskottot skett blefve erkänd. Nu vore det oklokt att låta ett så moderat yrkande som det utskottet framställt falla. Säger man pu: non possumus,, kan det lätt hända att man inom kort får höra ett ödesdigert: för sent! Yrkade bifall. Hr Hazelius hade med tillfredsställelse hört, att mänga personer i landsortästäderna blygas att tynga ned med sina många röster. Fn sådan blyghet finnes ej i hufvudstaden! Yrkade bifall till utskottets förslag, med den förändring, att senare delen af momentet, nemligen orden: eller i något fall för högre röstetal än det, som motsvarar bevillningen för 10,000 rdr inkomst af arbete och kapital måtte utgå. Grefve J. O. Mörner yrkade bifall. Hr Schartau ansåg, att om Riksdagen bifölle förslaget i fråga skulle detta gifva anledning till fortsatta agitationer. Förslaget k vid ett och annat års uppskof; det har ingen brådska! Frib. Tersmeden. Då vi antogo det nya reresentationsförslaget, trodde vi os3 ha säkerhet för, att Första kammaren alltid skulle Bammarsättas på samma er som de närvarande. Hade an gerna tålal:; svin ej varit fö ade om, att kommunallagarne kulle förbli ofi hade troligen ej repreRE RN