Aftonbladet – 25 mars 1869, sida 3

bedrifvit oloflig kaffentskänkning och icke kunde förmås, oaktadt kronofogdens fs (0 Sa anmaningar, att dermed upphöra. Vid ankomsten till vakten befanns densamma i gevär. Tvenne civila ren som för fylleri och våldsamt uppförande lifvit arresterade, hade nemligen sökt med våld bryta sig derutur samt till och med slagit ut en del af fönsterbågen å ett fönster på baksidan af den till arrest begagnade byggnaden, der nu tvenne söldater stodo på vakt. Emellertid började folkhopen, som under skrän åtföljt den till arresten ledsagade qvinnan, att ökas, hurrarop och skrik upphäfdes, och hopen visade synbarligen sådant uppsåt som 10 kap. 7 8 strafflagen förutsätter. Jag lät nu, på kronofogdens begäran om handräckning, slå larm; och sedan truppen samlats och seg gen på föreställning ej ville skingras, utan uppgaf skränande hurrarop och syntes färdig till väldsamheter, utdelade jag, likaledes på kronofogdens begäran, ammunition och lät ladda. Nu uppläste kronofogden 7:de och följande 8S ur strafflagen med ljudelig röst, eburu han för skrän och hurrarop måhända föga hördes, hvarefter han i konungens namn minst trenne gånger ljudeligen befallde dem att åtskiljas, vid äfventyr att eljest vapenmakt skulle användas. Då detta blef utan påföljd och jag anmodades begagna vapnen, dröjde jag dermed en stund, och uppfordrade äfven jag minst trenne gånger folket att aflägsna sig och föreställde dem vådan af! uppstudsighet. Då likväl intet tycktes hjelpa, lät K styrkan, med undantag af de karlar, som nödvändigt behöfdes att bevaka arresten och högqvarteret samt dermed på samma gång skydda vår rygg, ställa sig på ett led och med bajonett och kolt drifva undan samlingen, dock mycket långsamt; — 7 å 8 skott lossades af soldaterna mot dem, som satt sig till motvärn, ungefär lika många (efter tillsägelse) med lågt och lika många med för högt sigte, hvarjemte kronofogden, som enskildt blef öfverfallen, med revolver, laddad med hagel, sköt 4 skott. Derefter delades truppen i tvenne afdelningar, den ena anförd af mig och den andra af underlöjtnant Tengzelius, och gingo dessa afdelningar, på kronofogdens begäran, upp och ned genom marknadsplatsen, utan att np behöfva, stort annat än vår värvaro och goda ord för att förmå massan att, något så när, skingra sig. Emellertid då truppen kl. 8 höll korum måste gudstjensten för en del deraf afbrytas, för att skingra en sig samlande, äfven under denna heliga förrättning hurrande och skränande folkhop; dock skingrade den sig nu genast vid truppens anryckande. : Efter korum lät jag truppen, utom trenne afdelningar patrullkarlar, hvilka, aflösta hvarannan timma, nästan hela natten 2 och 2 gingo upp och ned å vissa distrikter inom den föga stora marknadsplatsen, äfvensom tvenne man, som lemnats till skyddsvakt åt kronofogden, ingå i rummen vid vakten med ordres att vara beredda att på första ordres eller rop utrycka. Jag sjelf, åtföljd af en fjerdingsman, gick ut för att höra efter om någon blifvit sårad. En person, hvars ben blifvit genomskjutet i närheten af knäet, påträffade jag i ett fähus. der en massa folk var samlad; jag hemtade så fort ske kunde sjukvårdssoldaten n:r 24 Lindman till honom, selan jag föreställt de närvarande att de ej borde ;freda hvarken mig eller Lindman, då vi nu sökte nindra en person, som vi mot vår vilja skadat, att förblöda. Lindman förband honom, hvarefter Jäsare på natten efterskickades; och lärer han förtlarat att kulan ej skadat något ben, så att ingen ara är för handen att kärlen blifver lemmalytt. Tvenne andra lära hafva blifvit lindrigt sårade, ikaledes i benen, men dessa hade blifvit afförda ill läkare, innan jag skiljt mig från truppen. Nåra kolfstötar äro utdelade, men mig veterligen ögen sårad af bajonett, hvilket vapen i det längta blott som hot begagnats. Träöppen har nu som förr i allmänhet wvisat sig ugn och bra, och tror jag ej att någon grundad nmärkning skall kunna göras mot det sätt, hvarpå commenderingen här uppfört sig; hvilket allt jag år äran rapportera. Skästra den 19 Mars 1869. Ludvig Schöning, kommenderingsbefälhafvare. ——