Aftonbladet – 6 april 1869, sida 2

ac hl PR I pågående riksdag, inträdde den i tur varande STOCKHOLM den 6 April Till kamrarne inkom i går afton riksgäldsullmäktiges skrifvelse med underrättelse, att n af de nyss valda ledamöterna af detta erks styrelse, ötverste af Wirsen, med döen afgått. Båda kamrarnes vice talmän äckte i sammanhang härmed förslag om val f en ny fullmäktig iden aflidnes ställe. Förta kammaren biföll genast detta förslag men andra kammaren begärdes detsamma på ordet. Den omständigheten, att förslaget om det ya valet framställdes af vice talmännen, låer förmoda, att frågan varit ventilerad inom almanskonferensen och att den åsigt der gjort ig gällande, att nytt var bör ske då en lelighet inträffar bland fullmäktige medan rikslagen är församlad. Sådant synes också rara lämpligt och naturligt. Riksdagsordingen föreskrifver emellertid ingenting om muru förfaras skall vid en händelse, sådan om den nu inträffade. Huruvida icke Riksdagsordningen lägger hinder i vägen för ett ytt val kan deremot möjligen ifrågasätas. Hindret skulle då förefinnas i de ordställningar uti y 71 och 73, utur hvilka nan kän draga den mening, att grundlagen icke vet af mer än en valförrättning för frågavarande ändamål vid hvarje Riksdag: Det heter nemligeni4 71, att sedan först ördtörande blifvit vald, atses de öfrigö sex, och i 73 säges, att suppleanter kola utses på sammma gång och på lika sätt. Det synes verkligen icke ligga synnerlig vigt på hvilkendera uppfattningen som kommer att göra sig gällande, men på det man icke vid olika tillfällen må förfara på olika sätt, och möjligen någon gång föranleda en meningsskilj aktighet mellan Kamrarne om det förfaringssätt, som bör följas, torde det vara skäl att en bestämd föreskrift införes i grundlagen i detta afseende. På visst sätt har redan under denna riksdag en annan tillämpning än den .nu ifrågasatta gjort sig gällande, l Vid hr Schwans frånfälle, äfvenledes utider suppleanten och fortfor att fungera såsom sådan intilldess han vid den ordinarie valförrättningen bland fullmäktige invaldes: Ställningen var då så tillvida slika, att Valmän ännu icke vOörd af kamrarne utsedda och att blott en kortare tid återstod innan det ordinarie valet skulle försiggå, men hufvudsaken, att en fullmäktig afgick med döden under pågående riksdag, var dock densamma, Det af Andra kammaren med stor majdritet antagna förslaget, att landstingen skulle få rätt att sjelfva utse sina ordförande, fann icke nåd för Första kammaren, som vill fortfarande i omyndighetstillstånd bibehålla de korporationen, från hvilka Första karimaren doc sjolf leder sitt urspriing. Hufvudskälet var detsaitidia, som man finner andraget af mm am mm 4 oh rt ken verståthållarens sjelfskrifna ordförandeskap bland Stockholms stadsfullmäktige; att nåFon klagan öfver det Nuvarande tillståndet icke försports hvarken från vederbörande korporationer sjelfva eller från allmänheten. Man kan dock vara temligen viss på, att om, för undanrödjande af detta svepskäl, frågan brins å bane vid landstingen, så skall man rån samma håll der man nu stöder sig på deras tystnad, få höra det yrkandet, att tingen icke böra blanda sig 1 lagstiftningsfrågor som det tillkomrier statsiakterna att afgöraj och skulle allmänheten söka att genom petititioner eller vid möten gifva tillkänna sitt ogillande af ifrågavarande ingröpp i den kommnnala Bjelfstyrelsen, så skulle man troligen få höra de konservativa i Första kamaren mana att icke gifva vika för något skrik från hopen. Att en stark majoritet i Andra kammaren, såledus i eii Korpöration, som har rätt icke blott att opinera, utan äfven att besluta i frågan, uttalat sig för reformen, betydde naturligtvis ingenting i Första kammarens ögon fösom bevis på asigterna om saken inöm landet. Naturligtvis rönte förslaget om afskaffande af kyrkoherdes sjelfskrifvenhet såsom ordförande i skolråd lika liten framgång i Första kammaren. . I Andra kammaren framställde hr Pe Nilsson i Espö en interpellation till krigsministern rörande utdelningen till armen a! Remingtongevär. Enligt en kongl. proposision skulle den 1 Febr. detta år 37,500 sådana gevär finnas färdiga. Hr P, Nilssor begärde nu få veta om, vid sådant förhållande, dylika vapen blifvit utdelade till der värfvade armån och till bevaknings-kommenderingar, samt om manskapet blifvit befriad från exercis med de äldre gevären. åtskilliga reservanter mot afskaffandet af öf