Aftonbladet – 8 april 1869, sida 2

rid dåligt lynne. Han började tala om hyan. 5å enfaldigt! inföll Jaune de Chröme. Det lilla huset från renaissancetiden var onekligen ett gammalt ruckle, men pittoreskt såg det ut, och derför hade Anatole Matignon. flyttat dit. Att han bodde qvar der ganska länge måste dock bafva haft andra orsaker, än blott kärleken till det pittoreska. Han disponerade hela öfra våningen, och likväl hade han ej mera än ett rum, som kunde bebos. Allt det öfriga utrymmet upptogs af gammalt skräp af en otrolig mångfald i form, färg och ändamål, kastadt huller om buller i de förfallna rummen, der tak och väggar tycktes ämna snart förena sig med det öfriga skräpet och bilda en enda oredig massa. Det kunde således icke vara behaget af en komfortabel bostad, som höll honom qvår. Hyran var billig, men ännu aldrig hade ett högt pris gjort den ange målaren bekymrad, och det var endast undantagsvis han erinrade sig, att qvartalet borde betalas. Men värden hade, som nyss nämndes, en dotter, den unga och Vackra Heloise, och Anatole hade icke bott i det gamla huset tre dagar förrän han var förälskad i henne. Det var denna kärlek, som gjorde bostaden så angenäm för honom. Så mycket oangenämare var det dock, att en så älskvärd och vacker ung dam skulle hafva en fader nog: prosaisk, att komma och tala om hyran. Jaune de Chröme hade funnit det enfaldigt. Blane-de-Plomb ansåg det afskyvärdt. z Min hederskänsla bjöd mig att stoppa munnen till på ett sådant vidunder;fortfor Anatole i sitt försvarstal inför kamraterna, Jag måste skaffa pengar till hvad pris som helst. Jag gick till kryddkrämaren i hörnet