Aftonbladet – 6 april 1869, sida 3

0 Ba ar EE, SEJ) MN son vivant professeur å lInstitut Carolin. Ce jeton porte la devise suivante: Coacta dislJungit semina terrarumn. t). Stockholm a, en ce moment, un petit theåtre e frangais. Levassor et M:me Teisseire y donnent des representations tres-brillantes et tres-courues. PENENnEO REN -I WVetenskapsakademiens ij högtidsdag. Professor Ståls föredrag om framstegen i 20ologi var af följande lydelse: ), Wallace, den bekante naturforskaren, gom un: der en följd af år undersökt Sindaöarnes och Moluckernas jemte närbelägna öars naturförhållanden, har lemnat intressanta meddelanden om de äkta Papilionider, som lefva i dessa trakter, hvarifrån ej mindre än 120 arter äro kända, under det jatt man från den tropiska delen af Asiens fartlland känner endast omkring 70, och från hela J Afrika knappt 40 arter af samma familj. De arter, som bebo nämnde ögrupper, för hvilka vi här med Wallace skola begagna det gemensamma namnet malayiska området, utmärka sig merendels ej allenast genom sin storlek och färgprakt, hvaruti de öfverträffa alla andra af samma familj, utan Af Iven genom sin ovanliga rikedom på former och varieteter, hvilka dels äro bundne vid vissa öar eller ögrupper, dels endast tillhöra det ena könet, vanligen honan, hvarvid bör märkas att hvarje honform merendels bebor sitt särakilda inskränktare område, under det hannen af samma art met föga eller ingen variation är utbredd öfver hela regionen, — Att under sådana omständigheter de olika formerna längs kunnat anses såsom egna arter, ja blifvit placerade inom olika grupper af Papilioslägtet, bör icke väcka förundran. Också möta stora svårigheter då man vill begränsa de arter, som äro utbredda öfver det malayiska oh rådet, hvilket består af eå stef mängd öar och hvilket i förhållando till sin arealvidd företer ett Iså stort untal former, ofta skilda endast genom obetydliga karakterer, men i de flesta fall så konstanta stora serier af individer igenom, att det är i hög grad svårt att finna en princip, med ledning af hvilken man må kunna säga: detta är en art, detta en formförändring eller varietet, Såsom en regel kan tion satsen gälla, att en arts beständighet står I ett omvändt förhållande till dess utbredning. Papilioner, som bebo endast en eller två af det malayiska områdets öar, äro i allmänhet mycket konstanta; men då de hafva en utbredning öfver många öar, visar sig en betydlig föränderlighet, hvilken Stiger till sin höjd då en art är utbredd öfver håla eller större delen af området. Detta står i öfverensstämmelse med Darwins bekanta principer. Då en art förekommer öfver ett vidsträckt område, måste den hafva haft och har kanske ännu en stor spridningsförmåga. Under de olika vilkor för dess existens, som de särskilda delarne af detta område erbjuda, framstå afvikelser från typen, hvilka, om de fullkomligen isolerades från hvarandra, snart skulle blifva egendomligt modifierade former; men detta motväges eller kan motvägas af hela artens spridningsförmåga, hvilken leder till en mer eller mindre ofta förekommande blandning af de varieteter, hvilka hafva uppstått och hvilka sålunda blifva in: konstanta och öfvergående. Arterna förekomma derföre under en eller flera former, allteftersom afdelningar af arten under en tidigare eller senare period blifvit från hvarandra isolerade. Hvad som i allmänhet blifvit kalladt variation, består af flera skilda företeelser, som ofta blifvit sammanblandade, nemligen: enkel föränderlighet, polymorphism, lokalformer och racer eller underarter. Under benämningen enkel föränderlighet sammaofattar Wallace alla de fall, i hvilka den specifika formen till någon grad är obeständig och der till och med affödan efter samma honindivid sinsemellan kan uppvisa obestämda olikheter, i analogi med den föränderlighet, som är så egendom lig hos husdjurens afföda. Det är omöjligt att ; närmare begränsa någon af dessa former, emedan l; dem emellan förekomma i oändlighet varierade mellanformer. De arter, som förete denna egen-1 domlighet, hafva alltid en vidsträckt utbrednin och bebo oftare de stora fastlanden än öar. Bland de malayiska Papilionerna kan Papilio Severus tjena såsom fanhel på detta slag af föränderlighet; så äfven de flesta arter af slägtet Ornithoptera. Nära beslägtade med dessa föränderliga arter äro likväl andra, hvilka, inskränkta till en eller par öar, icke framte någon föränderlighet. Det är derföre klart, att om man skulle betrakta dessa sistnämnda såsom varieteter af de förra, skulle ett nigtigt falstum, DOrSKy mma, ah det torde deröre vara lämpligast att behandla den . liga lokala formen såsom vroränder . SOM cn egen art, äfven då den Serenata juder Wactre distinktiva karakterer än sormerna af en närstående föränderses OT 2 . . Med polymorphistn förstår Wallace sammanvaton på sämmö lökal af två eler flera distinkta former, icke gradvis genom mellanformer öfvergående i hvarandra, och hvilka alla tillfälligtvis kunna framalstras af samma föräldrar. Dessa distinktta former förekomma vanligen endast hos honorna, och genom parningen mellan tvenne dylika former uppstår icke en mellanform, titan samma former reproduteras De rmalayiska Papilionerna förete några ganska märkliga fall af polymorphism, af hvilka några hafva betraktats såsom varieteter, andra såsom arter. Papilio Memnon är kanske den art, som här lemnar det bästa exemplet, alldenstund den uppvisar en blandning af enkel föränderlighet, jemte lokala och polymorpha former. Polymorphismen framträder hos honorna, af hvilka en del till formen likna hannarhe, men med en blekare, något föränderlig kof lorit; en annan del åter hafva bakvingarne ut-1i dragna i en stor spadlik stjert och dessutom en särskild stil i färgteckningen, hvilken omständighet låter dem ganska mycket likna Papilio Coon, som bebor samma område som just denna stjertade form, men hos hvilken art båda könen iro hvarandra fullkomligen lika till både form och ärg. Honorna utan ringstjert variera så till färg och teckning, att knappt två fullkomligt lika tunna på samma lokal anträffas. Hannarne från Borneo förete konstanta afvikelser på vingarnes indre sida och böra betraktas såsom en egendomig lokalform, under det åter alla exemplaren från Asiens fastland visa andra så betydliga och kontanta afvikelser, att man bäst antager dem utsöra en egen art, hvilken äfven för länge sedan lifvit uppställd under namn af Papilio Androgens. h Vi hafva således här enkla varieteter, lokala och I m volymorpha former, hvilka hittills alla blifvit!g ammantörda under benämningen varieteter, men g; vilka verkligen tyckas vara särskilda, från hvar-sc ndra fristående företeelser, mellan hvilka man ni ör väl att skilja. vi Papilio Pammon erbjuder ett annat liknande l fa xempel. Honan beskrefs af Linn såsom en sär-k. kild art under namn af Papi!io Polytes och anvi ågs äfven såsom sådin, ända tills Westermann d senom larfvernas uppfödande bevisade dem båda gi itgöra samma art. Efter denna tid betraktades d; le äfven så, tills man slutligen från Indien erhöll k wonexemplar fullkomligen liknande hannen. Manl oc örnekade derföre tillförlitligheten af Westermanns fr akttagelser och upptog ånyo Papilio Polutes så-1d: om en egen art. Men här är ett fall af dimoret hism; Fapilio Pammon har två sinsemellen helt m lika honformer, af hvilka den ena, mera sällan li ekommande, liknar hannen. Denna art träffas vi mängd öfver hela det malayiska området, och h; fverallt, der hannar af Pammonformen förekomma, I je ler finnas ock honor af Pammonform. En hanne f Polytesformen har ännu icke blifvit funnen. Men det är högst sannolikt att Papili Pam on a han om 4mrd:A Fo 2 km On BS RA 4 vs OO OO me me oem S ur XR AP HH AR