Aftonbladet – 1 april 1869, sida 2

Vetenskapsakademiens högtidsdag irades i går afton på Stora börssalen inärraro af konungen, enkedrottningen, hertigarne ch hertigionorna af Östergötland och Daarne, äfvensom en talrik samling åhörare, land hvilka märktes åtskilliga högre emyetsmän samt medlemmar af Riksdagens båda samrar m. fl. Sedan DD. MM. och KK. HH. intagit de för dem anvisade platser, öppnade preses, hr Erdman, sammankomsten med följande DE till konungen, akademiens beskydare: Stormägtigste -allernådigste konung! eFramåt, är för hela menskligheten och särskildt i vetenskapen den lösen, det 1ystringsord, som med mäktig stämma återljuder i och öfver alla land. Till hvilken del af den civiliserade verlden vi än kasta våra blickar, allestädes samma sträfvan att uttyda och förklara de paragrafer i naturens stora lagbok, hvilka ännu förblifvit en hemlighet för flydda tiders forskande andar. Än se vi ett försök attifrån den lysande stjerna, som är det nödvändiga vilkoret för vårt bestånd, draga ned till oss och till framdeles användning förvara ett godtyckligt förråd af det uti dess lifvande strålar boende värmet, — än se vi, huru såväl uti de små gnistor, som hoppa öfver mellan polerna ien elektroformaskin, som ock uti den galvaniska strömmen hos en Voltas ljusbåge, uppdagas en motorisk kraft, tillräcklig att äfven på betydliga afstånd fortplantas och begagnas såsom mekaniskt rörelsemoment, — än se vi ett förslag att med spektroskopets tillhjelp söka bestämma och mäta stjernornas ännu. okända rörelser uti rymden i förhållande till vårt solsysteins. S Att den vigt och det värde, som mången upptäckt innebär, stundom icke kan af det närvarande ögonblicket fullt inses och beräknas, betyder föga, ty en kommande tid, nära eller fjerran, skall för visso genom nya rön sprida ljus och klarhet deröfver och utfinna. den tillämpning till vår nytta, hvaraf densamma är mäktig. Föga betyder det ock, att mången gång sjelfva iden till sin grund är af den art, att dess praktiska utförande fördröjes af elier strandar mot stundens svårigheter, ty den tanke, som snillet kastat ut i verlden, kan icke gå förlorad för menskligheten: förr eller senare skall den åter varda upptagen och med de nya hjelpmedel, som under tiden uppstått, bringas till fulländning och verklighet. På så sätt sträfvar vetenskapen oaflåtligt att samla nya tillskott till den byggvad, hvilken, i mån som: den höjer sig öfver gruset, skall skänka oss en allt friare och klarare utsigt öfver naturens riken och de gåtor, som der ännu föreligga oss att lösa. På så sätt skall af det frö, som den flyende minuten utsår, rik frukt vara att förvänta, samt dymedelst ock det yttersta målet för all vetenskaplig forskning, — mensklighetens framskridande och fullkomning, så i andligt som materielt hänseende -— småningom komma oss allt närmare — Talaren slöt med sedvanliga underdånighets-betygelser till konungen: Minmespenningen för året, präglad öfver framfl. professorn vid Carolinska institutet m. m. C. G. Mosander, framställer å ena sidan Mosanders bröstbild med omskrift: Car. G. Mosander Chem. Prof. Musei mineral. Pref och vid nedra kanten N. 1797. 0. 1858, samt å andra sidan en mån i vanlig drägt, sittande vid ett bord och tömnmande innehållet ur en flaska i en liten skål: Framför honom står en kemisk våg. På bordet ligga vid sidan ett par mineralstuffer. Omskrift ur Virgilius, med ett tillsatt ord: Cozcta disjungit semina terrarum. Iafskärningen läses: Socio mineralogo, oplime merito, BR. Acad Secient. Suse. MDCCOLXIX. Etter det preses meddelat en lefnadsteckning öfver Mosander och deruti framställt Mosanders förtjenster såväl om den kemiska vetenskapen i allmänhet som ock särskildt såsom lärare vid Carolinska institutet och intendent vid riksmusei mineralogiska afdelning, uppläste sekreteraren herr Lindhagen berättelsen om akademiens verk