Aftonbladet – 12 april 1869, sida 3

Ve a DY DS rn br Iskottet i andra punkten föreslagit en skrifyels Itill K. M:t för utredande af hvilka verkningar pi ide särskilda orterna den förändringen skulle med föra, att alla de till kommunen skattskyldige med lemmarne äfven finge bidraga till vinteryäghäll ningens bekostande. Dessa utskottets förslag fram. kallade en stunds öfverläggning, under hvilken hi I John Erieson yrkade bifall till utskottets förslag Toch hr Ribbing till sin reservation, hvaremot hr: I Jonas Andersson, Sven Hansson, Nortn, Ro I senberg, Nils Larsson, Ahlgren, Orre, Olo Nilsson från Westerbottens lån, Ljuslin, Åhman Jöns Pehrsson, Per Nilsson från Kristianstads län och Petter Andersson yttrade missnöje mec utskottets förslag, i allmänhet yrkande åtefremiss Båda punkternå blefvo äfven utan votering åter remitterade. TEKNISE TIDNING. Några ord i frågan om lämpliga uppvärmningsinrättningar för offentliga och enskilda byggnader — Frusen glycerin. — Zinkhyitt, som täcker fullkomligt. — Cskadliga Farao-ormar. Några ord i frågan om lämpliga uppvärmningsinrätt: ningar för offentliga och enskilda byggnpader. Då den fråga, som skall utgöra föremålet för denna och några följande uppsatser, under de senast förflutna åren börjat inom vidsträcktare kretsar ådraga sig uppmärksamhet, torde en kort redogörelse för densamma kunna försvara sin plats uti en offentlig tidning, så mycket hellre som frågan inom vårt stränga klimat är af stor vigt i mer äv ett hänseende. Det torde väl ock inom ett nordligt klimat icke vara många frågor al mera oafvislig nödvändighet att besvara än den, som rörer uppvärmningen af den menskliga bostaden, och man vet ock, att den alltid blifvit besvarad på ett eller annat sätt; men problemets lösning har blifvit allt fullstä digare i jemnbredd med den stigande bildningen och det med denna följande behofvet af komfort. Vi ämna emellertid här icke gå tillbaka i frågans historia, ieke ens så långt som till våra gamla förfäders golfbrasor med all deras 8. k. hemtrefnad af nedrökta rum och sotade åsar, en hemtrefnad den man nu mera växt ifrån; icke en gång till de närmast flydda seklernas öppna spislar, dem man ännu återfinner litet hvarstädes i skogsbygderna af vårt land, uti det stenkolsrika England och i södra Europas länder. De voro och äro med sina fladdrande brasor oemotsägligen hemtrefliga och verkligt romantiska; också utgör ännu inom England the fireside, familjens beliga samlingsplats; och hvilken känner icke vid tanken på den husliga härden en viss böjelse att förblifva konservativ vid hvarje prosaisk anmärkning vid den från hans barndom kära, stora brasan. Dock, evigt får ej bli det gamla; förändring är redan längesedan skedd, och vi hatva endast i förbigående velat vidröra dessa phaser i uppvärmninssfrågans utvecklingshistoria for att från ,den sista af dem hoppa öfver till dess ställning i vår tid, till kakeluguarne, hvilka representera det närmaste steget från de romantiska spislarne. De bibehålla ock derföre vissa med dessa gemensamma slägttycken: de hafva sin inbjudande brasa, sina iärykniogar, sina ihjälosningar, sin eidfarlighet o. 8. v. — Framför allt är det dock deras egetskaper såsom uppvärmningsmedel, hvilka här böra litet betraktas; men härför måste vi först något vidröra rumuppvärmningsprocessen i dess allmänhet. Denna process är till sin princip gånska enkel. Det finnes blott ett slag af värme, icke två — behaglig eller obehaglig, torr eller faktig, väleller illaluktande, o. s. v. —, utan lära väl dessa klassifikationer bero på för värmet främmande omständigheter; de stå deremot till en deli ganska nära sammanhang med luftvexlingsfrågan och till en del med vissa förhållanden i afseende å sättet för värmets meddelande till en lokal, till hvilka, såsom hafvande ett särdeles intresse, vi skola i det följande återkomma. Alla kroppar besitta, som bekant, ebenskapen att fortleda detta värme i högre eller lägre grad; så äfven de materier, af hvilka ett rums begränsningsytor till den kalla luften äro utförda. Det är derföre icke af ett rums laftrymd, utan af dess kalla ytors storlek och beskaffenhet, som det beror, hura mycket värme rummet behöfver för att bibehållas vid ett visst gradtal. Denna värmemängd kan man för den skull med temiig noggrannhet beräkna, och ändamålet med hvarje uppvärmningsanordning är derföre i första hand, att oupphörligen tillföra rummet en värmemängd lika stor med den, som samtidigt genom de kalla begränsningsytorna derifrän bortledes. Dermed skulle ock verkligen anordningen i allmänhet ha uppfylit allan rättfärdighet, såframt icke de kalla begränsningsytorna besutte den lyckliga — om ock I anordningen förargliga egenskapen att vara långt öfver förmodan genomtränvgliga för den atmosferiska luften. Den letar sigin i rummet icke allenast genom alla synliga öppningar, utan allra väsentligast genom sjelfva mutarnes porer, under det af den innevarande luften en motsvarande qvantitet på sasma osynliga vägar begifver sig ut. Detta fenomen kallas den naturliga ventilationen, och få vi framdeles i annat sammanhang tillfälle tala något mera om densamma; här må endast nämnas, att detta Juftombyte belöper sig för ett vanligt boningsru:m till Hera hundrade kubikfot för hvarje timma. Det är uppvärmningsinrättningens skyldighet att uppvärma äfven denna louftmängd, som sålanda omärkligt silar sig in i rummet. Storleken af denna oundvikliga luftförnyelse inom -ett rum är pålagligen äfven beroende af de kalla begränsvingsytornas storl och beskaffenhet, men icke af rummets iym. Af sättet för dess försiggående fö! stt den luft, som utifrån ictr. ander den kalia årstiden hafva temperatur, än luften i rummet.