Till Redaktören af Afionbladet. Bland de flere domare och myndigheter, hvilka, enligt justitieombudsmannens sista embetsberättelse, blifvit för större eller mindre tjenstefel fällde till böter, har redaktionen, i Aftonbladet n:r 63, ansett konungensbefallningshafvande i Westernorrlands län företrädesvis eller rättare sagdt ensam böra inför allmänheten omnämnas såsom den der förliga fak , till uraktlåtenhet att vederÅ i riksdagsmannaval tll Klag P 8 dr denna försummelse sannolikt icke börbe a. fatta ett så groft felsteg, att den af sådan anledning blitvit till varning offentliggjord, utan motivet otvifvelaktigt afser att delgifva allmänheten ett prejudikat i en vigtig principfråga, hvars utgång bland landets jurister väckt en icke ringa uppmärksamhet, tar sig undertecknad friheten ödmjukligen hemställa, om icke, till ämnets närmare belysning, red. skulle täckas i sin tidning låta inflyta bilagda, af en bland högsta domstolens mest rättslärde ledamöter, vid målets pröfning afgifna, från pluraliteten afvikande votum, infördt i 5:te årgången 12:te häftet af justitierådet Naumanns Tidskrift för lagstiftning, lagskipning och förvaltning. Hernösand den 24 Mars 1869. Aug. Weidenhielm Justiterådet Nauman yttrade: RB. O:s 22 s2 mom. stadgar, såsom fatalietid för besvärs anförande öfver k. befallningshafvandes utslag rörande riksdagsmannaval till andra kammaren, åtta Åagar efter erhållen del af utslaget. Men angåcnde sättet för ett sådant delgifvande, har grundlagen icke meddelat något stadgande. Der har hvarken föreskrifvit, att delgifvandet gall ske genom kungörelse i allmänna tidningar, på sätt i 11 BR. 0. uttryckligen sägs i fråga om den derstädes nämnda törklaringstid, eller att delgifvandet skall ske i samma ordning, som nämnde utslag i ekonomjoch politiemål är eller framdeles kan varda påbuden. Hvad lagstiftarens tanke än månde ha va varit, säkert är, att han icke yppat den. Och att, vid ett slikt förhållande, då grundlagen, som innefattar de högsta normerna för politiska em samt således måste meddela tydliga och bestämda stadganden angående dessa och hvad. dermed står i samband, icke uttryckligen här;viar till annan lag, söka analogier från civilrättens område eller från administrativa förordningar i helt andra ämnen, vore oförenligt med sund tolkning. Ännu mera oförenligt vore det, efter mitt omdöme, med Sverges lag att ålägga en domare eller förvaltningsembetsman straff ch ersättningsskyldighet för det han icke vid tillämpningen tagit sin tillflykt till dylika osäkra analogier, när grundlagen per I förevarande mål har K, Mits befallningssaafvande i Westernorrlands län redogiort för sin uppfattning af hvad lagstiftaren kan hafva menat afseende vn sättet för gr om delgifvandet. Itt, såsom hofrätten i nu öfverklagade utslaget antagit, kongl. skritvelsen till kammarkollegium len 5 Januari 1808, kungjord genom samma kolegii kungörelse af den 1 derpå följande Februari, är icke kan vara tillämplig, anser K. M:ts be. a a TEEN