Aftonbladet – 9 april 1869, sida 2

Batignolles hos en pensionsförestånderska, som hade godt rykte om sig och sin skola, ehuru hon lemmade såväl denu andliga, som den lekamliga födan till godt pris. Fru Carmouche hade nämnt något om att sätta barnet i en klosteruppfostringsanstalt, till exempel hos de fromma systrarne af Sacr6 Coeur, men herr Carmouche var ingen vän af fromma systrar och kunde icke lemna t bifall till ett sådant förslag. Böjelsen för systrarne var ej heller hos fru Carmouche särdeles stor, fastän hon visste att flera personer af verld och äfven medlemmar at den rikaste bourgeoisien läto uppfostra sina döttrar i deita kloster. Förslaget förföll alltså och Heloise skickades, som sagdt var, till en helpension i Batignolles, men hade tillstånd att hvarannan söndag komma på besök till föräldrarne, Jå hon alltid undfägnades med mycket sötsaker och många smekningar, ty fru Carmouche var en god moder, som älskade sitt barn, fastän hon naturligtvis icke kunde sysselsätta sig med det dag ut och dag in. . Under sådana förhållanden växte Heloise upp. När hon nyss fyllt elfva år konfirmesades hon, ty så är bruket i Paris. När hon yllt sexton, togs hon ur pensionen, ty så är också bruket. Nu är hon så stor, att hon bör kunna förstå, det hon icke får störa mig, när jag wbetar på min Kärlek,, sade herr Carnouche. Hans Kärlek hade också växt ej så obeydligt under dessa sexton år, men verket var inpu långt ifrån fullbordadt. cJag har ännu några volymer qvar,, sade ir Carmouche, coch ämnar utarbeta dem med törsta omsorg. Ju-mer jag forskat i ämet, desto mer har jag kommit till klar inigt om kärlekens rätta natur. — (Forts.)