Aftonbladet – 13 mars 1869, sida 2

OBOTLIG-. ) NOVELL AP Paul Heyse. Öfversättning från tyskan af C. J. Backman. Den 1l1:te. Promenad till Zenoburg, på morgonen klockan 8 vid den gamia, kära vägen, men icke med det gamla hjertat. Då jag kom förbi det hus der han är inackorderad, kom han just ut ur porten, såg mig och stod stilla som en bildstod, för att låta mig gå förbi. Jag vågade icke se bort till honom, men den första hastiga blicken hade visat mig, att han blifvit mycket allvarlig och ännu blekare, nästan som under den första tiden, då han ick omkring och såg så förtviflad ut. Han elsade icke på mig, höll sig i skuggan af porten, som om han fruktat att skrämma mig, och så gick jag honom helt nära förbi och såg ned på stenarne. Berget förekom mig brantare än den första gången; äfven jag har väl blifvit svagare — och då var jag äunua glad. Hvad har då skett, eftersom jag icke med ansträngande af hela min viljekratft kan bli densamma som förat? Det är icke endast medlidandet med honom och umbärandet af ett dagligt samtal, som hade blifvit mig ett bebof — det är nästan som ett brott, som en öfverträdd pligt. Och likväl — hura hade jag vål kunnat . B. nr 25, 36, I8—40, 42, 45, 47; 49, 51 IRA ne