Aftonbladet – 16 mars 1869, sida 2

snarare verkar välgörande än skadligt på honom. Derpå utbytte vicen foörmlig och tyst nigning, och då dörren hade tillslutits efter den eb uppbragta damen, föll en ste från mitt hjerta. . Jag öppnade genast dörren till den lilla altanen,-som för ut till trädgården, för att släppa ut ur rummet den der vinättikslukten, som damen utan nerver hade fört. med sig äfven hit. Derefter såg jag mig omkring i mitt nyanvrike, der jag kände mig utomordentligt väl till mods. Hvilken motsats mellan detta vackra, väl tapetserade; behagliga, . höga -rums och: min. Jilla trånga kammare med :sina tarfliga möbler! Och der. hans iskrifbord. med all möjlig lyx. af portföljer, skriftyg, små askar och etuier, hans vackra böcker på den hängande bokhyllan, de beqväma länstolarne, och framför allt den stora njutningen at att med ett steg vara ute i fria luften, på den soygga,,al markiser skyddade balkongen, från hvslken endast. några trappsteg föra ned i den lilla trädgården... Der var nu så lugnt, så. soligt och så tyst och stilla; spriogvattnet plaskade der nere i sitt bäcken, öch en sköterska satt med ett vackert barn. der nere på. den sol-belysta bänken och gnolade det till sömns. Jag ertappade mig helt förskräckt med att jag för friden och trefoaden i denna omgifning nästan glömde. hvem som låg i feberslummer i rummet bredvid. Jag smög mig. åter till dörren och. lyssnade. .— Marial, ropade han helt sakta. Då jag stack in hufvadet. sade han: —n oc Ar Jag har: hört alltsammans; . pi är min skyddsengel; jag harer atttackaför mitt för-sta lugna andetag sedanfjortor dägar tillbaka.w Sof ni, min vän!, sade jag. Ni får inte: ala. Var glad och ha endast angenäma Irömmar.a (Förts.)