Aftonbladet – 11 mars 1869, sida 2

id, som åt behandlingen af nordens historia ch språk i alla skolor utverkat mera utrymne och nit än någon tid tillförne. Men, hur let är, denna beskyllling gifver sig alltmer och mer tillkänna. Man fordrar, att en hel op onyttigt skolkram ovilkorligen måste naka åt sig, för att en mera Jefvande och på våra samhällsförhållanden stäld uppfostran af det fosterländska sinnet måtte, efter så många årtiondens uttalade önskningar derom, kunna komma till stånd. Man fordrar, att de åsigter i detta fall, som efter 1809 års Sr ytnång gåfvo sig luft, men som under 1820och 30-talens qvalmiga ro alltmera glömdes i skollifvets kosmopolitiska och till formalism alitmera urartande äflan — man fordrar, att de åsigter, desamma som under de sista åren i Danmark gjort sig gällande och framkallat ett nytt lif i och för skollifvet, äfven hos oss måtte få sitt uttryck i en hel pv skolandas. Det fosterländska dör rentaf ut, klagar man, om skolsystemet fortfarande får gå i den riktning, det nu går. Palestina och Rom, godt och väl, och medeltidens kunga-ätter både i östern och vestern; men allt detta endast såvidt som den fosterländska andan och bildniogen icke blifva lidande derpå! tt tredje, väsentligt missnöje ger sig luft i våra dagar i fråga om skolverlden hos oss. Skolan är icke ordnad; klagar man, enligt de sociala förhållanden, som under det sista århundradet allt tydligare ordnat sig och äfven i väsentlig mån ombildat samhället. Det är icke nog med att vi ha fått en folkskola. Denna folkskola måste ställas så, att dess förmåga att motsvara folkets och statens behof icke af kyrkans anspråk tillintetgöras — dessa anspråk må för öfrigt grunda sig på hvilka välmenta afsigter som helst. Det är icke nog med att hvarjehanda smärre förän. dringar och förbättringar vidtagits för elementarskolbildningens utveckling. Vi fordra, att hela elementarskolan måtte från grunden ombildas, och detta såväl med äåfseende på folkets rättmätiga anspråk på en för dess medborgerliga verksamhet tillgodosedd folkskola som äfven med afseende på de lyckligare lottade samhällsmedlemmarnes pligt att betala den högre, till embeten och vinstgifvande befattningar förande bildning, som elementarskolan, rätt ordnad, företrädesvis borde hafva till sin uppgitt att meddela; Så länge dessa fordringar icke blifvit uppfyllda; skola klagomålen icke tystna. Under sådana förhållanden frågas nu: Bör den nya ordningen inom vårt skolväsende få sätta sig? Svaret kan icke gerna blifva: mer än ett. Men hvad skall man då göra?... Väcka motioner? Slopa motioner? Vänta på kungs liga propositioner? Bevilja anslag och lappa och bygga på eller skära bort så godt man kan, allt under det man ramlar på i fråga om ändamål och medel och icke ens:kommit på det klara i fråga om sjelfva grunden om det för all tid skall byggas på två särskilda grundvalar, eller om en enda gemensam, bred och stark grundval må:anses vara nog för statens skolbyggnad? Finnes väl mer än ett sätt att söka lösa frågan? Har man väl annat att göra, än att söka få den utredd af en komite och af samma komite få ett grundligt och fullständigt förslag utarbetadt? I Norge har man nyligen låtit en Komite utarbeta ett förslag till det högre skolväsen dets ordnande. I Danmark bar man i dessa: dagar beslutit sig för att begära en komitå för utarbetandet af förslag till folkskolväsendets ombildning. Är icke tiden inne, att vi här i Sverge söka få en komite för utarbetande af förslag till hela vårt skolväsendes ordnande? ; Man skall möjligen svara, att meniagarne ännu äro alltför mycket sväfvandez och: att komiteer för öfrigt sällan till någon lösniög föra de frågor, som till dem öfverlermnas. — Må så vara; något är dock bättre än intet och något måste göras. : Antaget alltså, att man besluter sig för att begära en dylik komite, så uppstår den frågan: huru man bör söka få en sådan komitå sammansatt? Det gifves två önskningar, som man dervid: har anledning att uttalä. Den. ena är, att komiten måtte ätminstone -tillhälftenbes stå af män, hos hvilka det rent medborger liga intresset måtte kunna göra stg fullt ut gällande, eller af män, som icke i följd af ionehafvande befattningar skulle kunna antagas vara böjda-för ensidigt kyrkliga eller skolmästaraktiga åsigter. Den andra är, att folkets önskningar och behof måtte, såvidt möjligt är, komma tilk ett uttalande. För detta ändamål vore godt, om de män, som inom riksdagen och möjligen äfven landstingen visat nit, omdöme och? kunskaper i och för skolfrågan, blefve ikomiten invalda. En verkligt folklig regering skall väl också icke kunna lemna dessa önskningar ohörda, om de allvarligt sock förtroendefullt äattalas. Hvad folket vill; rättmätigt och godt, har det ju visat sig kunna genomföra eller tå ge! nomfördt. Löst framkastade önskningar ha. icke medfört önskvärda frukter. Vi erinra om den lösligt behandlade önskan om förslag till ordnande af högre flickskolor — ett förslag, som, på den-punkt der frågam ännu står, sannolikt skulle bäst kunna. utgr.betas af den här töreslagna komiten och då i sammanhang med förslaget till hela vårt allmänna skolväsendes ombildning. i NORGE.