Aftonbladet – 1 april 1869, sida 3

till den slutsats att bekållna vinsten icke på långt vär uppgår till den af hr krigsministern antagna summa. Såsom en förklaringsgrund till denna oriktighet ligger närmast till hands den omständigheten, att då man talar om de anslagna räntorna så påstår man att dessa äro ämnade till ersättning: uteslutande för hästens och sadel-munderingens underhåll samt att, på denna grund, vakanceafgifterna äro för låga. — Men om man vill göra rättvisa, jemväl åt de afsutne rusthållarne, så måste man taga i beräkning att dessa, på ensamt ett, stundom blott ett halft, mäntal underhålla karl och mundering, då rotarne deremot äro sammansatta af i medeltal två och ett halft hemman. Häraf följer tydligt att de afstådda räntorna utgöra ersättning jemväl för det öfverskjutande onus i afseende på underhållet af karlen som drabba rusthållarne i jemförelse med rothållen. Utgår man ifrån denna rättvisare synpunkten, och grundar beräkningen derpå; så kommer man till helt andra resultater än dem komiten och krigsministern uppställt. Öfvertygad att redaktionen af Aftonbladet icke hyser annan afsigt, än att komma sanningen så nära som möjligt, anhåller jag vördsamt att dessa mina anmärkningar må få inflyta i tidningen till den kratt och verkan de möjligen kunna förtjena. Skulle de befinnas vara ohållbara, så respekterar jag med tillfredsställelse de. vederläggningar som deremot må kunna göras, Stockholm den 28 Mars 1869. Carl Anders Larsson från Östergötland.