Aftonbladet – 18 mars 1869, sida 2

Enligt löfte återkomma vi till emigrationsförorduingen af den 5 sistlidne Februari samt några punkter i de motioner angående utvandringen; som äro under behandling i ett andra kammarens tillfälliga utskott. Det skydd, utvandrare hittills alltför mycket saknat mot försumlige eller oredlige emigrantagenters godtycke, bör genom den nya förordningen, om den med kraft handhafves, vara dem tillförsäkradt, och vi kunna ej annat än gilla att noggranna föreskrifter om kontrakter mellan utvandraren och agenten, om utvandrarfartygens beskaffenhet, om form och sätt för klagan öfver emigrantagents förfarande m. m. blifvit stadgade. Erfarenheten skall utan tvifvel snart visa, om och i hvilken mån dessa eller dylika bestämmelser möjligen behöfva modifieras. Deremot kunna vi ej annat än finna dels kompetensvilkoren för emigrantagenter och deras ombud onödigt sväfvande, till fördel blott för det administrativa godtycket, dels äfven föreskrifcen om den borgen; som af agent bör ställas, olämplig. Det heter i 2, mom. 1, att tillstånd att uppträda såsom utvandrareagent ej må meddelas annanän här i riket bosatt man, som eger medborgerligt förtroende, gjort sig känd för ordentlighet och i öfrigt finnes lämplig,, Den sist anförda qvalifikationen lemnar det friaste spelrum åt ett subjektivt förgodtfinnande, som naturligtvis kan missbrukas och i alla händelser, vid täflan mellan flere agenter, kan föranleda ondskefulia uttydningar om gunst och sidoinflytelse, hvilka helst böra undvikas. Om de föregående trenne vilkoren ej ansågos tillfyllestgörande, hvarför ej dåstydligt och bestämdt formulera, hvad ytterligare kunde vara af nöden, i stället för att, blott afrunda satsen med en allmän fras? Ännu större är obestämdheten i 4 mom. 1, som utan vilare öfverlemnar åt K. M:ts befallningshafvande att, med en af inga reglor inskränkt ätt, pröfva om åt det af en agent uppgifna mbud sådant uppdrag lämpligen må antörrOSN.