Aftonbladet – 22 mars 1869, sida 2

Kavalleriet består af 47 sqvadroner, hvaraf 37 indelta och 10 värfvade, fördelade på 9!2 bataljoner. Vid mobilisering qvarlemnas af sju indelta bataljoner den femte sqvadronens befäl jemte 50 man i depåterna, och de öfriga fyra utrycka med 100 mans styrka (28 sqvadrover). Utaf husar-regementet onung Carl XV:s 6 sqvadroner qvarlemnas. likaledes 1 i depöterna och 1 utgör ordonnansa sqvadron; af Lifgardet till häst (4 sqvadroner) och Jemtlands hästjägare (2 sqvadroner) qvarlemnas blott befäl i depåterna. När den större krigsfoten skall uppsättas, utgå för hvar och en af de 8 förstnämnda kavalleribataljonerna 2 reservbataljoner å 100 man, bildade af stamdepöten, samt tredje, fjerde och femte beväringsklasserna ; den sjette tilldelas då trossen, hvarjemte den andra och sjunde bilda ersättningstrupper. Artilleriet skall vid den mindre krigsfoten bestå af 25 fältbatterier och 8 reservbatterier, och vid den större krigsfoten af 36 fältbatterier och 12 reservbatterier, alla på 6 kanoner, hvilket för den mindre krigsfoten för 150 kanoner och för den större 216 vid ältbatterierna. Det ridande artilleriet afskaffas, och vid den mindre krigsfotens samtliga batterier äro 29 åkande och 4 fotbatterier. Artilleriets hela personal på fredsfot föreslås till 3,369 man; vid mobilisering inkallas af andra och tredje klassernas beväring 2,400 samt derpå femte och sjette klasserna i depöt. Ingeniörtrupperna föreslås i fredstid till 2 bataljoner å 360 man (på 3 kompanier), hvilka i fredstid skulle med tredje och fjerde beväringsklasserna ökas till hvardera 600 man. Vidare detaljer angående mobiliseringsplanen medgifver ej utrymmet att anföra. Allt hvad som rörer linien och ersättningstrupperna synes emellertid vara med mycken omsorg och noggrannhet ordnadt. Detsamma kan tyvärr ej sägas om krigsreserven och landstormen. I afseende på den förra hafva vi ej kunnat varseblifva något spår till organisation, hvilket måste förefalla så mycket besynnerligare, som den är ämnad att utgöra både garnisoner och kärna för landstormen, af hvilken den för öfrigt, enligt vår nyss uttaladå åsigt, förmodligen skulle bli den enda brukbara delen. Rörande ortförsvarets öfriga klasser (enligt förslaget den egentliga landstormen) förekomma visserligen de gamla bestämmelserna från landtförsvarskomitens förslag, angående kompaniernas och bataljonernas styrka (100 och 500 man), befälets utseende, tjenstgöringsområden o. s. v. Men för öfrigt icke ett ord, som kan gifva en föreställning om en fastare organisation, till exempel om mönstringar i fredstid, om tider för befälets utseende och om dess tjenst göringstid, om det i linien utbildade reservbefälets placering, om rulleföring, om atdelningarnes bildande, om de olika vapenslagens fördelning, om längden af hvarje uppbåd, om tillhandahållande af vapen och ammunition (blott i allmänna ordalag) m. m. dylikt, som måste anses nödvändigt för landstormens brukbarhet. Denna uraktlåtenhet i afseende på ordnandet af krigsreservens och landstormens organisation måste vi anse såsom en väsentlig brist i förslaget, hvilken dock ej är af den principiella art, att den icke skulle kunna afhjelpas, om förslaget för öfrigt blir antagligt. En annan sak, som vi icke heller kunna gilla, är armens indelning i 3 armökårer, hvardera med 2 divisioner, hvarje division med 3 brigader, samt hvarje brigad med 2 regementen. För en arme af den storlek, som den svenska, måste armåkårer samt till och med divisioner anses såsom temligen onödiga gradationer. För hvarje grad, som en befallning skall genomgå från öfverbefälet, minskas naturligtvis dess skärpa och noggrannhet, oberäknadt, att tiden för dess slutliga framkomst onödigtvis förlänges. Och att hafva många delar närmast öfverbefälet befrämjar i hög grad en kraftig ledning. Sammänfoga derför 3 regementen a 4 bataljoner till en stor brigad med 12 bataljoner, jemte artilleri och något kavalleri, Man slipper derigenom en mängd onödiga generaler och staber, hvilka senare i alla fall bli svåra att besätta, och hela maskineriet går gäkerligen , mycket lättare både i fredsoch krigstid. Afven denna sak, som dock temligen djupt ingriper i organisationen, skulle kunna ändras, utan att i väsentligare mån behöfva rubba förslagets hufvudgrunder.