Aftonbladet – 5 april 1869, sida 2

åda äfven olika meningar inom utskottet. luraliteten sluter sig till skolkomitens för-, lag, att i latin skall fordras ett lätt stilrot af historiskt innehåll med hjelp af ordok Detta har den gjort ickeså mycket. red afseende på skolan, der skriföfningar i. la fall kunna användas i lämpligt mått,j om med privatundervisningen för ögonen och ör att deri betrygga grundlighet samt ett nedvetet och färdigt tillegnande af språkgenheterna. Mot detta återupptagande af rofskrifningen protesterar en minoritet inom utskottet. E Detta stilprof, yttrar den, blef,. såsom ;ekant är, för den nu existerande latinsko an upphäfdt af storthinget år 1857. Skälet värtill var, såsom man torde minnas, hufrudsakligen det, att detta prof kräfde en örberedelse, som medförde en skadlig öfverunsträngning för skolans disciplar, äfvensom utt uppöfningen till stilprofvet hade ledt derlän, att i skolan mindre vigt lades på en ruktbar författareläsning. Minoriteten bearar, att återupptagandet af stilprofvet, om ;ckså något modifieradt, skall leda till amma olyckliga följder, som år 1857 motirerade dess afskaffande, Man måste komma håg, att man i den nu påtänkta skolan mellanskolan och latingymnasiet) sannolikt änkt sig ett mindre antal timmar använda vå undervisningen i latin, än som för detta imne brukas i den nuvarande latinskolan, ch så mycket mera måste derföre öfveransträngning kunna befaras, om. stilprofvet i atin för detta gymnasium ånyo upptages vid sfgångspröfningen eller studentexamen. Det kan icke lugna minoriteten eller öfvertyga ieave om nödvändigheten af denna åtgärd, utt profvet väsentligen skall åsyfta att istadkomma en garanti, att privatister, som anmäla sig till studentexamen, ha erhållit jen erforderliga undervisningen i det latinska språket. Det är nemligen antagligt, att profvet just för den sKull kan bli otillbörligt ärpt, och minoriteten kan icke anse det kligt, att åtgärder vidtagas för att försvåra tillfället att erhålla examen för privatister. Då pluraliteten anför, att stilöfninsar för gymnasiets disciplar i alla fall mår ste anställas i skolån, så torde deremot kunna anmärkas, att frestelsen att drifva dessa öfningar, som för disciplarne utgöra den tyngsta, besvärligaste delen af undervisningen ilatin, till ytterlighet i väsentlig mån bortfaller, om detta prof icke fordras vid den slutliga exemen. Detta om sjelfva undervisningen. Betänkandet går derefter öfver till den examenskomite, som, enligt den k. propositionen, i universitetslärarnes ställe skulle hålla. hela studentexamen. Här föreslår utskottet den förändring, att examenskomiten blott skall få i uppdrag profvets skriftliga del, hvaremot den muntliga examen skall hållas vid sjelfva skolorna, så att latineller realgymnasiets afgångsexamen tillika blir studentexamen. Betänkandets tredje afdelning handlar om de förändringar i universitetsstatuterna, som skulle bli en följd af reformen i sjelfva skolundervisningen, d. v. s. föreskrifterna om realstudenters och latinstudenters inbördes förhållande. Härom har inom utskottet en mycket stark meningsskiljaktighet uppstått, i det att majoriteten vill, att äfven de, som skola studera juridik eller medicin, skola, i fall de äro realstudenter, underkasta sig ett särskildt prof i latin, hvaremot komitens minoritet bestrider nödvändigheten häraf. Att teologer och filologer måste kunna latin och grekiska, är åter en sak, hvarom utskottet är enigt. Juristernas och läkarnes förpligtelse till eller fritagande från att lära latin betraktar utskottets minoritet såsom den punkt, hvarpå hufvuddrabbningen mellan de båda olika aåsigterna skall levereras och det betydelsefullaste afgörandet i afseende på den nya reformen mäste ega rum I en utförlig motivering visar minoriteten, att studiet af det latinska språket icke kan anses vara af synnerligt gagn, åtminstone icke beträffande juristerne. Den uppfattningen,, yttrar minoriteten bland annat, att det juridiska studiet vid vårt universitet i den betydelsen är-ett historiskt studium, att den jaridiske studenten följer laghistorien och rättsutvecklingen från den klassiska forntiden till våra dagar, är väl blott och bart en fiktion och skall sannolikt aldrig bli annat, då detta vetenskapliga sätt att taga studiet näppeligen kan vara hvarje juridisk students, utan blott specialistens eler den särskilda vetenskapsmannens sak.. Den enda af de studiet tillhörande discipliner, som kunde leda till den förmodan, sonr pluraliteten tyckes hysa, att detta studium bygges på en så bred vetenskaplig grundval, skulle vara det i universitetsstatuternas 33 ställda anspråket på kunskap i den romerska rätten; men, såvidt man vet, är det väl mera till namnet än i verkligheten, som detta specimen söker sin betydelse. -Genom grundspråket tillegnas väl vanligen icke kunskapen 1 den romerska rättens system, dess historia och antiqviteter; utan antingen genom tysk eller dansk öfversättning, och på detta sätt kan ju kunskapen också förvärfvas af realstudenter, som icke ha läst latin. I den fjerde och sista afdelningen af sitt betänkande behandlar slutligen utskottet det af S. Jaabek väckta förslaget om återinförande af pochiminärexamen. Detta förslag har blifvit enhälligt afstyrkt. Konsuwlatot i Barcollona. Till norsk och svensk konsul derstädes har K. M:t den 2 innevarande månad utnämnt och förordnat Sldcta hnsnd ah afan 4 nr Nvnlta Ännertomantetotöp