Aftonbladet – 3 mars 1869, sida 3

Andra kammaren. Diskussion om riksdagsmanna-arvodet. (Forts. fr. gårdagsbl.) Hr Treffenberg. Man hade förutspått talaren att han skulle få igen sin motion griljerad, raguserad och färserad, och denna spådom hade gått i fullbordan; talaren måste dock bekänna, att den anrättning, hrr Witt, Siljeström och Liljenmark ft honom tillagat, vore nästan hårdsmält. Han hade väl försökt anteckna sig till minnes ingredienserna, men förgäfves. Deraf hade blifvit ett sådant säåmmelsurinm, som talaren misströstade att kunna utreda, och han ville derför lemna en ofruktbar polemik med de föregående talarne för att öfvergå till granskningen af utskottsbetänkandet; dock ansåge sig talaren derförinnan böra gendrifva tvenne af hr Siljeström fällda yttranden, hvilka utgjorde en rostfläck på de vapen, hvarmed hr Siljeström anfallit talaren. Så hade hr Siljeström påstått, att talaren skulle ha yttrat, att denhögre visheten endast funnes i första kammaren.. Talaren hade ej nämnt den högre visheten, utan endast sagt, att den högre bildningen och mera omfattande erfarenheten i politiska frågor vore att söka i den första kammaren såsom totalitet. Ej heller hade talaren, såsom hr Siljeström Ta sagt att andra kammaren vore dålig och öraktlig. Tal. tänkte ej så och hade derför ej sagt så, ty han sade ej annat, än han tänkte. Talaren hade icke gjort sig några illusioner om motionens framgång under innevarande riksdag, men han ville med glädje erkänna, att totalintrycket af betänkandet var vida mindre nedslående än utskottets utlåtande i samma fråga under förra riksdagen. Man märkte tydligen, att utskottet började känna marken svigta under dess fötter; tonen i betänkandet var mera nedstämd ; der förekomme så ofta ett torde; man talade om att nedsättbingen i arvodesbeloppet åtminstone under närvarande förhållanden icke kunde tillstyrkas o. s. v. Förra gången frågan förevar i utskottet höjdes ingen enda reservantstämma; vid ärendets förelragning inom kamrarne var der moltyst, och det vistyrkande betänkandet blef utan diskussion af begge kamrarne bifallet. Nu var betänkandet åtöijdt utaf en prydlig reservation af åtskilliga betylande personligheter, hvilka förklarat sig instämma motionens syfte, men ansett rätta tidpunkten för redsättningen af arvodet ännu icke vara inne. Redan hade den hugnesamma underrättelsen insätt, att första kammaren biträdt motionen och itan votering återrtemitterat betänkandet. Här: ade frågan denna gång ansetts värdig att komma under diskussion, och flere talare hade redan unlerstödt motionen. Allt bebådade således, att rågan om nedsättandet af arvodet numera kunde vänföras till de frågor, som icke kunde falla, vvh: inge en tillfrodssttliande lösning till mötts. )