Aftonbladet – 31 mars 1869, sida 3

och brusade omkring mig, likt musik, det skälfde och brann, likt strålar för mina ögon Var det länge eller kort? Jag vet endast att en evighet gick upp för mig, hvilken jag dog bort utan kamp och strid, för att sedar uppvakna, redan här i ett der uppe, bortom alla mina små aggande menniskobekymmer, i en strålglans af frid och odödlig förtröstan. Komp,, sade han nu; adu är färdig att gå ut, och vi vilja göra förlofningsvisiter. — Så tog han mig under armen, förde mig först in i skräddareverkstaden, der den hederlige mästaren och hans två gesäller stirrade på oss med stora ögon och frun sjelf, då hon der ute hörde hvad som händt, full af glad öfverraskning kom inrusande med en panna, som hon just höll på att sätta vå elden, samt började nu att sjunga en riktig lofsång öfver mig och prisa hans lycka att få en så rar hustru, så att jag började att storskratta midt under tårarna. Och derefter gingo vi ned i staden, och der gick han in och ut i bodarna och köpte en hel hop onyttiga saker, bara för att kunna säga: Skicka det der till min fästmös bostad, hos skräddaren, tre trappor upp, ända högt upp i bimmelen,, — och dervid blef han helt allvarsam. Men då vi kommo ned i vinterträdgården, funno vi alla menniskor samlade der, liksom om det på förhand hade blifvit aftaladt, och musiken började i detsamma att spela och trumma och tycktes mig nu helt präktig och taktfull. Till en början var jag naturligtvis helt beklämd då plötsligt alla ögon stodo riktade på oss; men det dröjde icke länge förr än jag kände mig i högsta grad glad och belåten, då j huru alla menniskor voro sjelfva -vänlig: heten och -huldheten och huru väl de alla behagade mig. Vi började med lifräddarinnan, i hvars stela, små ögon jag verklige tyckte mig se någonting fuktigt skimra, då Morrik kysste hennes hand och sade, att hon var den enda på hvilken jag var svartsjuk. Detta inbragte mig en nådig kyss på pannan och den försäkran, att man måste förlata svartsjukan en hel hop, isynnerhet hos personer med svaga nerver. Och så kom turen till damen med de båda eleganta sönernavcoch systern med den poetiserande brodern, ja, sjeliva den tjocke herrn med termometern 1 knapphålet; och af alla fingo vi hjertliga lyckönskningar, och alla förklarade, att detta aldeles icke var någon nyhet för