Aftonbladet – 13 mars 1869, sida 3

Article Image
arbeta. Slängen på Waärhulta-sprutan hade gått sönder, men lagats af Welander, som band sin näsduk derom. Vittnet hade, för att skjuta ner de brinnande rösteva på sågstugan och derigenom hindra eldens spridande, bedt en person, som biträdde honom, hemta en bräda att begagna härtill, då Löfgren befallt den, som hämtade brädan, att att lägga den tillbaka.. Vittnet hade emellertid tilisagt den person, som bar fram brädan, at: gifva vittnet den. Hade hört berättas, att Grubb skulle velat förhindra Arningerättarn (först afhörda vittnet Holm) att rödja undan en plankhög; men att denne ej brytt sig derom, utan fortsatt med arbeteto. På ett annat ställe håde några velat draga undan plankstump, men blifvit hindrade af Grubb, för de skulle trampa ner gräset. Folket hade blifvit liknöjdt, då nämndeman i Warsta passerat förbi och yttrat: Ska ni inte berga det här? Man hade svarat: Vi få ej; Grubb har sagt att vi trampa ner gräset, då nämndemann infallit: Gräset växer upp på ett år, men sådant växer inte upp på flera Oaktadt Grubbs förbud hade Vikbobönderna burit undan nämnda plankhög på nämndemannens tillsägelse Likaledes hade Grubb satt sig emot de anordningar Carl Erik Carlsson velat vidtaga med släckningen. (Denne ankom, såsom iredogörelsen för förra ransakningen nämndes, med Westermosprutan) Carlsson hade handlat mot Grubbs tillsägelse, och derigenom, enligt vittnets utsago, bergat en hop ved. Mycket skulle, enligt vittnets mening, kunnat räddas. Anders Ersson hade frågat Grubb, om han skulle draga undan en plankstumpshög,, samt fått till svar: Ni kan taga taket af den. Hade iförrgelsen gått sin väg, Vid något tillfälle en tid före branden, hade vittnet hört Löfgren eller Weander yttra: Den der sågen ska väl brinna till sist. . Anders Nisson i Strömstad hade icke hört nåson hindra släckningen. Hade köpt bakar af Weander och fått af honom tillsägelse åtta dagar före branden att taga bakarne, annars blir det ingenting qvar, (med hvilket yttrande Welander sade ig hafva menat, att de kunde slutförsäljas). Vittwet ville icke nedlägga någon bestämd mening i Welanders nu anförda yttrande, lika litet som uti stt annat sådant af Welander året förut fäldt, att sågen skulle brinna till slut. (Welander sade sig lermed afsett, att sådant lätt händer med så eldarliga inrättningar som ångsågar m. m.) Jan Nilsson hade hört Grubb vara förargad på n slangförare, derför att denne sprutade i elden stället för på en brädhög, som icke brann. Vittet gick sin väg. Brädhögen hade annars kunnat äddas. Hade hört Welander yttra: När det blir ut på skogen, blir bäst tända eld på sågen. Welander bestred detta yttrande.) Lars Persson hade vid lastning af bräder efter randen hört Welander säga till en skeppare: Om let brunnit hela skräpet, hade vi sluppit det här esväret. Carl Carlsson körde i åkern, då branden utröt, jemte två andra drängar. Lät oxarne beta ösa, då han och den ene kamraten begåfvo sig ill sågen. En af drängarne skulle qvarstanna för tt efterse oxarne. Rättaren Holm tillsade vittnet örst och Welander sedan att begifva sig från randen till oxarne. Då vittnet kom tillbaka till kern, plöjde redan hans kamrater, och hans egna xar stodo då förspända. Grubb, som sökt göra troligt, att han ej varit emma hvarken påskdagen eller annandag påsk, nhöll att få den frågan framställd till Weiander, m denne kände något härom. Welander kunde j lemna någon upplysning. Hr Levin förnyade sitt förut gjorda yrkande, tt Welander måtte förklaras som återgångsvittne, amt begärde, att auditör Hamnström, konditor lagström och inspektor Löfgren måtte såsom vitten till nästa ransakning inkallas och då höras. Grubb önskade å sin sida vid samma tillfälle tt få hörda Jan Erik Jansson i Lugnet och skoliraren Widegren samt att under bevakning få esa till Wärhulta, för att der afhemta de papper an skulle använda som säkerhet i och för uppörelsen med brandstodsbolaget. Denna begäran blef, i enlighet med allmänna klagarens bestridande, af domstolen afslagen. Härmed afslutade denna långvariga ranakning, och utsattes målet att åter föreomma vid urtima ting den 18 dennes kl. 9 m.

13 mars 1869, sida 3

Thumbnail