Aftonbladet – 9 april 1869, sida 2

.k; sjelfve motionären förnekade icke, att intefotens fullkomliga frigifvande teoretiskt get vore det rätta. tt ärende, som passerade odelsthinget utan tt föranleda den ringaste debatt och som äl koappt heller i Jagthinget skall möta näot motstånd, var ett af regeringen framstäldt agförslag, som åsyftar att förskaffa folkskoan ett tillskott af nya och jemförelsevis biliga lärarekrafter genom att utsträcka rätigheten att använda lärarinnor i folkskolans jenst. Väl ha på senare tiden vid flere täders folkskolor lärarinnor blifvit anställda ill icke obetydligt antal; men detta har hitills icke haft något berättigande i lagstiftvingen, då lagen af den 12 Juli 1848 blott nnehåller en föreskrift, att undervisningen i vandarbetsskolor skall kunna anförtros åt vinnor. Kort innan förslaget skulle behandas i odelsthinget, läste man i Dagbladet ett temligen enfaldigt anfall mot detsamma, i vilket man med ytterst kuriösa skäl förs sökte bevisa, huru mycket sämre qvinnokönet af naturen är utrustadt, och huru orättvist det dessutom skulle vara mot de nu anställda folkskollärarne att skaffa dem en sådan konkurrens på halsen. Jag nämner detta, derför att det är rätt betecknande, att detta oaktadt icke en enda röst höjde sig i odelsthinget mot förslaget, hvilket är ett starkt bevis för, huru hastigt och lätt det hos oss i sjelfva verket har gått med erkännandet af vinnans förmåga af och rätt till arbete på ält, som för icke så särdeles lång tid sedan voro stängda för henne. Man har nu af regeringen erhållit meddelanden om den förmodade storleken af det deficit, som under den förflutna budgetterminen uppstått såväl på marinens som på armens budget. ilvad marinens deficit angår, så är det likväl nästan omöjligt att af vederbörande regeringsdokument bilda sig ett någorlunda klart begrepp om, huru det har uppstått; ty ett mera konfyst försök till en räkeoskapsuppgöring skall man väl ha svårt att finna. Enligt regeringens framställning skall öfverskridandet belöpa sig till omkring 41,000 spd., till hvilken sammas betäckande man har köpesumman för några försålda krigsfartyg samt besparingar från senäste budgettermin, tillsammans 42.000 -spd.; men att resultatet skall bli detsamma, när storthingets militärutskott har genomgått räkenskaperna, torde väl få anses tvifvelaktigt. Bristen på armebudgeten är ännu större och skall enligt regeriogens uppgift belöpa sig till 74,000 spd., hvilka blifvit använda till ar mens munderingsväsen, utöfver hvad storthbinget hade beviljat. Båda destatsråd,under hvilkas styrelse dessa öfverskridelser skett — We d och Haffoer — ha som bekant sedermera utträdt ur konungens råd, och det kall således icke bli fråga om att göra något ansvar gällande mot dem för den okonstitutionella missaktving, de ha visat mot den på deras eget förslag af storthinget beviljade budgeten. Icke desto mindre skall det icke kunna undgå att väcka en viss bitterhet, då man åter påminnes om den bekymmerslöshet, hvarmed man på högre ort håndskas med tiotusental, på samma gång som representationen, för att få budgeten att balancera, nödgas spara på alla håll och vägra anslag, som kunna medföra betydligt större nytta, än fallet kan antagas vara med den reformen, att infanteriet får grå byxor i stället för blå eller dylika munderingsförändringar. Af regeringens redogörelse för marinens deficit får man för öfrigt den märkliga upplysningen, att vi under de tre åren 1866—069 stått vid sjelfva branten af — ett k ig! Det heter nemligen i detta dokument: De under budgetterminen inträffade politiska förhållandena ba såsom bekant (?) varit svåra, och det var derföte nödvändigt att ha fartygen disponibla att användas, om så kunde erfordras. Ställningen var nemligen af den -beskaffenhet, att det, enligt hvad departementet erfarit, icke var osannolikt, att utrustne med kort beredelsetid kunde bli påbjuen. Det går ännu dyningar. efter den storm, som uppstod i vår press, då frågan om ärliga stortbiog kom på bane. Från samma sida, der man, innan frågan blef afgjord, af alla krafter ansträngde sig för att förhindra Tteformen, påstås det nu, att man öfverallt i landet är missnöjd med sakens utgång, hvilket den andra sidan förnekar, hänvisande till de yttranden härom, som framkommit genom provinspressen, Ett rätt vigtigt vittInesbörd. om opinionen inom en icke ringa krets af hufvudstadens befolkning voro: de yttranden, som fälldes på det skandinaviska Å senaste sammankomst af professor Detta sällskap har nemligen åter efter 4 månaders tystnad låtit höra af lsig, genom att den 31 Mars hålla ett möte, legentligen för att välja ny styrelse. Vid I detta tillfälle uppträdde L. K. Daa med ett anförande, i hvilket han förnämligast sysselsatte sig med dagens två stora frågor, årTlliga storthing och rösträttens utsträckning. I Båda dessa reformer skänkte han sitt fulla erkännande. De årliga storthingen, yttrade han bland annat, skola i bög grad befrämja det norska folkets politiska uppfostran. De skola bli en politisk skola, som står vid sidan af dem, som hållas på ömse sidor om oss på sammå tid. I fall någon nu i den ena skolan skulle falla på den ideen att säga, att en sak är svart, hvilken hela Europa kallar hvit, skall det icke bli så lätt för en sådan originel skolmästare att bli trodd. Men om man i Kristianias stora statsrättsskola vill hålla sig till samma sanningar, som gälla i Stockholm och Kjöbenhavn, hvad skäl skall det då finnas att upphetsa sinnesstämningen mot dessa våra grannar, hvad orsak. skall det vara att frokta allehanda ondt från dem? Detsamma gäller om rösträttens utsträckning i den ringa mån, som är föreslagen. Kanhända denna lag straxt blir sanktionerad; kanhända man skall lföredraga att låta den kämpa sig fram genro tort tr SBN BEE AN kand