Målet uppsköts till tisdagen der 6 April, kl.1 bese dertill Svensson, Bergman w. fl. skol — Upploppet i Hudiksvall. Man läser i Hu diksvalls-Posten för i lördags: Ransakningen fredags forliden vecka fördes såväl med samtligt för upploppet häktade som med bagaren Almgren häktad och tillta.d att hafva ibjälskjutit ynglin gen Dalin. Almgrens herättelse om förloppet der vid innehöll hufvudsakligen följande: Då folkho pan tågat vesterut förbi A:s gård, der tillsamman: rotor inslagits och efter återszomsten från sit ströftåg utom vestra tullen återkommit till sagde tull samt A. der hört skott lossas, hade han till sagt sin lärling P. Sjödin att gå efter en bössa som 8. förut fått låna. Denna bössa bade vid ut lånandet varit oladdad och visste ej A. lika lite som han nu undersökte, om den var laddad eller ej, troende sig kunna med blotta hotandet af detta vapen skrämma våldsverkarne. Dessa hade emellertid just nyss passerat förbi hans gård österut då A. gick ut ur förstugan för att sluta si till skarpskyttarne, men utkommen på bron och kastande en sidoblick uppåt Pa varseblef han en person väpnad med en spak skilja sig från de eftersta lederna af hopen och rusa mot A. synbar. ligen för att slå till honom. ÅA. hade då spänt hanen och lyft upp bössan mellan sidan och högra armen och hotat att skjuta, om angriparen närmade sig och då denne med fortfarande lyftad spak trängde på, tog A. ett baksteg öfver tröskeln, hvarvid skottet brann af, utan att A. med vilja aflossat det, troligen derföre att någon skakning i armen orsakades antingen af stöt mot dörren eller af rädsla. I detsamma hade A. fått ett slag jaf spaken öfver handleden, hvarpå han, som tyckt sig se huru karlen föll genast efter skottet, nu trodde sig varseblifva huru han reste sig upp igen och vände sig österut liksom för att gå efter hon; dock hade A. gått in i förstugan, innan han ann se om det lyckades för den sårade att komma vidare. Någon anmälan om saken hade A. ej gjort dels derföre att han hört ett skott lossas strax efter sitt eget och trodde att detta dödat Dalin, dels af fruktan för hämd af allmänheten. — Af de för delaktighet i upploppet häktade ynglingarne Nordin, Eman, Arvidsson, Andersson, Strandell och Sundin erkände de tre förstnämnde att de varit med i folkhopen, dock utan att hafva på minsta sätt deltagit i våldsbragderna; hvaremot de tre sistnämnde förklarade sig ej ens hafva varit i sällskap med de öfriga den aftonen och ej heller hafva sig något bekant om förloppet. 5otarelärlingen Andersson erkände dock, att både ban och Nordin den qvällen varit i en sådan röra, hvarmed han på tillfrågan af åklagaren sade sig mena, att de voro rusiga, att de ej kunde minnas hvad som händt och invecklade sig dessutom några af de häktade uti tvetalan och motstridiga ttranden. — Till tisdagen voro ytterligare inkalade och tilltalade repslagaren 7 Krok, drängen Per Pettersson, fiskaresönerna P. J. och O. Flodman, M. E. Skoglund och P. J. Myrgren och förekommo möt de tre sistnämnde till följd af vittnens påståenden och egna sinsemellan stridande berättelser så besvärande omständigheter, att på, åklagarens yrkande förklarades skyldiga att träda i häkte. Ransakningen, som började kl. 10 f.m., fortsattes med endast ett par timmars afbrott ända till kl half 11 e. m. och följdes med spändt intresse af en mängd åhörare. — Nästa rättegångsdag är utsatt till i dag, lördagen. — I tisdags framträdde dels Almgren sjelf för egen del dels Strandells far för sonen dels också båtskepparen Wiman för sin svåger Sundin anhålande att dessa häktade personer skulle få mot borgen ställas på fri fot, men blef detta af rätjen afslaget på åklagarens bestridande och åberopande af vittnens hörande mot de tilltalade. — Häktade desertörer. Sistlidne rg e.m., lå ångfartyget Milo från Toldboden i Kjöbenhavn skulle afgå till England med cirka 200 utvandrare, gingo — berättar G. P. — två svenska och två danska polistjenstemän, alla civilklädda, ymbord och återvände strax derefter i land, medörande en stor kista och två civilklädda personer. Jet var två militärer — en underofficer och en korporal — som hade deserterat från Helsingborg, nedförande kompanikassan. Då polisen kom omjord påträffades genast den ene af rymmarne och ienne angaf sin kamrat, som låg gömd i lastrumnet, hvarest han snart anträffades. — Schermanska målet. Sundsvall den 27 Mars. 3egvär har af f. v. konsuln Scherman ingifvits till svea hofrätt öfver Sollefteå häradsrätts angående ionom meddelade utslag. Han öfverlemnar deri ill hofrättens bepröfvande huruvida icke i detta all, då ringa skada följde, sista mom. af strafflaens 14 kap. 2 S, som medgifver en nedsättning straffarbetet till 2 år, bör tillämpas, och i samnanhang dermed tiden för förlusten af medborerligt förtroende inskränkas till 5 år.