Aftonbladet – 6 april 1869, sida 2

De nyssnämnda kunderna höllo dock på att skrämma bort andra gäster. Så vidskeplig kan man vara äfven i Paris. Madame Sobresac var visserligen mycketvänlig mot alla likbärarne, men hon tyckte icke om att göra sitt etablissement till någon specialitet för begrafningsplatsen och fann det vara nödvändigt att stället besöktes af äfven andra samhällsklasser. Klok och uppfinningsrik, beslöt hon att organisera en trupp så kallade dineurs de granit, som skulle locka kunder till cafeet. Hvarför dessa middagsgäster just fått namn af graniten är svårt att förstå, men det är deras namn i Paris och lärer hafva begagnats så länge sjelfva yrket funnits. I Paris finnes alltid ett stort antal stora män på expektanstat, ungdomar inom litteraturen och de sköna konsterna, som vänta å ett namn, och under tiden också vänta på möjligheten att få äta sig mätta. Ibland sådana kan man väl någon gång träffa på en stolt själ, som hellre låter sin kropp fara illa, än han tager emot en nådegåfva eller inlåter sig på en öfverenskommelse, som åtminstone icke höjer hans värde i egna ögon men stoltheten hör kanske icke till undantagen, då magen högljudt knotar, och derför är det sällan svårt för en värdshusvärd att organisera en truppp dineurs de granit. Vanligtvis har han att välja bland ett stort antal sökande. — Det gäller att få fin middag gratis under en längre tid, och det är en eftersträfvandsvärd fördel. En sådan n Id, helst eleg t. Vä bör vara snyggt) H ill finues någon iens ordringari detta stränga, men han nödsas n ga dem genom ea liten borgen hos en metlgörlig skräddare,