Aftonbladet – 6 mars 1869, sida 3

Pietism, rationalism, statskyrka och reform Tankar i dagens kyrkliga frågor. Tidsbild framställd af förf. till Grannarne i skär. gården, Flärden och nöden m. fl. (Stock holim, Beckman, 1869.) Skulle man döma efter de flesta tidningar. ännu strängt iakttagna tystnad öfver kyrkliga frågor, kunde man lätt fatta den föreställning, att i Sverge vore likgiltigheten fö I dessa ämnen synnerligt mäktig. Att så dock ej är förhållandet, vittnade den starka trängseln på kyrkomötets läktare; derom vittna ock de samtal i enskilda kretsar, som så ofta beröra sådana frågor, äfvensom de många skrifter bokpressen alstrar. Ett nytt bevis lemnar förevarande bok, som i bjertaste färger skildrar tillståndet och manar alla dem, hvilka på samhällets andliga utveckling kunna öfva ett välgörande inflytande, att snarligen uppstå och med andans och kraftens bevisning föra Herrans talan,. Det utmärkande draget hos förf. är anti-rationalism; men han uttalar mången god sanning äfven mot de honom närmare liggande riktningar. Allt vittnar om en förf., som söker sanningen och rättvisan äfven emot oliktänkande. Vi tro dock förf. vara på villospår, då han betecknar den friare tidsriktningen som rationalism. Vi skulle hellre vilja kalla den historiskpraktisk, såsom å ena sidan viljande betrakta de heliga skrifterna hvar för sig, äfvensom dogmbildningarne, ur rent historisk synpunkt, emnande sedan åt hvar och en att deraf, utan behof af auktoriteters inblandning, draga de praktiska slutföljder, som betingas af en vars religiösa behof och öfvertygelser, samt å andra sidan läggande hufvudvigten å kristendomens prak sanningar och innehåll, varigenom kyrkliga lifvet och lagstiftningen skulle erhålla på en gång större frihet och större fasthet än för närvarande, hvilket säkerligen i ännu högre grad kommer att bli fallet för framtiden, som näppeligen kan tänkas qvarstå vid eller gå tillbaka till äldre förbåilanden. I motsats till andra beslägtade skriftställare, som gerna skildra rationalismen som ett nyare tiders påfund, återför denna ända till Arius. Denne dref dock sat ser, som svårligen låta förena sig med hvad man vanligen kallar rationalism. Enligt honom var Jesus ett högre väsen, som, före all tid af Gud skapadt, vistades hos Gud, på Guds uppdrag skapade verlden, kom på jorden till menniskornas frälsning, antog menskokropp, lärde, gjorde underverk och efter futigiordt offer på korset återvände till Gud. ad Arius ställde eåledes Jesus fullkomligt öfver menskoslägtet, kallar honom verldsskapare; han var endast Gud underordnad och af Gud skapad. Denna åsigt var ingalunda ny; redan den store Örigines hade antydt den, flera kyrkofäder delade den, ja alla Kyrkofäderna i de 3 första seklen, kristendomens hjelteålder, underorånade Jesus under Gud. Att Jesus var deras och verldens frälsare, derom voro de alla eniga. Westergötlands fornminnen. Anteckningar af H. Werner. (Stocktolm, Sigfr. Flodin 1869). Denna skrift innehåller ortbeskritningar och fornminnen, dialektlexikon, gåtor, folksagor, folksånger och folkvisor från provinsen. Beskrifningen af Torpa säteri och slottsruin är rätt läsvärd; endast ville vi anmärka, att om författaren ej har andra grunder för i let ena slottstornet, än att det förekommer