Aftonbladet – 16 mars 1869, sida 2

STOCKHOLM den 16 Mars. SE 0 Det nya armeförslaget. ny Inledande betraktelser. Den för vårt fosterlands sjelfständighet och N framtida utveckling så vigtiga frågan om en lämplig och.tidsenlig organisation iaf. landtförsvaret. har genom det förslag till ny krigsförfattning, som-af hr statsrådet Abelin blifvit till denna riksdag öfverlemnadt, inträdti ett nytt stadium. Ehuru frågan visserligen många gånger förut varit berörd; kan man dock anse, att den först efter Novembertraktaten 1855,då konung Oscar bröt familjfördraget med Ryssland och anslöt sig till vestmakterna;:i följt hvaraf: Sverge måste bereda sig på ett kraftigt försvar; egentligen kom på dagordningen: -S5edermera har den under en tid af 14 år släpat sig fram, utan; att något nämnvärdt steg till dess lösning i praktisk riktning blifvit taget, om den.äfveni :teoretiskt hänseende erhållit flerfaldig belysning, som kan bidraga till dess slutliga utredning.. a: Orsaken till denna långsamma utveckling ligger i den väsentliga meningsskiljaktighet, som förefunnits emellan å ena sidan konungamakten samt i allmänhet..de konservativa elementerna i samhället, hvilka af politiska och militära skäl ansett en.stående arme såsom den enda dugliga vid försvaret och hvilka derföre med misstroende betraktat dess.sammanblandning med beväring, samt å andra sidan det öfriga folket, hvilket fordrat allmän värnepligt, den stående armens förminskande eller upphäfvande, samt i bakgrunden alltid motsett en folkväpning, hvilken skulle erMbjuda ett såväl. starkare som billigare och för individen personligen : mindre tryckande försvar. : Efter de långvariga stridigheter, som med anledning: af.dessa olika åsigter förefallit, synes man likväl tills dato. åtminstone kommit! öfverens derom att allmän värnepligt eller fall komlig likhet i den personliga krigsbördan bör förefinnas, samt att således hvarken lottning, legning, friköp eller olika längd i öfningstid numera böra ifrågakomma; vidare att stående armen är alldeles -otillräcklig för försvaret samt derföre ovilkorligen måste uppblandas och förstärkas med beväring., Detta är visserligen; något, dock icke mycket. Ty ännu hvälfver sig striden om hufvudpunkten, huruvida stam är behöflig eller icke. I afseende: pådenna fråga råder för närNarande mycken förbistring. Då somliga aldrig kunna få stammen stor nog, nöja sig andra med.,en, mindre: sådan, ja medgifva dess inskränkning: till ,en befälsskola. — Åtskilliga hafva icke egentligen något mot sjelfva stamprincipen, men vilja upphäfvandet af dess nuvarande form, indelningsverket, som har till följd en alltför ojemn: fördelning af den ekonomiska krigsbördan. Somliga börja redan nu att-misstänka; det-emfolkbeväpningkomI mer att medföra en flerdubbelt ökad personlig krigsbörda mot den närvarande, om äfven den ekonomiska bördan, i följd af indelningsverkets upphäfvande; såsom jemmnare fördelad; blir lättare att bära, samt försvaret i allmänhet starkare. Mången anser likväl ännu er folkbeväpning utan stam såsom ett oting, ehura aa ingenting hindrar att gifva densamma tillräcklig inre styrka, om den blott erhåller tillräckliga öfningar och tills räckligt befäl. Det är den närmaste framtiden, som skall afgöra frågan om stam eller icke stam. Men förr än den blifvit afgjord, förr kunna vi ej påräkna någon definitiv armeorganisation. Det kungliga förslag, som framlades vid den sista ståndsriksdagen 1865 och 1866 och som väsentligen grundade sig på landtförsvarskomitens utredning, innehöll hufvudsakligen att stående armen skulle ökas, men att af beväringen blott em sjettedel; särskild utlottad och en längre tid öfvad, med densamma skulle införlifvas. . Hela den öfriga beväringsstyrkan ble RAG Derjemtt var ej vant att uträkna, attrkrigsbördan skulle falla på den fattigaste delen af nationen, då tjenstbyte och friköp m.m. medgåfvos. Den stora och sanna grundsatsen om fullkomlig likheti den rg krigsbördan, den. allmänna värnepligten, hade sålunda, på mångahanda sätt blifvit våldförd. Förslaget föll äfven, ehuru icke utan ifriga ansträngningar. Nu kan man knappast förstå, huru det.ens kunde framläggas. Och det är likväl blott 3 år sedan! . Ingenting hade nu varit naturligare i en konstitutionel stat, än att,den krigsminister afgått, som framlagt förslaget, och att ett nytt. Hill nästa riksdag blifvit utarbetådt a? en annan. Men intetderå skedde, utad i stället öfver-Ilemnades, nästan med utseende af en missnöjd fnurr, hela armöfrågan åt riksdagen — äfven Jå sanning en :högst märkvärdig. åtgärd i är konstitutionel stat, och:förmodligen föranledd kaf en hernli förhoppnin att aftocka riksdagen oförmögenhetsförklaring, då man sedermera skulle. haft så mycket friare-händer. Detta inträffade dock icke. Visserligen kunde kamrarne öjförena sig om det nedsatta försvarsutsköttets förslag, som påyrkade allmän-värnepligt i alla riktningar ock indelningsverkets aflyftande från den indelta jorden, samt öfverflyttande af stamtruppens an skaffning och underhåll på rikets samilige inne— byggare 0. .s. v. Men riksdagen aflät dock till K. M:t-enskriffelse, deri den föreslog : att svenska armeniskulle bestå af stam, innefattande befäl och trupp, samt beväring; OCh Vidare: att då-för ett fullständigt: ordnaude åf rikets-försvarsväsendeen väsentligt utsträckt allmän värnepligt vore äf behofvet påkallad, Hen möjligen icke kan genomföras med bibehållande af indelningsverket i dess nuvärande:form, Ks. PI M:t täcktes låta utreda och vid uppgörande laf nådigt förslag till armånsorganisation taga i öfvervägande, om och på hvad vilkor det nu lant i an bol th tetlrt bg tt ER 1 OG TR