Aftonbladet – 8 april 1869, sida 2

STOUCREOLYI fen 9 Aprihk Af de broschyrer och promemorier, som uner de senaste dagarne börjat från trycket tkomma samt till riksdagsmännen utdelas, an man märka, att jernviägsfrågorna stå på agordningen inom statsutskottet. Såvidt vi kunnat erfara,har statsutskottets iksgäldsafdelning kommit till det resultatet, tt hvad stambanor angår, endast två sådana unna ifrågakomma, att al staten anläggas, emligen 1:0o östra stambanan från Norrköing till Nässjö samt 2:o en band, som från ågon punkt å den hittills utförda delen af . k. norra stambanan skulle sträcka sig till ågon punkt på Gefle—Falubanan. I afseende på bibanors byggande skall aflelningen ha föreslagit, att sådant öfverlemas åt enskilda bolag, antingen med vilker utt staten. beviljar såsom anslag utan återvetalningsskyldighet 14 af den bestämda byggnadskostnaden, eller på det vilkor, att staten . saranterar annuviteterna för 15 år. Härmed skulle, efter hvad man uppgifvit, afses att söra slut på allt beviljande af lån till bibanörs byggnad, enär erfarenheten icden visat (Ystad—Eslöfsbanan) att det lätt kan inträffa, att aktiebolag ej förmå erlägga utfästa annuiteter till staten, som i sådant fall antingen. måste bevilja afskrifningar å lånen eller öfvertaga banorna med deras redan bristfälliga godtköpsmateriel. Som man af ofvanstående finner, har utskottsafdelningen icke inlåtit sig på frågan derom, huruvida den nordliga bana, som skulle byggas, borde utgå från Tureberg på Stockholms—Upsalabanan och derifrån öfver Sevalla genom Norbergs bergslag och Westerbergslagen till sjön Wessman, eller från Upsala öfver Sala till Storvik vid Gefie— Dalabanan, eller från Upsala öfver Wattholma och Söderfors till Margretehill vid Gefle—Dalabanan. Vi hoppas emellertid, att den. mycket starka opinion, som numera utan fantasteri och hetsighet, men deremot med allvar och bestämdhet utbildat sig, att man vid blifvande jernvägsföretag i främsta rummet bör afse frågan om en utfartsväg för våra förnämsta bergslager, måtte komma att äfven göra sig gällande i statsutskottet. Man kan icke förneka, att hittills vid våra jernvägsanläggningar den för vårt land så vigtiga jernindustriens Intressen fått stå alltför mycket tillbaka. Det är det alltmera insedda behofyvet att möjliggöra denna industris som framkallat förslagen dels om en väg från Grängesbergs malmfält förbi Smedjebacken och Norberg till hufvudstaden, dels om Frövi— Falubanan. Mealmuppfordringen från dessa bergslager uppgår, enligt kommerskollegii berättelse öfver bergshandteringen för 1867, till 7,067,432 centner, under det malmuppfordrinen 1 hela det öfriga riket utgör något öfver lande, sammanlagdt med den omständigheten, att mindre jernvägsanläggningar kommit till stånd så väl vid Norberg, som vid Smedjeställe af det stora valsverk, som åtagit sig språk som göras på lämpligt anlagda ufartsvägar, hvilkas åstadkommande på enskild väg icke torde vara möjligt. En väg från hut vudstaden, såsom den förnämsta exportorten på rikets östra kust, till dess naturliga handelsområde, bergslagerna, är också icke blott ur synpunkten af bådas intressen, utan äfven med afseende på handeln med Ryssland och behotvet af att i någon mån återställa den rubbade jemnvigten med Göteborg, förtjent at representationens synnerliga uppI märksamhet. Vi äro långtifrån att vilja förorda någon förmån åt Stockholm på det allmännas beI kostnad, men då nu intresset för utvecklinI gen af en vigtig industri såmmanfaller med I bufvudstadens intresse, vore det mer än underligt, om man af ett slags afvoghet mot hufvudstaden skulle åsidosätta det med hela landets förkofran sammanhängande intresset. Vi hoppas att statsutskottet skall behjerta I hvad Stockholms stadsfullmäktige i en skrifI velse till K. M:t af den 1 Februari 1868 i detta ämne yttrat. Stockholm har i afseende på förmånerna af jernvägsanläggningarne hittills alltjemt fått draga det kortare strået, -roch de fördelar, som med en uppoffring för I kommunen af omkring 2!2 millioner köpts, i .J och genom den s. k. sammanbindningsbanan, i äro mer än tvifvelaktiga, isynnerhet så länge norr om Mälaren icke finnas jernvägar att 1 sammanbinda med dem, som ligga söder om I denna sjö. På ettsynerligen förtjenstfullt sätt ;) har detta ämne blifvit utredt i en nyligen utkommen broschyr med titel Jernväg från I Stockholm. till Bergslagen norr om Mälaren, ) hvars sakrika innehåll vi rekommendera till behjertande. Särskildt fästa vi uppmärksamhet på den framställning, hvarigenom förfatI taren ådagalägger, af hvilken vigt ifrågava, I rande bergslagsbana skulle vara för Norrland, som skulle kunna tillgodogöra sina vattenfall och skogar för utvecklingen af en jern-) verksindustri, om det kunde förskaffa sig passande malmet för billigt pris. En annan broschyr med titel Bör svenska staten fortfarande utföra statens stambanebyggnader ? innehåller äfven åtskilligt af intresse; .Ji det hela kunna vi emellertid icke obetinI gadt instämma med dess författare, i hvilken man lätt igenkänner en f. d. riksdagsman, .I som oförtrutet verkat för jernvägsanläggninI gar i vårt land så raskt och i så stor skala I som möjligt. Vi skola en annan dag återkomma till den vigtiga frågan, om ochi hvad mån staten för utförande af jernvägsbyggnader kan och bör inlåta sig med inhemska I entrepenörbolag. , Kamrarna hafra i dag Il: oa mo vart utveckling, specielt med afseende på West-l! imanlands, Dalarnes och Nerikes bergslager, ! 1 millioner tentner. Redan detta förhål-: backen, samt anläggningen å sistnämndel tillverkning af skenor för statens jernvägar, vittnar tillräckligt för befogenheten af de an-dra dag bet vel i der a: er! bei R: af de me er mm RR PD BR a ;