Aftonbladet – 9 april 1869, sida 3

Article Image
ij lande uppkommit, som ofta och röd rätta blift I öfverklagadt, nemligen att vår handel med ttla det, eller importen stundom kommit i en onatu I lig ställning. Jag skall söka i all enkelhet fö I klara dettå. Om liqvididatinosmedlet inom land I vore detsamma sor med utlandet, nemligen myn så skulle genom en öfverårifven import en så star Å förminskning uppstå i det belopp af cirkulation I medel, oms James för sin inre rörelse behöfve jatt importen skulle af sig sjelf snart hejdas; me just derföre att den nu icke omedelbart, utan er dast medelbart och långsamt verkar på det inr liqvidationsmedlet, på pappersmyntet, kan denn import under en längre std öfverstiga sina lämp liga och naturliga gränser. Sedan jag nu i korthet antydt de hufyudsakli gaste olägenheterna af detta grundlagsstadgande bibehållande — man kunde anföra långt ber jag att få till besvarande upptaga den närmas i ordningen stående frågan: hvad gagn skulle der föreslagna förändringen medföra? å . Svaret på denna fråga ligger till största deler i hvad redan blifvit anfördt om olägenheterna a det närvarande tillståndet; ty gagnet skulle natur ligtvis i första rummet bestå i de omförmälda olä genheternas afhjelpande. Man skulle således ge nom förändringen åstadkomma: att full trygghe för pderktten vunnes; att rättstillståndet blefve skyddadt; att hvarje frestelse att genom myntförsämring förnärma den enskildes rätt försvunne och dermed äfven den förnämsta faran för realisationens bestånd undanrödjes; 0. s. v. Ja, den nu öfverklagade rättigheten för privatbankerna att utzifva mynt, skulle väl äfven i sjelfva verket derigenom kunna anses vara upphäfd. Då nemligen icke något slags sedlar Vidare vore att betrakta som mynt, kunde man väl icke gerna säga, att nämnde banker utgåfve mynt, ty de utfärdade då ju endast enskilda förbindelser i form af sedlar, hvilka gingo i rörelsen på grund af det förtroende hvarje särskild bank egde, men som icke vidare af allmänheten mottogos, när detta förtroende upphört. Öch detta vore ju, mina herrar, egentligen ingenting annat än bvad vi litet hvar ega rätt till i närvarande ögonblick, nemligen att i form af vexlar eller skuldsedlar utgifva förbindelser, hvilka ega större eller mindre värde aiiv eftersom untgifvaren anses berättigad till större eller mindre förtroende. Vidare skall man af förändringen kunna ha att förvänta det gagnande inflytande att ett betydligt ökadt förtroende för såväl statens kredit i sin helhet som för transaktioner med enskilda personer i landet skulle uppkomma. — Derjemte skulle väl också sparsamhetsandan i allmänhet komma att tilltaga, till följd deraf, att ett inhemskt fondsystem, som utgör ett folks yppersta tillfälle att i stor skala på ett fruktbringande sätt samla sina många små besparingar, skulle erhålla ökad fasthet och säkrare grund. Ännu en gagnande följd af förändringen måste jag vidröra, eburuväl den redan blifvit, såväl af utskottet, som af föregående talare anförd, nemliatt den utgör ett vilkor för vidtagande af de förändringar i banklagstiftningen, som äro nödvändiga, äfvensom att den skulle medföra den rerkan, att landet i sin helhet tvingades att ankaffa den qvantitet ädla metaller, hvilken såsom cirkulationsmedel är behöfliig här likasom i wvarje annat civiliseradt samhälle. Ty om endast rerkligt mynt vore erkändt såsom lagligt betalringsmedel, och då icke ett civiliseradt land kan mdvara en viss mängd dylikt cirkulationsmedel, i örhållande till dess rörelse, så måste tydligen följlen blifva den, att man såsom en oundgängligen lödig importvara — möjligen med uppoffring af lågra andra — nödgades anskaffa detta nödvänliga belopp af mynt eller metallisk valuta, hvilken u, såsom man med en viss farhåga ser, aldrig yckes finna en rätt god hemtrefnad här i landet, ast derföre att den suppleras med ett annat cirulationsmedel, nemligen gor Denna netalliska valuta, hvilken är för alla folk i främsta ummet nödvändig såsom värdemätare och såsom en enda säkra grunden för all eganderätt, bar essutom den förtjensten att i nödens stund, vid yr tid eller olyckliga konjunkturer, vara en välehöftig Mg som då kan -för de -oundängligaste behofven användas. Och detta vårt unds samlade förråd af ädla metaller skulle såinda också komma att blifva vida lämpligare förelad och förvarad än nu är förhållandet. Detär emligen klart, att, då med tvångskursens uppäfvande å riksbankens sedlar, de enskilda banerna ålades inlösa sina sedlar med klingande ynt, och dessa banker sålunda nödgades anskaffa en härtill nödiga valutan, denna oci skulle bli alla delar af landet fördelad och icke såsom pu opad blott på ett ställe, nemligen i riksbankens valf här i hufvudstaden. Jag vill icke påstå elr förmoda, att deri ligger någon fara för det irvarande, men man måste dock besinna, att tockholm är beläget i en gränsort, och att sålees hvad som utgör den för hela landets upptthållande i finansielt hänseende genom någon ycklig omständighet, hvarifrån oss Gud bevare, ulle kunna råka i fara. (Forts.)

9 april 1869, sida 3

Thumbnail