Aftonbladet – 31 mars 1869, sida 2

om vapenöfningsanslaget. . För vår del hysa; vi fortfarande den öfvertygelse, att såvida man verkligen menar allvarsamt hvad man säger, då man talar om de svårigheter, med hvilka statsverket kämpar, och om det under skattebördor suckande folket, så kan man icke gerna handla mera oklokt, än då man: försummar att för statsbehofven använda en befintlig tillgång, för att i stället anskaffa medel till statsbehofvens fyllande antingen genom nya skatter eller genom lån. Funnes någon anledning antaga, att inkomsterna skola stiga till sådana belopp, att de kunna föranleda öfverskotter, hvilka i sinom tid skulle locka till släpphändhet vid beviljandet af nya anslag, då kunde det finnas något skäl att icke ställa bankovinsten till riksgäldskontorets förfogande; men då det tvärtom är ganska sannolikt, att-man snarare har att befara brist än öfverskott i påräknade inkomster, så finnes icke något enda rimligt skäl att öka förlägenheten genom att lemna förhandenvarande tillgångar obegagnade. Ett sådant förfarande skulle utan tvifvel hos folket väcka besynnerliga föreställningar om det sätt, hvarpå riksdagen söker bereda lindring i dess bördor. Af anslag under de fem senare hufvudtitlarne, hvilka blifva föremål för gemensam votering, är det icke något, hvars belopp kommer att väsentligen inverka på budgeten. Med hänsyn till ändamålen med anslagen blifva dock några af voteringarne af icke så ringa vigt. En ytterligare nedsättning af teateranslaget, t. ex., skulle utan tvifvel för kongl. teatern medföra ganska menliga följder, och man bör hoppas, efter de af hr finansministern afgifna förklaringar, att riksdagen icke vidare skall behöfva använda ett så våldsamt påtryckningsmedel som en anslagsnedsättning, för att genomdrifva en systemförändring i afseende å teaterns förvaltniog. De af Andra kammaren beslutna nedsättningar i åtskilliga föreslagna pensioner åt vaktknektar m. fl., erinra mycket om ordspråket sila mygg och svälja kameler,, och af de förklaringar, som regeringens ledamöter afgåfvo under öfverläggningarne i ämnet vill det äfven synas, som om åtminstone i flere fall giltiga skäl talade för de äskade beloppens beviljande utan någon nedprutning. Med afseende å de föreslagna pensionerna till enkor och döttrar efter åtskilliga aflidne embetsmän, företer sig åter den omständigheten; att hos Riksdagen på senaste tiden börjat tillämpas såsom grundsats, att ej bevilja dylika pensioner. Nästan från alla håll ha man likväl derjemte uppställt satsen: inger regel utan undantag, och man lärer vä följaktligen vid afgifvandet af sina vota kömma att mera fästa sig vid de i hvarje fall förekommande bevekande omständigheter,, än vid grundsatsen, hvars riktighet dock synes vara utom allt tvifvel. a så