Aftonbladet – 31 mars 1869, sida 2

kamrarne stannat i olika beslut, föreligga jhv nu till afgörande genom gemensamma vote-de ringar. Likaså de skiljaktiga besluten rö-icl rande bankovinstens användande. fö . Första och Andra hufvudtitlarne föranleda be denna gång icke någon gemensam vofering,m och på Tredje hufvudtiteln gäller det icke jge att afgöra om en större eller mindre summa !nå skall anvisas, utan blott huruvida någon deljsti af anslaget till ministerstaten skall upptagas lec såsom anslag till öfvergående utgifter. Detllo af Andra kammaren i detta afseende fattade ar beslut som innefattar en erinran att åtskil-icl liga indragningar på ministerstaten böra gö-jre ras i den mån tillfälle dertill erbjuder sig, sk står i öfverensstämmelse med hvad som förfa lidet år af Riksdagen beslöts. Strängt ta-st get är dock saken af ringa eller ingen beJat tydelse, ty regeringen har sjeli genom hrjhe justitiestatsministern nyligen tydligt ådaga-så lagt, att hela anslaget till ministerstaten måke ste anses vara på extra stat uppfördt, och sä det kan således till och med synes i någon mån Ji oformligt att votera öfvergående utgifter på extra stat. Något formelt hinder finnes icke ti för Riksdagen att, när helst den pröfvar såvt dant lämpligt, besluta vida större indragnin-ki gar på anslaget till mivisterstaten än de lte 17,200 rdr, hvilka nu äro i fråga att anvisa gs såsom öfvergående anslag, och utgången afs den ifrågavarande voteringen är således fullte komligt likgiltig. Den hvarken ökar ellerk minskar med ett enda öre 1870 år utgiftsstat, och den förändrar icke heller på minsta vis kommande riksdagars ställning tilld Tredje hufvudtitelns anslag. Så Så mycket vigtigare är deremot den ena jlsl af de voteringar, som komma att ega rum st rörande fjerde hufvudtitelns anslag, Det ärn bekant, att Andra kammaren, i öfverensstämsi melse med den af kamrarnes samtliga ledalå möter i statsutskottet omfattade åsigt, ned-s satt anslaget till indelta armåns vapenöfnin-a gar för 1870 till 442,000 rår, eller hälften af la det förut beviljade och af K. M:t äfven förd nämnde år äskade beloppet. Det var isam-ft manhang med denna anslagsfråga som manp bragte å ! ne den vigtiga principstriden om a riksdagen rätt att nedsätta ordinarie anslag. e Genom L.slutet om nu ifrågavarande ned-b sättning gjorde Andra kammaren för sin del lt gällande den åsigt, att Riksdagen eger rätt js att nedsätta ordinarie anslag. Sedermera har u4 äfven Första kammaren i en annan fråga lin kaledes häfdat representationens rätt i detta r afseende, och man är sålunda fullkomligt på )f det klara med hänsyn till denna principfråga. )k Anslagsfrågan kan följaktligen nu afgörasf alldeles oberoende af den nämnda princip-t striden, hvilket onekligen är en stor fördel, s då det gäller en angelägenhet af den vigt som den här ifrågavarande. Det lärer icke kunna bestridas, att det öfver hufvud taget måste betraktas såsom en ganska betänklig sak att genom indragningen af ett öfningsanslag rubba de planer, som regeringen, på grund af kännedomen om vanligen tillgängliga medel, uppgjort för armåns hållande i tjenstbart skick. Svårligen skullen också en indragning ha blifvit ifrågasatt öch ; blifvit så allmänt understödd inom Kiksdagen, om ej den öfvertygelsen vore utbredd inoms representationen och hos folket, att öfningarne i allmänhet bedrifvas på sådant sätt, att det f kan vara temligen likgiltigt om de för ett el-)k ler annat år inställas. Man tror sig nemligen veta, att på regementsmötena förnötes ! vanligen den allra största delen af öfningstiden med repeterandet af handgrepp och paradexcercis, medan öfningar af mera prak-Y tiskt värde såväl för befäl söm trupp fögalk eller intet förekomma. g Nu har emellertid krigsininistern under debatterna i Andra kammaren fästat uppmärksamheten på några särskilda omständigheter, som skulle göra det syknerligen ölämphigt att ! just Ru iäställa öfningarne. Armån förses för C närvarande med nya vapen, och den beahöf-! ver öfvas i deras händhafvande. De nya vap-lnen föranleda en ny taktik, och det är lika nödvändigt att den blir inöfvad. Mot dessa argtimenter kan ingenting in-s vändas; och de skulle också föranleda oss att !1 obetingadt förorda bifall till oafkortadt beviljande af öfningsanslaget, om vi vore öfvetygade att mötena komme att användas till nämnda nyttiga och nödvändiga öfningar. Beklagligen kunna vi icke hysa en sådan öfvertygelse. Det lya reglemente, som hr krigsministern omtalat, är ännu icke allmänt tillgängligt — vi veta ej ens om det ännu är fullt färdigt — men efter hand som utarbetningen deraf fortgår, tillämpas det i gårdesregementenas rekrytskolor. Derigenom har någon kännedom öm dess innehåll spridt sig till allmänheten, öch livad män deraf erfarit är, sorgligt nog, egnadt att ingifva den föreställningen, att våra exercisvurmar ännu ingenting lärt och ingenting glömt. Man har ll borttagit, säges det, ett handgrepp — i armen gevär, — och man har föreskrifvit nå-1 gra nya tippställningar, stående i samband ( med de snabbskjutande gevärens införande. Detta är godt och väl, och derom är ingenting att säga. Men derjemte har man roat sig med att föreskrifva nya sätt att göralv vändningar, nya sätt för rotars utryckning m. m. dylikt. Sådant må nuisig sjelf vara u obetydligheter, och det kan synas fullkomligtJ likgiltigt om man gör venster om på den ena klacken eller på den andra. en dålu det gäller att på ett ändamålsenligt sätt an. I vända en knappt tilltagen öfningstid, då blir saken ingalunda likgiltig. De bestämmelserlu för verkställande af vändningar m. m., som nu i många år varit gällande, ha hosindeltan armåns soldater blifvit, från första dagen ar deras rekrytexercis, innötta och öfvergaått tilllk vana, till en andra natur. Föreskrifvas nuln nyheter i dessa afseenden, så skall icke blott n det nya läras, utan den förut innötta vanan skall arbetas bort. Tager man då i betraktande, att den fordran säkert kommer attls qvarstå hos både lägre och högre befäl, attn sådana saker som vändvingar och dylikt skola gå väl hos en gammal trupp, så är det lätt insedt, att en ganska dryg del af ett möte går åt för att syssla med sådana barnsligheter, som inlärandet af nya sätt att göra vändningar. Vi ha hört skickliga och erfarna instruktörer yttra, att icke ett halft möte förslår för att hos en af gamla soldater bestående trupp inlära dessa nyheter. Och Tatt mad sädant man frmndar avetaloätta sh