Aftonbladet – 5 april 1869, sida 3

Frågan om grundskatterna. L Genom K. M:ts den 19 sistlidne Februar! afgifna proposition angående förändring i sättet för räntans och kronotiondens utgörande har en inom representationen ofta upptagen fråga inträdt i ett nytt stadium. Den olikhet i jordbruksnatur och skattebelopp, som jordegendomar i vårt land företer, och hvilken, uppkommen under en lång tidsföljd, är numera på det närmaste sätt ifvad med eganderätten till jorden, har ängesedan gifvit upphof till åtskilliga förslag att åvägabringa en jemikniog, hvarigenom man hoppats kunna ernå ett bättre förhållande. Redan år 1832 väckte grefve M. Björnstjerna förslag om en allmän skattejemkning å jorden. Hvarje jordegendoms grundskatter skulle först uträknas och sammanställas med fastighetens taxeringsvärde; derefter skulle en medelgrundränta beräknas på ett visst jordvärde, hvarefter d2 egendomar, som i förhållande härtill befunnos hafva för hög skatt, borde frigöras ifrån en del deraf och de som hade för ringa belastas med skilnadon. Till egarne af de sistnämnda jordegendomarne skulle staten genom riksgäldskontoret utgifva räntebärande obligationer, — hvaremot de jordegare, som bekomme lindring i sina skatter, skulle till riksgäldskontoret lemna ersättning medelst inteckning i egendomen, löpande med 5 proc. ränta och 2 proc. amortering af den erhållna minskningen, att ärligen lika med kronans uppbörd betalas, hvarigenom skulden efter 27 år vore godtgjord. Sedan skattejemkningen försiggått skulle grundskatterna upphäfvas. Den derigenom uppkomna minskningen i statsinkomsterna skulle ersättas genom indirekt beskattning, synnerligen tullafgifter, accis å bränvinstillverkningen och högre stämpelafgifter. Sedermera väcktes vid riksdagen 1844—45 af P. Sahlström, vid riksdagen 1850—51 af grefve Liljencrautz och vid 1853—54 af presidenten v. Hartmansdorff motioner i samma syfte, med något skiljaktiga bestämmelser, enär hr v. Hartmansdorff föreslog att ala hemman af bättre natur skulle nedsättas till