Aftonbladet – 12 mars 1869, sida 2

Eee RA IR RR kand 1 följd af sinnessjukdom. KAO Bref från NWOrge. (Från Aftonbladets korrespondent.) Kristiania den 28 Februari.) Sedan storthinget den 23 Februari afslutat shandlingen af tulltarifferna, började odelsinget i torsdags, den 25 dennes behandlinen af det privata förslaget till lag om inrande af församlingsråd — en sak, som inge stått på dagordningen, men som ännu l, ke fått sin slutliga lösning, emedan man ar af den meningen, att frågan grep. så japt in i samhällsförhållandena, att honl. räfde den noggrannaste förberedelse och west allsidiga granskning, samt att hon derör icke borde afgöras, utan att man afidade de undersökningar och detbegrunande, hvartill regeringen, gifvit tillfälle geom att tilisätta den stora kyrkokomiten af en 27 Januari 1859. Denna företog då saen till behandling; men det förslag; som lef resultatet af dess rådplägningar, vark aseradt på en så hierarkisk åsigt om det resterliga embetet, ett så fullkomligt missännande af församlingens rättighet till sjelftyrelse, att det på förhand fått sin dom af en allmänna meningen. På det att saken kväl icke skulle dö med det misslyckade .omiteförslaget — hvilket regeringen : förigt var förståndig nog atticke framlägga ör storthinget — framställde. en af repreentanterna för Bergen, skolföreståndaren Irrens — en man, som i år för första gången ir på thinget, men som redan nu, isynnerhet nder de kyrkliga ärendenas behandling, har gt i dågen en sällsynt dialektisk skärpa och mera frisinnade åsigter, än man ännu vårt land i allmänhet vågar uttala — ett förslag, hvars antagande af vederbörande utskott tillstyrktes och som tillika i sina hufvuddrag bifölls af odelsthinget. Det skedde dock icke utan allvarsam strid. Såsom man kanske torde minnas, förkastäde storthinget nyligen ett åf regeringen framstäldt förslag om sammankallande af ett deliberande kyrkomöte, och under:debatterna härom påstods det från många håll; att det ännu var för tidigt att bereda vägen för en hela kyrkan omslutande författning, så länge icke församlingarne hade fått en organisation, som satte dem i stånd att deltaga i sina egna angelägenheters afgörande. Härigenom hade mån bundit sig. att rösta för införandet af församlingsråd, och att odelsthinget också skulle infria den förpligtelse, det härigenom iklädt sig, var lätt att förutsäga, när man kom läg huru bestämdt detta storthing visar sin vilja att på alla fält sätta i verket den folkliga sjelfstyrelsens grundsats. Några svaga inkast gjordes af ett par talare, som menade, att i våra församlingar icke fanns något verkligt bebof af en sådan institution; men det egentliga hufvudanfallet gjordes från de grundtvigianska åsigternas ståndpunkt af en af detta partis utmärktaste och mest ansedde medlemmar, representanten för Kragerö, advokaten Bentsen. Hvilka starka skäl Grundtvigianerna egentligen kunna ha att hysa så stort misstroende till församlingsrådsinstitutionen, är icke så lätt att förstå. Sjelfva säga de, att de äro rädda för all legal organisation, då en sådan endast skall leda till död enformighet; härjemte heter det likväl, att den just skall framkalla en sammandrabbning mellan de särskilda religiösa partierna; och dessa två argumenter tyckas onekligen upphäfva hvarandra. Det egentliga skälet är dock säkerligen, att de frukta att det skall bli uppenbart, att de sjelfva ännu äro i minoriteten, eller, såsom hr TIrgens arakteriserade det, de vilja statskyrkans upplösning, men först sedan de sjelfva ha fått tid eller tillfälle att organisera sig; så tillvida ha de en ms cket skarp insigt om det nyttiga och nödvändiga i en organisation. Grundtvigianernas program går, såsom bekant är, isynnerhet ut på tre anspråk: socknebandets upplösning, valfrihet och prestfrihet, och hvad som ligger utanför dessa tre, tyckas de i märklig grad sakna blick för. Om den förstnämnda åtgärden har förslag denna gång blifvit väckt af hr Bentsen. Det var en hel rad talare som uppträdde och togo ordet för församlingsradsinstitutionen; bland dessa var professor O. J. Broch, som tyckes vilja täfla med I. Sverdrup i ihärdighet att sätta sig in i de mest heterogena saker och lemna värdefulla bidrag till deras granskning, på samma gång han mer och mer afgjordt ställer sig på de liberales sida, — vidare storthingsveteranen 0. G. Ueland, som redan för 12 år sedan väckte förslag om församlingsråd, — samt slutligen J. Sverdrup. Det var en ganska intressant episod, hans uppträdande i denna sak föranledde — betecknande för hans ställning inom storthinget. Debatten hade redan varat i fyra timmar, och både åhörare och talare syntes tewligen trötta af den, då Sverdrup reste sig. Man kunde tydligt se att han var sjuk, och då han började medvatt förklara, att han till följd af ett starkt illamående icke förmådde yttra sig utförligt i sakea, uppstod en plötslig dödstystnad bland representanterna, hvilka, såsom vanligt så snart han reser sig — och detsamma är förhållandet när den gamle Ueland talar, — hade samlat sig i närheten af hans plats. Han uttalade nu helt kort sin öfvertygelse om denna institutions stora betydelse, act ) Till följd af bristande utrymme har införandet af denna korrespondensartikel blifvit försenadt, liksom äfven kamrarnes på sista tiden så tätt på hvarandra följande sammanträden och deraf föranledda vidlyftiga referater vållat att inför: af en mängd andra artiklar, sår sk a AA Set STR SOU YES bet ifvi