Aftonbladet – 18 mars 1869, sida 2

erfordrades ridderskapets och adelns bifall, men med afseende derå, att ridderskapet och adeln, enligt riddarhusordningen, skulle sammanträda i början af innevarande år, K. M:t icke fann skäl att endast för denna frågas behandling sammankalla urtima adelsmöte, fann K. M:t, efter statsrådets och högsta domstolens hörande, skäl att låta riksdagens förslag för den gången förfalla. Som emellertid K. M:t är sinnad att till riksdagens anta-! gande frumlägga förslag i ämnet, såvida riderskapet och adeln till den föreslagna förändringen samtycker, har K. M:t under den 5 sistl. Februari aflåtit en skrifvelse tillridderskapet och adeln, med bifogande af riksdagens berörda skrifvelse, för att inhemta ridderskapets och adelns yttrande, huruvida den för sin del godkänner det isamma skrifvelse innefattade förslag. Strax vid adelsmötets början trodde sig mer än en person, som under en längre tid följt offentliga ärenden med uppmärksamhet och af gammalt känner tillställningar och stämningar inom riddarhuset, med myckea bestämdhet kunna förutsäga, att förslaget skulle af adelsmötet förkastas, just derföre att denna sak vore den enda af något allmännare intresse, som kunde vid adelsmötena förekomma, och genom hvilken, då den kunde förutsättas skola förekomma vid en följd af adelsmöten, man kunde ha ett tillfälle bevaradt att hvart tredje år åtminstone en dag få agera representantförsamling och höra politiska uttalanden inom riddarhusets sköldbeklädda väggar. De, som bedömde sakerna på detta sätt, misstogo sig icke. I förgår afton lekte man riksdag på riddarhuset. De, hvilka begifvit sig dit af nyfikenhet,. för att se och förnimma, huru en förhandling om en allmän fråga nu skulle taga sig ut på detta rum, kunde få höra åtskilliga högtrafvande tal, i den gamla välkända stilen, om huru adeln icke bör bry sig om skriket och opinionerna för dagen (det vill uti ifrågavarande fall säga riksdagens och regeringens sammanstämmadde mening om hvad som är rätt och lämpligt), om gamla ärorika minnen, som skola hållas i helgd, om de oadligas orättmätiga afund 0. S. Vv. Mer än en talare begagnade med synbart nöje tillfället att få utgjuta sin vredes skålar mot den nya folkrepresentationen och regeringen, utgjutelser, hvilka i sanning äro lika öfverflödiga som oskadliga. Fåfängt ådagalade flere talare att det ifrågavarande privilegiet icke medförde den allraringaste väsentliga fördel, men deremot många Olagenheter och att det derföre vore rent af en orimlighet att emot de båda ratsmakternas uttalade mening vilja ,evara detsamma; nej, det skulle stå qv2 såsom ett ämne till tvist och politiska, aebatter; förslaget förkastades med or majoritet, hvad angick de civila mål, i hvilka forum privilegiatum fiones; deremot ville man gerna medgifva, att det finge upphöra i brottmål. Denna sak är i sig sjelf af så ofantligt liten vigt och betydelse, att derom föga lönar mödan att tala. Det ifrågavarande så kallade privilegiet utgör visserligen en abnormitet och missprydnad för vår lagstiftning, men är dock af så underordnad betydelse, att man gerna kan låta det tillsvidare qvarstå. Några kraftansträngningar till dess undanrödjande skulle vara malplacerade. Viförmoda emellertid, att om en modifikation i forum privilegiatum, i enlighet med adelsmötets beslut, skulle af regeringen föreslås inför riksdagen, densamma skulle åtminstone af andra kammaren förkastas, af samma skäl, hvarför borgarståndet 1866 afböjde en dylik. Må adeln helt och hållet oantastadt behålla sin s. k. företrädesrätt i detta fall, till dess orimligheten och olägenheterna af densamma bli så ögonskenliga, att adelsmötet kommer och ber att få bli densamma qvitt.