Aftonbladet – 1 april 1869, sida 2

EESTSNRNENNARne Om kapitlet cBjukvårdenc i det nya armeförslaget. IL. )m det förmenta behofvet af ökadt antal ordinarie likare. j Såsom motiv för anspråk å ett ökadt antal läkare för armeen under fredstid heer det i förslaget: Ehuru det ej kan ifråSR att staten under fredstid skall unerhålla en så talrik läkarepersonal, som arvån för krigsfot behöfver, emedan i sådant all ett stort antal läkare, så länge freden varar, till största delen skulle vara för tjensten obehöfliga, så är dock oundgängligen nödvändigt, att fredsorganisationen i vissa hänseenden mera närmar sig krigsorganisationen, än hvad för närvarande är förhåljandet. Vi kunna dock icke inse den oundsängliga nödvändigheten af detta större närmande, d. v. s. af ett ytterligare ökadt antal militärläkare. Vi ha nemligen ännu icke hört från något håll anföras, att, då trupp ryckt ut till öfniog (och vi tala ju nu om fredstid!) läkare saknats. Dessa hafva väl icke alltid varit ordinarie, utan stundom för tillfället förordnade. Men just genom sådana tillfälliga förordnanden af läkare, att användas vid truppöfningar och besigtningar torde väl vinnas stora fördelar. Då krigsorganisationen fordrar ett antal läkare så stort, att det, hvilket också af förslagets författare erkännes, öfverskrider antalet af hela Sverges läkarepersonal, så skulle det tyckas, att en vanlig omtänksamhet snarare borde ställa så till, att så många läkare som möjligt finge vid mötena tillfälle att öfvx sig i att umgås med; trupp och handlägga militärisk läkarevård. Det skulle till och med kunna tyckas vara oundgängligt nödvändigt att hvarje läkare hade någon insigt och öfning uti detta speciella fack. Fråga kunde verkligen uppstå, huruvida icke det borde vara obligatoriskt för den studerande medicinaren (medicine studiosus eller candidatus) att, före afläggandet af licentiatexamen eller erhållandet af jus practicandi, förete betyg, att han, i egenskap af läkare, tjenstgjort åtminstone vid eft regementsmöte eller varit anställd, någon fullt lämplig tid, vid garnisonerad trupp eller vid militäriskt sjukhus, eller ock vid öfningsexpedition med örlogsfartyg. Det säger sig sjelft, att staten då icke finge ha anspråk på dyrbar uniform för läkaren (hvilket 2f flera skäl icke heller borde för den ordinarie läkaren ifrågakomma), utan att han skulle få begagna vanliga kläder med tillägg af lämpligt igenkänaingstecken; — ett medgifvande, som från militärisk synpunkt visst icke bör kunna synas vådligt, när man betänker, att, under Nordamerikanska kriget, befälet, till och med det högre, vid tjenstgöringen endast bar en vanlig bonjour, ungefär lik våra Stockholmska skarpskyttars, med tillägg af ett till dimensionen ganska litet igenkänningsoch gradtecken öfver axelleden. Vi förorda derföre, att antalet af ordinarie militärläkare ingalunda måtte ytterligare ökas, utan tilläfventyrs snarare efter hand minskas för beredandet af tillfälliga förordnanden för extraordinarie. Dessa tillfälliga förordnanden, som icke medföra rätt till pension och dessutom kosta betydligt mindre än de ordinarie befattningarne, åstadkomma sålunda besparingar å fjerde hufvudtiteln, dem vederbörande väl icke kunna ogilla, isynnerhet som ett stort ändamäl särskildt härigenom vinnes. Skulle för öfrigt under en längre fredstid ständiga besparingar på krigsbufvudtitlarne i allmänhet på ett förständigt sätt göras, så torde dessa besparade medel vara särdeles välkomna vid möjligen stundande krigsfara, då penningen blir dyr och alla tillgångar väl behöfvas för åstadkommande af ett fuallgodt försvar och för armeens förseende med ett tillräckligt antal dugliga läkare och läkarebiträden, dem man då förmår väl aflöna just i följd af de under fredsåren gjorda besparingarne. I förbigående tillåta vi oss anmärka, att det förefaller oss puerilt att på ordinarie stat vilja uppföra en läkare för garnisonen (en förste bataljonsläkare med 1200 rdr årlig lö!) på Carlstens fästning, helst denna garnison, som hittills utgjort 200 man, hvilkas läkarevård utan olägenhet: blifvit på förordnande bestridd af stadsläkaren i Marstrand, numera, enligt hvad som blifvit föreslaget, skall