Aftonbladet – 7 april 1869, sida 3

om detta menniskovänliga företag spred gig stigt nog, och allt flere anmälde sig att få åtnju bepnes vård. För att ej tillbakavisa dem mås fröken Carlbäck utvidga sin verksamhet, och (4 en anstalt sådan som den af henne grundlag borde vara belägen i er högländ trakt med to luft, beslöt hon flytta inåf landet och bosatte s i närheten af Sköfde. Men allt detta kräfde ; penningtillgång, hvaröfver fröken C. tyvärr ej h de att förfoga. Med bästa vilja kunde hon emottaga alla, för hvilka hennes omsorger begä des. Ar det i allmänhet svårt att veta sig kun! gagna och se sig hindrad hörati af brist på m del, så måste detta kännas desto smärtsammar rär verksamheten är förestafvad af iredlidanc med olycklige. Då vädjades till den aldrig 2ö: ves anktade enskilda välgörenheten, oca fie städes i landet insamlades bidrag, som satte fr ken Carlbäck i stånd att verkställa sin utvidgning; plan. Fröken Carlbäcks idiot-anstalt inryZimnes nu u töf:d tvåvåningsbyggnad, belägen i stade VisserNigen lemna både lokalen och des inredning mycket öfrigt stt önska, men man tord kunna hysa den förhoppning, att anstalten snar i nog kommer att motsvara de anspråk vår tid ha i på en dylik inrättning. I Scdar vi välkomnats af fröken C., ledsagar ko . oss uppför en trapp, som leder till andra vånin I gen, der idioternag ruära belägna. Hvad son I genast fäster vår upp sattibet är den rådand I snyggheten — en sak, som i dylika inrättninga lej är så fött att åstadkomma. Ett egendomlig drag, som man fimer hos idioterna, är nyfikenhet hvilket vi äfven här erfora, i det vi genast omrin gas af flera barn, som vilja hafva reda på, hvilke vi äro, hvad vi heta, våra familjförbäNanden 0. 8 v. Våra kläder granskas, klockor och ringar be traktas synbarligen med stort nöje, isynnerhe: klockorna, hvilka do ej nog kunna beskåda såväl insom utvändigt. Sedar vi lyckats befria oss från denna efterhängsenhet, göra vi, ledsagade af fröken C., en rond genom rumimell. I en säng hvilar en liten vacker tretiönårig gosse med blonda lockar; på hans kinder: ha feberns togor lägrat sig, men den lille tyckes ändå vara vid godt humör, oaktadt denna tillökning af hans lidande. Hat sjönger: alla snälla barn i skolan gå, och då man bör sången och ser barnets fröjd, skulle man vara frestad tro, att lidandet endast är en öfvergående feberyrsel; så är dock ej fallet — barnet har redan flera år tillhört idioternas antal; men, yttrade vår ciceron, detär ej utan att jag här bar något hopp om bättring. Då vi äro redo att leftna den lille, återropas vi ännu en gång för att höra buru han gläder sig öfver att far öch mor lofvat att se till sin Carl; ännu en gång måste vi säga våra namn och höra ytterligare en sång, hvarefter vi lemna sjuklingen för att egna vår uppmärksamhåt åt en annan gosse, som troget följt oss allt sedan vår ankomst. Denne är omkring 14 år och förråder otvetydigå tecken till fattningsförmåga (han har redan några år fas rit i fröken C:s vård); han får låna en klocka med kedja, som hah fäster på sig, hvarefter han springer omkring och visat densamma för kamraterna. Der se vi en liten flicka, soin är lam i ena sidan — hon sitter i en stol och måste sålända flyttas fram och åter. Hon har ett så innerligt godt ätseende. Man formligen förundrar sig öfver att bon är idiot, enär hennes ansigtsuttryck förråder en hög grad af intelligens. Äfven hon sjunger, så godt hon kan, en liten sång, under det hon leker med klotsar och försöker byg a upp pyramider för att åter strax nedstörta desaätnma — det är henzes tidsfördrif. — ! I ett annat rum frapperas vi utaf en blomstran de 16 års flicka med högröda kinder och vackra anletsdrag. Hon arbetar på uppräfflandet af sidenlappar, den enda sysselsättning som ännu kan anförtros henne, emedan hon helt kort tid vistats i anstalten. Hon är fåordig och gluten, och blicken förråder alltför väl hennes olyckliga själstillstånd. Vidare bemärka vi en yngling, som redan hunnit öfver tjugutalet, hvilkens hela väsende tillkännaser slöhet och likgiltighet för allt. Den skumma olicken och de stela anletsdragen hos en annan ot ingifva föga förhoppning om dennes återllande. Framför ett bord sitter en äldre man ch söker för en ung:gosse göra begripligt de öremål han ser å planscher, som förevisas honom. slutligen stanna vi hos en liten åttaårig flicka, om endast några dagar varit i åtnjutande af fröcen C:s vård. Hon är ett armodets barn, som vält och dålig behandling gjort till ett skelett. Ton sister på en stol i ständigt vaggande röreler, då och då framstötande besynnerliga läten. . Jag omnämnde nyss, att brister vidlåda den nuarande lokalen. Såsom sådana får jag i främsta ummet framhålla bristen på luftvexling, jernsänar, m. m.; men då det är fråga om försäljning f den egendom, som för närvarande af fröken C. egagnes, så är det ovisst om anstalten kommer tt förblifva qvar i samma lokaler, hvarföre några örändringar ej gerna kunna vidtagas hvarken i et ena eller andra afseendet. Huru mycket skulle ej det tunga och mödosamaa arbetet underlättas för den nitiska stifterskan ch lärarinnan, om hon kunde inrymma sina sjukngar under eget tak! Detta beror dock på de birag som inflyta af bättre lottade medmenniskor, varföre jag ej kan sluta denna skildring, utan att å det varmaste anbefalla fröken Carlbäcks välignelserika företag åt allmänheten, med den önkan, att hvar i sin stad måtte med deltagande inka på de mest vanlottade af alla samhällets lycksbarn — idioterna, af hvilka ett större antal nnes, som saknar just hvad denna anstalt egentgen afser att bereda dem — etv hem, der de unna erhålla vård och skydd samt, om möjligt, ibringas tillräckligt af kunskapens herrliga utide för att danas till nyttiga menniskor. 1 oä a tv — ET PROD MOT RR bir I