Aftonbladet – 10 mars 1869, sida 2

som nu dag för dag ständigt drager fram öfver den klara novemberhimmelen, gör mig ondt i ögon och hjerta. Tidigt i dag på morgonen vaknade jag upp med en glad förskräckelse; under natten hade en mjuk snö fallit och låg ännu orörd på tak och vägar. Nu har den i det närmaste smultit bort, och folket här går nu i lätta kappor torrskodda under de kala popplarna. Jag fick i går bref, från pappa, som gillade mitt beslut rörande testamentet. Jag meddelade det genast åt borgmästaren och har redan i dag erhållit en tacksägelseskrift från fattigvårdsstyrelsen, som jag gerna hade kunnat undvara. Gud vare lotyad, att den saken nu är en gång för alla afslutad! Jag skrifver nu så sällan, emedan den ena dagen liknar den andra, som bladen på samma träd om senhösten. Alla äro gula, endast att det ena faller tidigare till marken än det andra. ; Den 1 December nattetid. En skyttefest har gjort det tysta Meran lifligt och bullrande allt ifrån tidigt på morgonen, Jag väcktes af musik, med hvilken skyttarne från sandplanen utanför värdshuset Posten drogo bort till skjutbanan, förbi mina fönster. Sedan hela dagen i ända ett gevärsskjutande och knallande af bössor, som gjorde mig helt nervös, och skrik och muntert skrål af bönder, som något sent och upphetsade af vin anlände till skjutbanan. Så var det på aftonen ett fyrverkeri der borta på Passers venstra strand, och det var vackert att vid skenet af några beckpannor, som voro uppställda längs kajen, se huru stadens hela befolkning och främlingarne böljade fram och tillbaka och njöto af den vackra aftonen. Men nu uppstod en häftig siIroceo, som dref raketerna vildt öfver vattnet, blåste på becklågorna och slutligen, då äfven