Aftonbladet – 6 april 1869, sida 3

. JAl JIUKala TOTHäNaDUCH, OUCIOCHUE al KT HUJU e ) förhållanden eller dylikt, hafva hittills blifvit li .Jtet uppmärksammade. De malayiska Papilionerns e lemna i detta afseende några intressanta exempel, el huru ej ondast större eller mindre distrikter, utan -) till och med enstaka öar, gifva en säregen prägel eller en egendomlig habitus åt flertalet af de dem e)beboende arterna. Så t. ex. äro arterna från den indiska regionen, Sumatra, Jara och Borneo, nä stan utan undantag mindre äi närstående arter t I från Celebes och oluckerna; på Moluckerna åter äro arterna från Amboina de största; arter, Hvilka i den indiska regionen hafva vingar med stjert, förlora denna då de finna sin spridning till archielagens östligare öar. Men det mest i ögonen allande exemplet pi a formförändring; bunden vid en viss Iokäl, erbjuder ön Celebes; hvilken i detta fall, liksom i många andra, står ensam. Nä-Istan alla Papilioner på Celebes hafva nemligen framvingartie af ei. ogehdoniligt äflång, ock: illspetsåd förm, hvilken jemte den starkt krökta 1 kostalkanten i första ögonkastet skiljer dem från närstående eller samma arter från närbelägna öar. Detsamma gäller om de flesta arter af Pieridfrup en. fnra man än vill förklara devna märkiga företeelse, eller din Får Skall bli i stönd derill, tyckes den erbjuda ett starkt bekräftande skäl för läran om arternas uppkomst genom små gradvisa förändringar; ty vi hafva här både varieteter och former och otvifvelaktiga tr algltvan difierade på fullkomligen samina sätt, arlgifvande tydligen en gemensam orsak Hed likartade resultat. Böros har för några år sedan visat, huru vissa grupper af sydamerikanska fjärilar hafva ett försvar mot insektätande fåglar uti den likhet de i ega med fjärilar af andra gropen eller slägten, ; hvilka genom någon egendömlig ock för fåglärne I mötbjudande lukt eller småk äro befriade från I dessas anfall; och hat ådägalade, .hiäru genom najur igt tirväl bländ en mängd varieteter på olika okolcf Silåningom de varieteter bletvo de för) herrskande, hvilka genom en ofrivillig härmning ;) eller efterbildning mest liknade de på samma 1o kaler lefvande a af den i ati en för dilva I ron mera gynnade gruppen, under det att de ya rieteter. som folk ed Nenba förmak är Helarue start utrotades. Den enda Papilio på Celebes, hvilken icke har den nyss omnämnda formen på :I framvingarne hör just till den s.k. Polydorus:I gruppen, hvilken är efterbildad både af andra Papilioner och af arter af slägtet Epicopeia: Artertia af denna grupp hafva en slö oc lÄngsatti ilygt, Joch man kan, äntagga att Je ega. HägoN Rensa, Bomi böffiar dem från anfall från fåglarnes sida. En mycket krökt kostalkant och aflånga tillspetI sade vingar anses i allmänhet hos fjärilarne antyda en starkare flygförmåga och större lätthet att vända hastigt under flygten. Men medlemmarne af P. lyffogun-ruppen, hvilka redat af pn dra skål äro befriade från föglarnes förföljelse, hafva icke behof af ökad flygbastighet, och det naturliga urvalet har säledes icke behöft göra sig gällande till flygförmågans fördel; deras vingar afva derföre ej heller erhållit den form, som är egen för Celebes öfriga Papilioner: ee Det iyekes sålunda, eoM skulle desså senarg hafva eller hafva haft någon fiende, som antingen icke finnes eller är mindre ymnig på närbelägna öar. Ökad flygkraft och snabbhet troddes vara sgenskaper tjenliga för undvikandet af denna fiende, och den ege domliga farm pp fingarno, som var nödig för dessa Bgenskapefs vinnande, har lätteligen kännat förvårfvas genom naturligt urval bland de små variationer, som idkeligen uppstå. Det är likväl ett ve t faktit ; att de festa slägtet äl insektätande fåglär, Avi ka nnas på Borneo, Moluckerna och andra öar omkring Celebes, nästan alldeles saknas på sistnämnda ö, der deras plats tyckes upptagen af fåglar, som lefva af larfver och om hvilka man icke har sig bekant att de förfölja fjärilär under flygten. Det är således möjligt att orsakön till dessa Papilioners vingforio bör sökas ännokstädes. Huru än härmed fihå förhålla ie ramstår den antydda ögenskapen såsom en högst mär! värdig företeelse, utan motsvarighet på de öfriga malayiska öarne, och hvilken säkerligen har sin orsak i den vexelverkan, som eger rum mellan allt lefvande under striden för tillvaron och hvilken oafbrutet sträf: var att bringa hvarje art, hvarje form, i Harmoni med den omgifvande naturen och hennes skiftningar. Och naturförhållandena på Celebes ärs i allmänhet Högst Cgöldvinliga. Liksom i Amerika så äro ock på de malayiska öarne arterna af Danaidfamiljen mest föremål för efterbildning, hvarjemte arter af vissa grupper af Papilio efterbilda andra arter af samma slägte. Många Papilioner likna i kå hög grad vissa Danalder, att de icke ktipna under fygten skiljas från dessa, och alltid bebo de orter, gom likna livarandra, samma lökal. .Wällace Upprälnöt gänska! mänga exempel på ex sådan likhet, hvilken man : omöjligen kan härleda endast från en slump. Ett land de märkligaste exemplen lemnar Papilio ; paradoxa från Sumatra, en art, hos hvilken könen aro hvårandra ganska olika, och hvartdera efterbildar motsvarande kön hos Danaiden Euploca Midamus. Hos flera andra Papilioner åter är det endast honan som likhar arter af andra grupper eller slägten: Dessa fall ärdv ganska Intressänta, öttedän de tyckas antyda ett af de sätt, på hvilka polymorpha former hafva uppstått. Då nemligen ena könet mycket afviker från det andra och dessutom sjelft är underkastadt en stor föränderlighet, kan det inträffa, att tillfälliga individuella variationer förekomma, hvilka hafva någon likhet med arter af sådana grupper, som äro föremål för efterbildning och hvilka det är fördelaktigt att likna. Fn sådan varietet har större utsigt att undgå sina fienders anfall; individerna föröka sig och deras tillfälliga likhet med någon art af den gynnade gruppen fören permanent genom ärftligt öfverförande på affödan af denna egenskap, hvilken äfven generation efter generation stegras genom det naturliga urvalet, som alltid sker till artens fördel. Då de varieteter, som mest afvika från deu gynnade förebilden, hafva ringa utsigt att gå segrande ur striden, utan förr eller senare försvinna, så uppstå slutligen dessa så egendomliga fall af två eller flera isoleråde och fixerade former, till utseende: så olika, men sammanhållna fonom det innerliga slägtskapsband, som förenar em såsom medlemmar af samma mångformiga kön af en och samma art. Orsaken, hvarför honorna i högre grad än hannarne äro underkastade detta slag af ombildning, är troligen den, att dePp ras långsammare flygt, isynnerhet under äggläggningstiden, och deras blottställda belägenhet unler äggläggningsbestyret gör det för dem särskildt fördelaktigt och behöfligt att framför hannarne hafva ett skyddsmedel; och ett sådant erhålla de genom det ofrivilliga förvärfvandet aflä ikhet med andra arter, hvilka af olika orsakern iro jemförelsevis fria från förföljelse. IL Men hvad betyda då alla dessa fenomen, som lt 8 u ä 8 vär i korthet blifvit antydda? Kunna vi nöja 0ss3 ned den enkla men otillfredsställande förklarinsen, att alla dessa fjärilar, och för öfrigt alla or-ä ranismer, blifvit ursprungligen skapade sådana, om de nu förete sig och placerade just der deld mu träffas? Har en särskild ö framför andra blif-1: vit vald att framställa bilder af en skapande maktsk antastiska ingifvelser, egnade endast att fram-ju calla en tanklös och barnslig beundran, och skola r i utan vidare endast registrera dessa fakta? Eler,h lenna företeelse af gradvis; skeende förändringark senom inverkan af naturliga orsaker, — förän p lringar, som vi i många fall nästan steg för steg cunna följa, — är allt detta ett bedrägligt sken; ch denna harmoni mellan de mest skilda grupper, K ramvisande analoga egendomligheter och anty-a lande ett beroende af gemensamma lagar, är den si tt falskt vittnesbörd? Nej: intet af dessa feno-a nen, ehuru skenbart fristående och i och för sign itet betydande, kan stå allena, icke en fjärilsri ingar kunna förändra form eller färg, utan i iarmoni med och såsom en del af naturen, och i emnbredd med henne i hennes stora gång.