Aftonbladet – 1 april 1869, sida 3

tt n r a a ; ; 1 k ; 82 röster mot 28, : Ren. biföllos utan diskussion lagutskottet utlåtande n:r: 14 och 15, afstyrkande motione om ändring i k. förordningen angående ändrin eller utrifning af vattenverk den 20 Januari 1824 samt i 20 kap. 6 byggningabalken. Till Redaktionen af Aftonbladet! . Då det för den rustoch roteringsskyldig jordegaren här i landet varit af stort intresst latt läsa den kritik mot hr krigsministerns a j armå-organisations-förslag, som uti de senaIste numren af tidningen förekommer, och då . meningen härmed uppenbarligen synes afsc en mera offentlig diskussion i detta vigtiga -lämne, så anhåller undertecknad vördsamliger att få afgifva några anmärkningar mot de a författaren uttalade åsigter i afseende på förhållandet med de afsutna rusthållsregementena. Denna fråga behandlas uti lördagsnumret den 27 dennes på andra sidan, fjerde spalten, sista punkten, der det heter: VisI serligen gilla vi till alla delar, att de (rusthållena) förvandlas till roteradt infanteri. Men skall full rättvisa ske och staten ej af obehörigt undseende för enskilda intressen gå miste om betydliga belopp, böra dervid samtliga räntor till statsverket ingå. Detta skulle deremot, från de afsutne rusthållsegarnes sida, anses som det grymmaste våld emot eganderättens helgd. Krigsministern sjelf erkänner i sitt anförande på sidan 83 att: Öfverenskommelsen mellan rusthållarne och staten är follt kontraktsmessig., — Hittills har man vant sig att i vårt land anse ett ömsesidigt kontrakt så bindande; att detsammas rubbFe icke må bero af den ena partens godtycke, och man har svårt vid att upptäcka någon giltig grund för en afvikelse från denna sunda regel, ensamt i denna fråga. Uti ett af mig, till Andra kammaren, inlemnadt anförande har jag sökt bekämpa denna hr krigsministerns högst farliga lära. — Med flere exempel har jag sökt visa hvartill den skulle leda om den vunne Riksdagens och regeringens godkännande. — Jag beder att här få citera ett af dessa exempel: Om kronan t. ex. med disponenten för Husqvarna gevärsfaktori, atdöt ett kontrakt om ett visst antal gevär, af öfverenskommen modell, att levereras under-loppet af tio eller flera år; men innan tiden vore ute, och leveransen afslatad, hade man uppfunnit en ny modell, och kronau ansåge sig icke mera behöfva eller kunna använda sådane gevär, hvarom kontraktet: vore afslutet: — Skulle kronan, i så fall, -ega rätt att annullera hela betydelsen af det ivogångna kontraktet? Förmodligea skulle såväl krigsministern som Aftonbladet svara nej på denna fråga. — Hvaruti består dock skilnaden mellan det anförda exemplet och kontraktet med: de afsutna ka valleri-rusthållena? Man-skilje härvid noga på de kontrakter, om hästvakansen; hvilka gälla blott. under vissa år, och de rusthållskontrakter, som innefattas uti det tvåhundraåriga indelnivgsverket och de derpå oa rättade, af båda statsmakterna fastställda jordeböckerna. Det är uteslutande på de senare som rusthållarne stödja sina rättoch skyldigheter till Kongl Maj:t och kronan. Vidare heter det i Aftonbladet: Med fullt skäl bevisar krigsministern, att rustningsräntorna, augmenterna . och kronotionden när som helst lagligen kunna indragas till statsverket så fort detsamma för andra ändamål behöfver dem. Skälen härför skulle vara, att personer, som köpt rusthåll, vid köpets ingående icke lära kunna underlåta att taga denna omständighet i betraktande samt derför måste vara beredda på en sådan eventualitet. — turu kan detta stå tillsamman med helgden för beståndandet af de kontrakter som härofvan åberopas? Då K. M:t och kronan sjelf, i de alira flesta fall, är rusthållarnes fångesman, och uti kammarkollegii samt, i senare tider, K. M:ts befallningshafvandes skattebref icke något det ringaste förbehåll om en dylik eventualitet influtit; huru kan man då, på fullt allvar, förfäkta en åtgärd som skulle vara så ruinerande för de fleste rusthållare, hvilka i god tro köpt sin egendom? Om en enskild person sålde ett hemman, som föregåfves vara frälse, och sålunda icke behäftadt med någon grundskatt; men det sedermera uppdagades att det sålda hemmanet vore kronoskatte, med en årlig grundränta på t. ex. 300 rdr. — Kunde det vara tänkart att säljaren skulle undgå hemulsskylligheten i detta fall och endast-afspisa köparen med den hånande förebråelsen: Du nå skylla dig sjelf som dig ieke bättre föreåg? Ännu värre vore det oms det skulle igga i Säljarens egen makt att förvandla ett såldt frälsehemiiian till skattehemman, och lymedelst begå ett uppenbart bedrägeri moti wöparen. De af krigsministern uppställda ifferberäkningarne synes artikelförfattaren aga för kontant mynt, och -kommer, efter lesammas anförande, till det resultat: Att usthållareintresset måste anses ganska mäkigt, då man icke genom räntornas indraging vågat taga steget fullt ut. Att man lock hoppas, sedan allmänna meningen i detta vänseende fått upp ögonen, de rustande skola vingas att lemna ifrån sig sina räntor, af vilka de hittills dragit en så oberättigad inst. — Vore de af hr krigsministern anörda — är komiterades betänkande hemtade iffrorna fullt exakta, så vore det mindre unerligt att afundsjukan stegrades hos dem, m icke i det praktiska kände savna och ta förhållandet. — Men dels äro dessa beäkningar icke sanningsenliga, dels kan man ned ännu större skäl fråga: hvarföre man cke vill söka rubba förhållandet mellan kroan och den öfriga privilegierade: jorden? Jenna omständighet beröres med så lätt hand, tt man frestas tro det någon partiskhet nöjligen kunnat ligga till grund för yttranet, att hr krigsministern icke velat rubba en -privilegierade och extra roterade jordens riheter. För att något närmare belysa de af artielförfattaren citerade sifferberäkningar, beer jag att, ur mitt här ofvan åberopade nförande, få framställa den motkalkyl jag ppgjort för att visa det behållningen af de nslagna räntorna, åtminstone icke vid alla 4. Ht kalygdtl, Kn Rv fon ÅR JR TR RR Ki RARE De, bn par bd SL TARA BER AM et pr MH bt fsutne regement sig. så fördelak