Aftonbladet – 6 april 1869, sida 2

EKONOMISKT. De äldre fullblods-protektionisterna, som oupphörligt skreko på statens skyldighet att genom höga tullar, ofta jemngoda med införselsförbud, d. v. s. genom förbud i siffror i stället för förbud i bokctäfver, skydda den inhemska industrien, ha omsider till större delen tystnat eller föra åtminstone icke så högt språk, som för några år sedan; men vid passande tillfällen framträder dock en moderatare, samt derför så mycket förslagnare och vådligare, med tidsandans fordringar kroiserad gråskymlig halfblods-race, som klagar öfver, att icke skråtvångets upphäfvande, näringsfrihetens införande och den friare handelslagstiftningens antagande föregingos af åtgärder, som möjliggjorde näringarnes fortlefvande eller utveckling, och bland dessa åtgärder räknar man industriens uppmuntrande och ledande, samt gör anspråk på att staten skall understödja industriidkaren och uppfostra honom genom en organisation, som hjelper honom att poussera sina varor. Man har numera blifvit nog förståndig att ej förorda en återgång till skyddssystemet; man känner sig för med förslag, som åtminstone ej äro af natur att genast slå framåtskridandets vänner för pannan. Man talar blott om, huru ledsamt det är, att landet ej var tillräckligt förberedt på friheten; man beklagar att med ens nedbrutits alla dammär, att man gifvit gärdet fritt och öppnat våra hamnar till fri täflan med utlandets genom kapitalstyrka samt utbildad arbetsskicklighet och smak öfverlägsna industri, samt finner sålunda olyckligt, att ej skyddssystemet, de höga tullarna till allmänhetens och arbetarnes förfång fått fortfara ännu längre, under det man tvistade om alla de förberedande åtgärderna för industriens uppmuntran och ledning m. m. Den skickligaste sakföraren för denna nya riktning, och af hvars kända samt i flera fall berömliga energi man kan vänta, att dessa åsigter bli framtidens lösen och sista tiliflykten för alia qvarlefvande protektioniMt trssnsrsemnsESATEIENESSSTNEESOSAEENERAD