Aftonbladet – 2 april 1869, sida 3

olämplig för hans ansvarsfulla värf under kriget, äfven om han för öfrigt förvärfvat den i förslaget så mycket framhållna behöfliga vanan att handlägga administrativa ärenden. Det kan vidare hända, att den, under en lång fredstid, i en enda hand koncentrerade befattningen hindrat utvecklingen af andra krafter, hvarigenom, då vid hotande krig ett nytt val måste ske, förlägenhet att erhålla passande person ovilkorligen uppkommer. Under djup fred tillsättes icke fältherren. Vi anse icke heller att generalfältläkaren då bör tillsättas. I fredstid, då befattningen är mindre maktpåliggande och felstegen vid dess utöfning mindre vådliga, kan det lätt hända, att den kungliga nåden icke faller på den rätta. Vi känna ganska väl, huru mycket armens sjukvård har att betyda, och instämma deri, att såväl äldre som nyare tiders krigshistoria visar tillfyllest, hvilka vådor ett förbiseende af denna vigtiga del af krigsförvaltningen kan medföra,. Derför tro vi ock, att hvarje förslag härutinnan bör noga granskas, och äro öfvertygade, att ingen allvarlig skärskådning kan för vederbörande vara ovälkommen.